Mitt kök

Foto: Pappa. Mer bilder kommer.

Planet Organic!

En bra sak med att vara i Milton Keynes i två dagar och två nätter var att jag när jag återvände till London och lägenheten kände det lite som att komma hem. Inte alls dumt. Sen är jag ju på gott humör eftersom Emma kommer snart! Tjohoo vad kul! Planet visserligen försenat men jag väntar tåligt och startar om mobilen varje halvtimme för att vara säker på att förra veckans haveri inte inträffar igen. Emma har dessutom fått adressen till mig om jag skulle bli av med mobilen eller av någon annan anledning inte svara.

När jag kom hem från kursen tog jag bussen från Euston till Queensway. Det är Kristian som har pushat för att åka buss här i London och han har en poäng. Viktigt att ha gott om tid dock. Dagens busstur tog nog 45 minuter att jämföra med tunnelbanan som hade tagit typ 20. Men oj vad fint man har det på bussen med sittplats och möjlighet att glo på folk och byggnader.

Väl hemma gav jag mig ut för att få tag på något ätbart. Två dagar på kurs med ständigt ätande och fikande hade gjort mig ganska rejält illamående så det var viktigt att jag fick i mig precis rätt mat. Vet inte om känslan känns igen men jag kan bli så att det är superviktigt vad jag äter men jag vet inte alltid vad det ska vara, snarare vad jag inte vill ha. Nu tänkte jag mig något nyttigt och så blev inte fallet men oj vad god middag jag fick på Gourmet Burger Kitchen. Efteråt mådde jag mycket bättre. Och sen fick jag köpa mat på Planet Organic på trendiga Westbourn Grove! Det stället går inte av för hackor. Lite som Cajsa Warg men större och mer kliniskt än lanthandel. Hur schyssta saker som helst och man vill köpa allt de har. Prisläget saftigt dock. Äpplen kostade t. ex. mellan och 3 och 4 pund kilot så jag får varva med Spar som ligger mitt emot min lägenhet.

Muntrare torsdag kvall

Facilitationskurs. Man ska inte sta framme i klassrummet och beratta allt sjalv utan prata med ahorarna sa att de blir engagerade och deltar for de lar sig mer da. Nu vet ni det. Och Whittlebury Hall ar inte ett hotell man behover besoka men den chokladkaka de serverade till eftermiddagskaffet far godkant.

Mycket viktigare ar att Emma kommer hit imorgon kvall!!! Jippie! Jippie! Fanken vad vi ska ha kul! Yoga, matmarknad vid London Bridge och middag pa trendig asiatisk krog i Notting Hill, E&O. Emma chokad av att jag roddat med detta, hon undrar vart hennes vannina Frida tagit vagen. Jag ar lika undrande.

Nu ska jag upp till hotellrummet och lasa Harry Potter, del 6. Borde eg forbereda mitt framforande pa 15 minuter som jag ska halla imorgon om work life balance. Ofattbart att jag ska prata om det, eller hur?

Sur

Ont i halsen. Och huvudet. Och lite i oronen. Har akt till Milton Keynes for en kurs i presentationsteknik men ar hes sa jag kan natt och jamt prata. Hann bli host i London under dagen och jag har bara packat sommarklader sa jag fros som en hund nar jag vantade pa taxin vid tagstationen. Dessutom funkar K:et pa tangentbordet daligt (plus avsaknaden av åäö) och jag har inte tradlost natverk pa rummet.

Jobbet

Jag har ju i ärlighetens namn utfört extremt lite arbete de tre första veckorna här i England. Jag har inte alls legat på latsidan men tiden har liksom gått åt till att fixa med boende, alla silliojners blanketter man ska fylla i, mejla med kompisar och hålla kontakt med jobbet i Stockholm. Vissa dagar har jag inte ens hunnit öppna det exceldokument som jag jobbar med mitt lilla projekt i. Borde väl egentligen inte skriva om detta eftersom jag vet att en del kollegor i Stockholm läser bloggen men vad fanken, lika bra att de vet vad det beror på när jag blir hemskickad.

Det är ju skönt på sitt sätt att strunta i det man borde men man vet ju alltid att tillvaron snart kommer ikapp en och det är precis vad som hände idag. Eller rättare sagt igår kväll när jag började tänka på veckan. Så idag har jag faktiskt, hör och häpna, fått lite gjort i excelfilen. Det är verkligen bara stress och tanken på att jag aldrig kommer att hinna som får mig att jobba. Synd på något vis. Kan man göra något åt det?

Men jag har hunnit med annat också. Som att få nära nog en hjärtinfarkt av att försöka klara av att göra reseräkningar med redovisning av kostnader för flytt etc. Helt infernaliskt svårt och jag har uppenbarligen ingen talang för uppgiften för man ska, om man gör rätt, få ersättning inom fem dagar men jag väntar fortfarande på saker som jag skickade in för tre veckor sedan. Blir direkt gråtfärdig vid den här typen av motgångar och vill åka hem. Måste allt som är svårt utlösa den typen av känslor? Hemma kan jag känna mig samlad och kraftfull iallafall vid vissa typer av motgångar. Här blir jag liten, gråtfärdig och helt utan initiativförmånga. Över en reseräkning?!

Resten av helgen

Är man ensam i London får man ligga i med kontakterna. När min kollega Ulrika mejlade om sin kompis Eva i London och undrade om jag ville träffa henne fattade jag nästan inte vad hon menade. Men då var ju Axel här. Sen åkte han hem och att få ta en fika med svensk tjej blev högintressant. Sagt och gjort, vi sågs vid Embankment söndag eftermiddag och promenerade längs south bank och drack öl. Jippie! Ulrika och Eva självklara hjältar i söndags!

Söndag eftermiddag pressade jag mig hem till Sevim (man får 'push boundaries' som en kollega uttryckte det...). Supertrevligt och fantastiskt god mat. Och Arin vansinnigt söt. Och supertrevligt område.

Ledsen att jag är så kortfattad men Starbucks stänger pga karnevalen som jag ännu inte sett ett spår av. Nu slänger de ut mig, hej då!

London med mamma och pappa

Helgen med mamma och pappa blev mycket lyckad, den risiga starten till trots. Vi vaknade tidigt lördag morgon och drog ut för att undersöka butikerna i närområdet och shoppa husgeråd. Redan en timme senare kunde vi tåga tillbaka med massor av livsnödvändiga saker som vinglas, kettle, brödrost, murgrönor mm. Sen åt vi tidig lunch på fantastiska Gail's i Notting Hill (tack igen Martin!). Solen sken men vi låg inte på latsidan utan gick tillbaka till Notting Hill Gate och tog tbanan mot city för att spana in var jag jobbar. Helt sjukt men det som är galet hektiskt vardagar var fullständigt dött på helgen. Alla har sagt att det är så men ändå svårt att förstå när man inte sett det.Tog bussen hem som är värsta sightseeingturen. Mamma berättade om sina resor till England och London i början av sextiotalet och vi passerade ett par i sammanhanget viktiga platser. Middag tillsammans med min kollega Katja.

Söndagen promenerade vi i Hyde Park och sen var det dags för avresa. Kort men intensivt och trevligt.

Djävla helvetes förbannade skitmobil

(skrivet lördag)

Lika underbar som tekniken kan vara när den fungerar lika illa är det när den inte gör det. Som framgår av ett av gårdagens inlägg laddade jag för mamma och pappas ankomst och gick och väntade på att de skulle höra av sig. Pappa skulle ju ringa när de landat eller satt på Heathrow express. Och jag väntade och väntade på att de skulle ringa och att jag skulle möta dem på Paddington. De skulle landa 20.15. Tiden gick. Till att börja med tyckte jag inte att det var så konstigt. Det tar ju alltid lite tid att komma ut och planet var kanske lite försenat. Sen blev klockan efter nio och jag började bli lite orolig. Skrev ett sms till axel men skickade det inte för det var ju fredag kväll och vad kunde han göra i Stockholm? Blev ännu mer orolig och försökte surfa till Arlandas sida med mobilen för att se om det stod något där. Tog med mig mobilen vart jag gick i lägenheten för att inte missa samtalet när det kom. Blev mer orolig och försökte ringa men kom inte fram vilket jag tolkade som att pappas mobil inte var på. Tänkte att om planet var så pass försenat så borde de hört av sig innan de lyft. Fattade inget men försökte vara lugn. Det tar ju sån tid med allt i en sån här stad. Försökte ringa pappa igen men kom inte fram. Tänkte att jag är väl tokig men jag stänger av mobilen och sätter på den igen. Min mobil brukar vara lite lynnig men aldrig det problemet. Slår på mobilen och testar att ringa igen och får tag på en pappa i upplösningstillstånd. De har varit på Paddington mer än en timme och har ringt mig en miljon gånger men bara kommit till mobilsvaret. Pappa övertygad om att jag ligger knivmördad i någon gränd. Axel psykjour från Stockholm Ingen vidare start på helgen men jag tog en taxi till Paddington och sen åkte vi tillbaka till lägenheten. Uppjagade till max. Men vi lugnade ner oss och fick en trevlig kväll. Pappa och mamma mycket förtjusta i min lägenhet och omgivningarna. Pappa sa när han vaknade idag, "jag längtar redan tillbaka". Mer rapport om vad vi gjort följer.

Liberty

Hann på väg från jobbet förbi Liberty nära Oxford Circus. Extremt trevligt varuhus som jag måste besöka igen och göra lite mer ordentligt. Shoppade lite men kan inte berätta vad för bl a fölsis till Mamma som ju läser det här för eller senare. Tack för tipset Vanessa!

Fredag och långhelg!

Fredag känns bra även i det här landet. Och här är det långhelg. Bank holiday på måndag. Har ingen aning om varför vi får ledigt men gläder mig såklart åt en extra dag ledigt. Sitter på Starbucks och skriver och väntar på att pappa ska ringa och säga att de landat.

Bra dag idag. En kollega från en annan grupp som jag haft kontakter med i ett par år men aldrig tidigare träffat, Jenni, bjöd på lunch. Jösses vad hon såg annorlunda ut än jag trott (och va mycket äldre hon var) men vem bryr sig när hon var precis lika trevlig i levande livet och bjöd på supergod lunch, tipsade om en massa bra saker och introducerade mig för ett par andra personer på hennes avdelning som jag inte träffat tidigare. Jenni är dagens hjälte i mitt liv.

När jag kom tillbaka och suttit och jobbat ett tag började brandlarmet tjuta. Det testats varje fredag förmiddag men nu var det ju eftermiddag så efter att det tjutit en rejäl stund utan att någon verkade bry sig frågade jag om det inte kunde vara på riktigt. Min närmaste kollega Vicky tittade på mig med mycket trött blick så jag fattade att jag var urtöntig men hon ropade till en av assistenterna att ringa till Security för att fråga vad som stod på. Visade sig att det var en övning och att vi var tvungna att utrymma kontoret. Intressant att jag skulle vara den som reagerade, det skulle aldrig ha hänt hemma tror jag. Men här går jag liksom runt och är lite smårädd hela tiden så jag blev genast övertygad om att vi skulle brinna inne. På samma sätt som jag tror att jag blivit av med plånboken typ 25 gånger varje dag mm.

Apropå att bli av med saker så ska jag ta det försiktigt den här helgen för det är någon form av karneval i området och det är mycket "unsafe" har typ alla jag pratat med förklarat. Jag måste ha sett väldigt rädd ut när en kollega sa det för hon förklarade genast att hon syftade på stöldrisken, inte att jag skulle bli dödad (?!). Karnevalen är tydligen den största i Europa och lockar typ en miljon människor till Notting Hill. Har man ont om stålar kan man sälja toabesök för ett pund har Kristian förklarat. Jag berättar mer när jag upplevt härligheten.

Bloggandet i blodet

Johanna hade rätt i sitt inlägg om jungfrusilen, fanken vad biten man (jag) blir av bloggandet. Ställdes idag när jag kom från drinkarna med Phils team vid 9-tiden inför valet att äta middag eller att gå till Starbucks och blogga (de stänger 10) och valet var självklart. Man kan tycka att Starbucks erbjuder båda alternativen och det är förvisso sant om man kan tänka sig att äta smörgås till middag men eftersom jag gör det till lunch varje dag sitter jag här med en skrikande mage och sippar på en frusen mango slush dryck. Allt för bloggen. Sov gott!

Dagens hjälte

Har druckit drinkar med min kollega Phil idag och hans kollegor. Vi arbetar inte på samma avdelning längre men vi har tidigare jobbat ett par år med samma klient. Phil har själv varit nyinflyttad till London en gång itiden och vet att det är tufft så han bjöd in mig på drinkar med hans grupp idag. Trevlig tillställning där jag bl a pratade med en amerikanska som varit här på secondment i snart tre år. Hon förklarade vad jag redan börjat ana nämligen att engelsmännen är ena stiffa typer så jag får ställa in mig på att göra saker på egen hand, om jag vill göra något. Lite bitter inställning kanske men befriande med någon som säger som det är.

Katia har varit en ängel som vanligt och lärt mig ovärderliga saker men hon är min hjälte typ alla andra dagar så Phil får utmärkelsen idag.

Bilder från inflyttningsfesten i måndags

IT-miljön lämnar som sagt lite att önska men nu får ni se bilderna på Sevim, Sevims son Arin och make Hayrettin från min improviserade inflyttningsfest i måndags. Kristian äter crispy duck. Jag är inte någon vidare fotograf men ingen kan beskylla mig för att ta överarrangerade bilder.

Jag älskar Starbucks!

Mental hälsa: På uppåtgående. Vet inte om det beror på att jag sovit lite bättre i natt, att jag var på IKEA igår och köpte ljuslyktor för värmeljus (det du Martin), har yogat idag, att lägenheten har blivit städad eller att det blivit klart med ett par besök i september men jag känner mig gladare. Vilket yttrar sig i att jag inte gått runt och varit gråtfärdig hela dagen. Tänk, det har jag inte sett som ett tecken på mental hälsa tidigare men jag ska göra det från och med nu. Utlandet ger onekligen perspektiv även om jag vidhåller att det suger mest hela tiden.

En fråga som har hög prioritet just nu, sen jag fick någonstans att bo, är tekniken i lägenheten. Jag har musik, via supersnygg ipod-högtalare och jag kan se dvd på min fina fina portabla dvd-spelare. Men jag vill kunna blogga hemifrån med svenskt tangentbord och jag vill även kunna se TV. Jag vet att jag är bortskämd men jag vill ha det BRA. Inte helt lätt dock när man bara ska vara här i lite drygt sex månader - allt är med livstids bindningstid vad det verkar. Eftersom jag ännu inte känner mig helt stabil mentalt och därför inte pallar motgångar så ska jag vänta några dagar innan jag tar tag i det projektet. Men så läste jag en recension i en tidning igår där de skrev om en bok som heter typ "Starbucks saved my life" som handlar om en kille som det gått snett för men som kom på den rätta vägen genom sitt jobb att kränga kaffe (ska bli film med Tom H i huvudrollen...). I artikeln stod något om att kedjan alltid har trådlöst internet och då förstod jag Starbucks om inte skulle rädda mitt liv iallafall innebära ett lyft för mitt bloggande. Jag har nämligen Starbucks cirka hundra meter från mig. På min gata finns allt, jag skojar inte. Någon gång ska jag skriva ner alla butiker som finns inom två hundra meters avstånd.

På fredag kommer mamma och pappa, det blir härligt!

Uppdatering ang inflyttningen

Igar blev det alltsa klart med lagenheten och jag flyttade direkt in pa 7A Queens Court. Lagenheten har superfin invandigt men den var inte stadad nar jag kom och varden hade ett antal saker som behovde goras. Kandes det underbart - nja eller egentligen nej. Felet ar nog att jag nar jag varit ledsen tankt att bara jag far en lagenhet sa kommer det att blir fantastiskt mycket battre men sen stod jag dar i lagenheten och det kandes inte som hemma och det luktade konstigt och det var damm kvar sen de renoverat etc. Nej, jag kande mig i arlighetens namn ungefar lika ledsen som innan, fast pa ett satt annu ledsnare for nu hade jag ju fatt den dar lagenheten som skulle vara losningen pa alla problem. Fattar att det ar trottsamt att jag bara gnaller men jag var verkligen inte glad.

Men det blev battre for sen akte jag och hamtade mina vaskor och sa motte Kristian mig utanfor lagenheten och hjalpte till att bara vaskor och sen kom aven min kollega Sevim med man och Arin 10 manader. Vi drack vin och at crispy duck och jordgubbar da kandes det battre.

Forsokte sen gora som jag minns att Fanny brukade gora nar hon flyttade till nya stallen under studietiden, namligen plocka upp allt redan forsta kvallen. Bra satt att satta sin pragel pa stallet vilket funkade aven for mig, aven om jag inte sorterade mina bocker i bokstavsordning...

Nattsomnen blev sa dar men jag tror att det mest beror pa att jag ar uppe i varv. Det ar dock inte ett lungt stalle jag bor pa sa jag ska investera i oronproppar till de gaster som behover tyst omkring sig for att sova bra. Trapersiennerna gor det inte heller beckmorkt i lagenheten sa jag ska se om aven det bor atgardas for god sovcomfort.

Summasumarum somnade jag ganska glad och nu ska jag ivag och shoppa lite saker till lagenheten. Galgar ar t ex en bra sak att ha, liksom nagra tekoppar. Nar jag kommit igang med it-miljon pa Queens Court ska ni fa se bilder etc. av stallet.

YES, YES, YES!

Jag har en lagenhet! Allt har gatt vagen! Berattar mer senare idag.

Mandag eftermiddag

Nu drar jag till maklaren for att skriva kontrakt och fa nycklar till lagenheten, forutsatt att allt gar vagen. Oklart om jag kan blogga mer idag men ska forsoka skriva nagot sa snart jag vet att allt ar i hamn.

Engelsk kultur

Huvudmålet med dagen var att gå på Anthony Gormley-utställningen på Hayward Gallery. Utställningen är enormt omtalad vilket väl dels beror på att konstnären är erkänd och konstverken är balla och dels att utställningen fortsätter utanför Hayword på så sätt att bronsskulpturer som föreställer konstnären själv och är i naturlig storlek finns utställda runt omkring Hayword. Företrädesvis på hustak. Vi ser t ex ett par från jobbet.

Jag fattade att det inte skulle bli lätt att komma in eftersom det är sista dagen på utställningen men att det skulle bli två timmars köande (delvis ute i regnet) för att få tag på en biljett och sedan en timmes kö inne på utställningen för att få uppleva Blind Light (det konstverk som utställningen är uppkallad efter) hade jag ju inte anat. Mycket cool utställning dock så det var värt besväret. Blind Light kändes passande för den handlar om desorientering. Man går in i ett rum där det är väldigt starkt vitt ljus och dimma, som i ett moln. Där inne ser man ingenting, det är halt på golvet och jag hade svårt att andas. Superläskigt.

Mellan köandet och utställningen såg jag derbyt Manchester City och Manchester United på en bar/restaurang. Är naturligtvis värsta patrioten så kul att City med Sven-Goran i spetsen spöade United. Merparten av engelsmännen verkar verkligen hata Sven-Goran vilket gör segern och det faktum att det går bra för City extra kul.

Vykort från Fridabilen

Vidarebefordrar ytterligare ett vykort från din bil. Blir bra när du får fast adress på Queenscourt så han kan skicka direkt till dig. Verkar som han är på väg utför.

7a Queenscourt

Det är i och för sig inte helt klart men eftersom jag känner mig ganska säker på att jag kommer att flytta in på måndag får ni nu se en bild på stället. Närmaste grannen till höger är ett bowling- & skridskoställe (de har ishall även nu på sommaren). Till vänster ligger en kinesisk restaurang, Royal China, som inte ser så mycket ut för världen men jag har förstått från Keith, Kristians polare, att de serverar Londons bästa dim sum. Tydligen lång kö utanför på söndagar när de öppnar. Given söndagsbrunch för de gäster som känner för det.

melkers hälsning

Melker dikterar följande hälsning till Frida. Johanna vid tangenterna.

"Hej Frida

Jag vill gärna titta hur det ser ut där du bor men jag kan inte komma just nu.

Du kan inte vara ledsen för snart kommer du hem. Det blir så bra. Du kan sova lite i sängen där bara sen kan du åka nattågbuss hem. Ditt jobb är så kul så där kan du alltid vara om du vill. Ting tang kott betyder betyder glass är gott på engelska"

Det tar aldrig slut...

Gav mig glatt iväg idag för att skriva kontrakt på lägenheten. Jag fick ett utkast från mäklaren igår som jag gått igenom (ganska) ordentligt och som jag mejlat kommentarer på. Jag gillar verkligen min mäklare, Samantha, för hon är ruschig och kul och fattade direkt vad jag ville ha och har inte som ett par andra miffon visat mig äckliga och totalt värdelösa lägenheter. Hon gav sig också den på att hitta något åt mig bla pga att den lägenhet hon visade mig först och som jag ville ha inte kunde hyras ut eftersom värden kommit på att han ville sälja... Ja ni fattar, det känns sig som att hon har engagerat sig i mitt lägenhetsletade och det betyder mycket när man känner sig rätt så ensam hjälplös.

Men... jag har redan tidigare förstått att administration och papper kanske inte var hennes starkaste sida och det blev bright and clear idag. När jag berättade att jag mejlat kommentarer på kontraktet sa hon förtvivlat och slog ut med armarna "but I have 500 e-mails" varvid jag sa att vi kunde kanske bara plocka fram mejlet och titta på det tillsammans. Då visade det sig att hon inte kunde sortera i sin mejlbox vilken funkade som vår webmail på jobbet. Det slutade med att jag fick hjälpa henne att hitta dels mejlet från mig och dels kontraktsförslaget som jag då försått att någon på huvudkontret hade skrivit. Samantha var oerhört tacksam och glad för att jag samtidigt gett henne en liten lektion i hur man kan hitta bland sina mejl. Ungefär vid det laget hade det börjat bli klart att det inte fanns något kontrakt att skriva på utan att det skulle få vänta till på måndag. Kan nån fatta att det ska vara så svårt att få tag på lya? Och krävs det ingen utbildning för att få jobba som mäklare i England?


Nåväl, jag känner mig ganska säker på att jag kommer att få den här lägenheten och att jag kan flytta in på måndag men det är ändå lite obehagligt att det ska vara så rörigt med allting. Ni som sitter hemma och håller tummarna kan gå iväg och göra något annat ett tag nu men jag är enormt tacksam om ni gör en sista insats ungefär klockan 16.30 måndag (15.30 engelsk tid) för det är då kontraktet ska signeras om virrpottan har lyckats få ihop det. Bild på stället nedan.

Tack Martin! - Gail's

Super schysst fikaställe som Martin tipsade om, Gail's på Portobello road (finns även vid Hamstead Heat). Fint fint och goda goda saker. Åt lunch här idag och det var jag inte ensam om men jag hittade en härlig plats vid ett stort fönster där jag inmunidagde en asgod macka med skinka och quacamole (med korriandersmak), pistagemaräng och två små chokladbitar vilket jag sköljde ner med latte och juice gjord på äpple och blåbär. Bra va?

Le Garrick

Fransk restaurang i Covent Garden med trevlig personal, god mat och hyfsade priser. Mitt i smeten. 10-12 Garrick Street, London, WC2E 9BH. www.garrickrestaurantbar.co.uk Rekommenderas.

Fredag eftermiddag och kväll

Den västa hemlängtanskrisen har lagt sig under dagen. Skönt för det är inte kul att gå runt och vara gråtfärdig mest hela tiden. Det gör iallafall mig inbunden och tyst och det leder inte direkt till kontakter. En ond cirkel mao. Men som sagt, humöret har bättrat på sig under eftermiddagen. Katia, min räddare i nöden, förstod mitt behov av umgänge och letade reda på en trevlig fransk restaurang i Covent Garden där vi åt paté, steak frites och creme brulée som vi sköljde ner med rödtjut och portvin. Tja, sen kändes det lättare helt enkelt.

Att jag är gladare beror också på att Emma tagit sitt ansvar och bokat en biljett och kommer hit och hälsar på om två veckor. Galet bra!

Imorgon ska jag förhoppningsvis skriva kontrakt på lägenheten och inflytten är planerad till måndag. Ska bli finafisken att flytta till något som kommer att kännas lite som mitt eget. Men fortsätt hålla tummarna, än är det inte klart. Tänkte spana in ett yogaställe i Notting Hill som ligger nära Kennstington Church Street och sen måste jag gå till smörgåsstället som Martin tipsat om. Och skoja inte vad jag ska käka lördagsgodis. Och så ska jag se till att klämma in lite shopping också. Funkar inte allt detta tar jag första planet hem.

Lite gladare i London

Idag ar jag gladare aven om jag fortfarande kanner mig vemodig och tveksam till hela det har projektet. Min favvokollega Katia har dock varit toppen, som alltid nar hon ar har, och har foljt med mig till IT Reception for att hamta upp horlurar for e-learningkurser som jag maste gora och pa vagen hem tog hon mig till hennes basta sushi-stalle, Wasabi. Mkt coolt stalle dar bitarna ar forpackade en och en i plast (inte sa miljovanligt kanske men inte min topp prioritet just nu) sa man plockar sjalv ihop sin suchiblandning. De hade precis hur manga olika sorter som helst. Katia har aven lovat att vi ska ga ut ikvall.

Tack for alla glada tillrop och rara ord i kommentarerna pa mitt inlagg fran igar igar! Det trista ar bara att jag langtar efter er annu mer nar jag laser dem sa jag sneglar bara nar jag kanner mig stark.

Obekväm soffa

Johanna har bett om lite bilder på den temoporära lägenheten. Den här vita skinnsoffan är inte så bekväm - främst för att dynorna är nedsuttna i mitten.

Ledsen i London

Att säga att Axels hemresa idag var tråkigare än tråkigast var ett understatement. Jag blev precis hur ledsen som helst och har varit emotionellt instabil hela dagen. Fattar i ärligenhetens namn inte vad jag har här att göra. Jag har ju ett bra liv i Stockholm. Varför ska jag vara här när jag inte känner en kotte och varför ska jag sitta på ett jobb där jag helt saknar förmånga att bidra med något? Vad är prylen med att bo/jobba/flytta utomlands? Man handikappar sig själv för vadå? Stelbent umgänge med personer som man inte valt och som man inte riktigt förstår vilket gör att det blir ytligt? Om man nu har något umgänge... Nej, det suger helt enkelt rejält idag.



Har iofs ätit trekantsmacke-lunch med min kollega Phil som jag gillar och druckit vin med kollegor för en tjej på avdelningen slutar idag och allt var trevligt men ytligt är ju bara förnamnet. Det sjuka är att det som gav lite tröst var att jag köpte chokladglass på vägen hem som jag ätit i soffan. Ätstörd? Jajamen. Jag hoppas att morgondagen och fortsättningen ska bli ljusare för annars kommer jag att bli smällfet på ett halvår här.



På lägenhetsfronten går det långsamt framåt. Referenserna verkar ha gått igenom så nu är orosmolnet om överföringen av deposition etc. från banken i Sverige (eftersom jag inte lyckats få till ett engelskt bankkonto än) hinner fram till på måndag. Annars står jag på gatan i början av nästa vecka så ni får fortsätta hålla tummarna. Ledsen om det leder till domningsskador mm eller gör att ni har svårt att utföra andra sysslor men det ska förhoppningsvis vara i mål snart.

Förvecklingar på kontoret och lite annat

Allt har rullat på bra mot en deal på lägenhet nr 2. Jag hoppas verkligen att det ska gå igenom men gjorde idag det kanske mindre bra draget att ta kontakt med hyresvärdens fru som ju är en kollega. Hon verkade måttligt intresserad av kontakten och sen fick jag höra att hennes chef pratat med en tjej i min grupp om att hon, hyresvärdens fru, inte gillade att jag skulle hyra lägenhet av hennes make, eller iallafall inte att jag pratade om det. Jag fattar ärligt talat inte riktigt vad jag gjort för fel (om någon fattar kan ni väl höra av er) men det är nog bara att sätta det på kontot för kulturkrockar. Men om detta stjälper hyreskontraktet vet jag inte vad jag tar mig till.

På lägenhetsfronten har jag annars förstått att en särskild firma jagar referenser från min svenska hyresvärd, arbetsgivare i Sverige och England samt en karaktärsreferens (Ulrika, det hänger på dig!).

Lunch på schysst thailändsk restaurang med min nya kollega och kompis Anna. Middag på pub i Angel med Axel, Kristian och lite annat löst folk. Lammkorv och linser.

Imorgon åker Axel hem. Tråkigare än tråkigast.

Skrivet av Frida men Axel inloggad så det ser inte ut så.

Leta lägenhet i London, kapitel 79

Lägenhet nr 1 på listan fick jag inte. Hyresvärden stod på sig och ville hyra ut ett helt år och det är ju inte aktuellt. Däremot verkar jag kunna ro hem nr 2 men här har ni tjejen som inte tar ut något i förskott så igen chamgange förrän jag verkligen har flyttat in. Känns ändå som en viss lättnad och det kommer lägligt för nu verkar de vilja att jag ska ta hand om ett projekt på jobbet (dvs faktiskt jobba) så jag behöver frigöra tid till det.

Åt indisk middag på en kycklinggul restaurang på Brick Lane och tog sen en öl på puben där Jack the Ripper brukade ragga upp sina offer.

Annars jag kan rapportera att vädret har saggat till sig här. Ett slags ihållande regn som känns väldigt engelskt.

Vill slutligen framhålla att det är roligt med kommentarer så jag vill uppmana alla läsare att tycka till. De som är flitiga belönas med gästskribent-uppdrag och får en stor läsarskara (44 pers på bloggen igår måndag).

Tack Mattias!

Första tipset från min privata tipsbok har nu testats, Ledbury på Ledbury Road i Notting Hill. Fransk sylta med tydliga ambitioner. Stället fantastisk. Jag säger tack Mattias (och Dominique) för tipset! Och Mange, kom hit och hälsa på - det här vill du inte missa. Gäller alla mina andra gourmet-kompisar också.

Leta lägenhet

Har nu sprungit på lägenhetsvisningar fem timmar i sträck. Som Axel uttryckte det på telefon till någon polare "alla fastighetsmäklare i Notting Hill jobbar för tillfället med att hitta en lya till syrran". Så tycker man att man är tydlig med vad man vill ha men oj oj oj vad sunkiga ställen mäklarna tar en till. Men skam den som ger sig. Nu har följade priortietslista utkristaliserat sig

1. Fin lägenhet i mycket avskilt och flott ställe. Lägenheten ligger dock på första våningen men känns inte läskig. Jag har lagt ett bud men hyresvärden vill ha en hyresgäst som skriver på ett år vilket jag inte kan.
2. Sprojlans lägenhet en minut från Queensway. Perfekt invändigt men extremt busy location, vilket i och för sig tilltalar mig ganska mycket. Hyresvärdens fru jobbar på mitt jobb så jag tror mig ha ett bra läge i den beauty contest som det här med att leta lägenhet visat sig vara.
3. Galet schysst lägenheten som kostar skjortan (och byxorna, underbrallorna, bhn, strumporna och skorna också)
4. Ett stenkast från Portobello road
5. Fint läge men intrett i gammal engelsk stil, dvs mörkblå heltäckningsmattor, gammaldags möbler etc

Imorgon ska jag förhoppningsvis ro ihamn någon av dessa. Någon av dessa måste jag få!!!

Greetings from Hålland

Vidarebefordrar ett vykort från
din Peugeot 206. Han hade inte din adress i London.

jungfrusilen

Det är den 13 augusti 2007 och jag tar min jungfrusil. Jag gör det. Jag bloggar för första gången. Jag har fnyst lite hånfullt åt alla bloggare som använder datorn som megafon för att tratta ut sina torftiga liv mot världens öra. Jag fnös åt kombi - jag skaffade det. Jag fnös åt gåstavar - ok, jag erkänner. Jag skaffade det. Nu darrar fingrarna på tangentbordet. Redo att börja knattra. Snudd på övertända redan. Jag vet att jag kommer bli fast vid första nedslaget. Jag kommer trappa upp, behöva mer och mer - en egen bloggportal! Ja! Bli världspoliskungbloggarchef. Sluta helt nerbloggad i fosterställning med blödande fingertoppar och vilt stirrande blick på plattan. Jag sträcker min kraschade, blodiga laptop bedjande mot förbipassernade. Försöker hänga mig i sladdarna. Snälla!? Hjälp mig sluta.

Välkommen Johanna!

Efter flitigt kommenterande har jag nu skickat inbjudan till Johanna att bli skribent på bloggen veckan som kommer. Nästa vecka kommer inbjudan att riktas till någon annan, så håll ögonen öppna.

Harry Potter på IMAX vid Waterloo

Kul. Sista delen i 3D, härligt med teknik i framkant. Ser ni mig på bilden med de asstora 3D-brillorna?

Nu bingen för i morgon ska jag försöka jobba lite och sen jaga lägenhet för allt vad tygen håller. Håll tummarna för att jag hittar något.

Söndag

Big Ben verkar vara igång igen så tiden står inte stilla i England längre som en expert på BBC hävdade att den gjorde igår. Jag slappar i lägenheten och surfar på lägenheter. En mäklare ringde igår, lördag, och var in buisness så jag och Axel fick spana på några lyor då. En perfekt som jag ville ha men när mäklaren ringde hade hyresvärden fått ett erbjudande om att sälja på morgonen som han tänkte ta. Typiskt.

Resten av lördagen gick vi, Axel, Kristian, Stefan och jag genom parkerna (Hyde Park etc) in till city där vi drack Pimms och åt middag. Hittade en godisaffär nära mitt jobb också som hade jelly beans som plockgodis där man kunde välja smaker. Det ni Klara och Jakob, det får vi spana in när ni kommer på besök.

Lördag förmiddag

Min enda plan med helgen var att komma iväg till Ashtanga Yoga London på Drummond street vid Euston (som är THE place för Ashtanga yoga i London) men jag svängde förbi i torsdags och såg att de inte har öppet på lördag och att det är nymåne imorgon söndag varför de har stängt då. Visar att stället inte viker sig för kommersialismen utan kör samma stuk som grundaren Pattabi Jois i Mysore och det gillar jag så jag förlåter dem för att jag inte får yoga i helgen.

Ligger annars i sängen och ser på TV och bloggar. Axel fixar frukost och vi har en obokad helg framför oss i London. Life is good ;-)

Kristian levererar igen

Efter en fredag på jobbet med både roliga och tråkiga inslag tog jag mig till stället där Kristian, Axel och Stefan, som är här över helgen, drack fredagsöl. Ojojoj vilken fredagsöl. Massor, och då menar jag verkligen massor, av människor drack öl på gatan i ett område nordöst om hörnet Clerkenwell Street och Farringdon Street. Otroligt trevligt. Den som kommer hit en fredag när det är bra väder får komma med och se men jag kan redan nu säga att det här visar att engelsmännen är kungar när det gäller att ta sig en eller flera pints vid arbetsveckans slut.

Till skillnad från urinvånarna ville vi äta middag så vi övergav stället och tog oss till Upper Street nära Angel där Kristian bokat bord på en trevlig fransk sylta. Återigen ett mycket schysst ställe som jag gärna besöker igen, Kristian är en guldgruva vad gäller Londontips. Alla varmrätter kostade £6.45. Stället heter Le Mercury och ligger på 140a Upper Street. Telefon 020 7354 40 88 för att boka bord och det bör man göra.

Big Ben har stannat

England bävar, BBC rapporterar direkt.

Heaven and hell men fredag

Skriver pa jobbet dar det ar lite knepigt med vara tre sista bokstaver, ska jobba upp mig pa att skriva dem snart via kortkomandon eller dyl. Dagen har innehallit bade mycket bra och mycket daliga saker. Det daliga ar att jag inte far hyra den lagenhet jag hittat for hyresvarden ville hellre hyra ut till ett foretag. &$%£$%£$%&! Med andra ord maste jag ut och leta igen vilket kanns urjobbigt och jag vill helst bara lagga mig pa golvet och grata men jag antar att det inte hjalper upp situationen sarskilt mycket.

Den braiga ar att jag idag har traffat tjejen som varit har pa secondment innan mig och som jag gar parallellt med i typ fyra veckor. Hon ar hur trevlig och hjalpsam som helst och tog ut mig pa en lang och trevlig lunch dar hon berattade hur det egentligen ar med saker och ting pa avdelningen och sen hjalpte hon mig med en massa praktiska saker. Tack gode gud for Katia- dar har jag min "buddy".

Nu fredagsol med Axel, Kristian och Stefan. Kan kanske finnas bilder pa det pa www.brakskiten.blogspot.com for den som ar intresserad.

Have a nice weekend!

Busaba Eathai

Mycket gott asiatkäk i centrala London. Maten kostar typ £10. Finns på tre ställen, Store Street (där var jag idag med Axel), Bird Street och Wardour Street. Värt ett besök.

Förlåt, förlåt

Det är min absoluta ambition att skriva eller göra minst ett inlägg per dag på bloggen men igår pallade jag inte. Ber om ursäkt och hoppas att det inte ska upprepas igen. Igår var första dagen på jobbet och det var riktigt trevligt. Började mycket bra med att Anna som jag träffade på flyget över som är både kollega och granne fn ringde och frågade om vi skulle ha sällskap till jobbet - självklart.

Väl på jobbet blev jag introducerad till en massa människor som jag naturligtvis inte kan komma ihåg namnet på men min "buddy", Chris, gjorde en god gärning och ritade en karta över landskapet jag sitter i och skrev vad alla heter och vad de gör. Efter det har jag haft begränsat stöd från Chris men kartan gör att jag förlåter honom. Dagen rann iväg och avslutades på Kristians terass (han bor vid Highgate) med supergod middag. Tyvärr glömde jag min väska med lapptopp där vilket jag inte upptäckte förrän jag var nästan hemma. Riktigt tråkigt eftersom vi bor cirka en timme från Kristian och jag skulle ta ett tåg till Birmingham 8.10 i morse. Utrycket det man inte har i huvudet får man ha i benen har sällan varit mer sant och jag fick gå upp 5.30 i morse... Dagen i Birmingham var helt ok men nu är jag galet trött.

Tisdag 7 augusti

Introduktionskursen var lite roligare idag men jag lyckades försova mig och därmed komma cirka 20 minuter sent vilket ju ger en saggig start på dagen. Har ägnat alla raster åt att få tag på mäklaren till lägenheten jag vill hyra, min svenska värd som jag vill ska skriva intyg om min förträfflighet som hyresgäst och min kontaktperson här i England för ett intyg från arbetsgivaren men jag har misslyckats med alla tre. Fattar inte varför allt måste vara så svårt. En som däremot svarade i telefon är min kollega Sevim från Sverige som bor här i London och är föräldraledig. Ska bli svinkul att träffa henne, med lite tur blir det redan till helgen.

Sammanstrålade med Axel efter jobbet och tog en dricka vid London Eye som ligger nära där vi bor. Axel skulle vidare och träffa Kristian och käka middag och gå på bio men jag tar igen mig med en soft kväll hemma. Precis hur bra skönt som helst för det känns som att jag inte haft en lugn stund på iallafall två veckor. När jag skrivit färdig detta ska jag beställa middag med room service. Livet leker mao men imorgon börjar allvaret. Första dagen och på kontoret och jag är inbokad på sju möten så jag börjar förstå att det ligger något i snacket om att det är tufft på jobbet i det här landet. Det blir mer rapporter om det framöver.

Omröstningen är avgjord!

Här är slutställningen:

1. Chocklad (8 röster) (M)
2. Rabarber (7 röster) (P)
3. Citron (6 röster) (M)
4. Blåbär (5 röster) (P)
5. Hallon (4 röster) (P)

Slutligen kan vi alltså konstatera att det var mammas bidrag som gick vinnande ur den här omröstningen. Hon gjorde chocklad- och citronmuffinsen, pappa de andra. Kul att intresset varit så stort! Rabarbern kom väldigt starkt på slutet och hade pappa hunnit produktutveckla den klart till själva avslutningskalaset så vet man inte hur den här omröstningen hade slutat, låter han hälsa.

Tjolahop!

Den tråkiga kursen avlöstes av idel roliga grejer. Axel har tittat på en lägenhet som känns superbra som jag nu ska försöka kapa åt mig med hjälp av referenser från allt och alla samt tusen andra saker som mäklaren/hyresvärlden kräver. Håll tummarna, går det här i lås blir det inte dumt att hälsa på mig.

Efter promenad i Notting Hill träffade jag och Axel Kristian och åt middag på en mycket bra restaurang som jag verkligen kan rekommendera, E&O (Notting Hill, hörnet Blenheim Crescent och Kensington Park Road). Robyn gick förbi när vi gick loss på finfina dumplings. Inte helt olik East så fattar ni stuket. Sen följde en öl på en pub i närheten men sen började min trötthet ta ut sig så nu sitter jag i den vita skinnsoffan på lägenhetshotellet och författar detta. God natt!

Introduction for experienced hire

Svintråkig kurs.

Tips?

Min intelligenta vännina Emma föreslog att jag skulle ge läsarna av denna blogg en möjlighet att lämna tips på roliga saker att göra i London. Medan jag tittar på den tekniska lösningen för detta kan den som känner för att tipsa mig och andra läsare lämna kommentarer på det här inlägget. Bra förslag!

Stressad?!

Jag känner mig ganska cool inför första dagen på jobbet här men med tanke på att jag vaknade en och halv timme innan väckarklockan trots taskigt med sömn de senaste nätterna är det bara att acceptera att jag nog är lite stressad. Att jag igår jag när jag landade skickade sms till totalt okända personer (använde landsnummer +44 istf +46) pekar lite i samma riktning.

Axel i londontaxi

London!

Jag har landat. Bor på lägenhetshotell, Plaza on the River, som ligger på södra sidan om Themsen mellan Vauxhall och Lambert Bridge.

Sjukaste grejen var att det satt en tjej bredvid Axel på flyget hit som hörde att jag nämnde min arbetsgivare och då visade det sig att vi jobbar på samma ställe. Supertrevlig tjej, Anna, som direkt kom med massa bra tips och som om det inte räckte med sammanträffanden så bodde hon precis brevid lägenhetshotellet så hon kunde förklara exakt hur jag ska ta mig till jobbet på bästa sätt.

Nu måste jag sova, skriver mer imorgon.

Fredrik & Camilla!

Fanken vilket fint bröllop! Allt var absolut toppklass men jag vill särskilt framhålla maten som var gudomlig (fem rätter och sedan tårta och Ann-Christines chokladbiskvier och sist vickning), bandet som körde skiten ur oss alla och inte slängde in handduken förrän framåt tretiden (har varit löjligt trött hela dagen) och brudparet!

Fridas packning

Det här är hela syrrans packning. Inte så mycket för att vara borta ett halvår. Om man är tjej.

Johanna, Mirja, Fanny, Frida och Karin på väg till J

Karin och Fanny

Fanny var så där nöjd kan jag väl säga när jag plockade upp kameran på Gondolen ikväll. Jag förstår helt och fullt men är för tillfället så jag glad i min blogg så jag sväljer att jag kan uppfattas som en turist cirka 100 meter hemifrån.

Världens bästa vänninor!

Världens bästa vänninor hade ordnat avslutningsmiddag för mig ikväll! En överraskning! Drinkar på Gondolen och middag på J Nacka Strand - precis hur bra och underbart som helst! Hurra, hurra, hurra för Karin, Johanna, Fanny, Mirja och Emma!!

Sista rycket

Det känns inte klokt men nu närmar det sig verkligen. Idag var dagen för att få lägenheten och packningen klar inför avfärden på söndag. Ofattbart att jag har så mycket prylar. Så fort jag klarat av en hög/hylla eller dyl så vänder man sig om och hittar en ny hög innehållandes typ en pocketbok, några pennor, ett paket halstabletter och något annat irrigt och så ska nya beslut fattas om var dessa prylar ska hamna. Och när det är klart kommer posten med nya viktiga papper och tidningar och så har det hållit på i vad som känts som en evighet. Mitt projekt att slänga merparten av mina tillhörigheter stötte på patrull också sen jag sabbat sopnedkastet i hustet genom att trycka ner en massa saker som väl i ärlighetens namn inte borde har kastats där. Vilket damen i kundtjänsten hos min hyresvärld också påpekade när jag ringde och berättade vad som hänt och bad dem komma och ordna detta (eftersom jag hade typ 30 kassar till som jag ville slänga). Att jag tillkännagav att det var jag själv som förorsakat stoppet beror bara på att det var lätt att spåra det till mig.

Att jag nu ligger så bra till som jag gör beror i sin helhet på att min underbara vännina Karin tillbringat eftermiddagen men att styra upp min packning, min lägenheten och mig och samtidigt städa. Vilken vän!

Onsdag 1 augusti

Yes, yes, yes! Idag vaknade jag och fick den så hett efterlängtade kraften att ta tag i mitt förråd och röja för att göra plats för allt evinnerligt junk jag äger och som min hyresgäst sannolikt är ganska ointresserad av att jag lämnar i lägenheten. Tänk att det tog mindre än en timme att gå in, öppna kartongerna i förrådet och slänga drygt 80 % av innehållet. Varför, jag undrar varför, har jag inte gjort det tidigare när jag nu har tänkt på det i flera månader? Nåväl, nu är det gjort och jag har även plockat upp några extra flyttkartonger så nu återstår bara det roliga jobbet att gå igenom allt jag äger och har och sortera i tre högar:

1. Ta med till London
2. Packa in i förrådet
3. Slänga

Merparten ska till hög 3!

Sen är det nya puckar avseende det temporära boendet när jag anländer på söndag. Lägenheten i Borough hann jag inte få (ofattbart att en enbeddrumslägenhet som kostar mer än 20 000 kr i veckan kan gå som smör i solsken men det är väl sån marknaden i London är...). Nu när det Vauxhall som gäller, någon som har koll på det området?