Sevim och yoga

Åt lunch med Sevim idag. Det var härligt. Hon är en sån solstråle. Engelsmännen som får jobba med henne ett par år är verkligen lyllosar. Jag hoppas att hon och familjen flyttar hem till Sverige snart igen.

Annars en lugn dag. Körde yoga ikväll igen och kände då vilken träningsvärk jag fick av gårdagens pass. Helt sjukt ont i kroppen men eg inte så mycket annat att vänta när jag varit så dålig på att hålla i gång. Det konstiga är att jag inte upptäckte det förrän jag började yoga. Eller kanske inte så konstigt för det ingår inte så många yogarörelser i mitt kontorsjobb.

I morgon kommer Axel, det blir finfint. Fredagkvällen ser ut att bli intensiv. A landar 16.55. Sen har vi biljetter till Terracotta-krigarna på British Museum klockan 18.20 och 18.40 och efter det har vi bord på Tamarind i Mayfair klockan 20.00. Biljetterna till utställningen köpte jag i september när det var värsta anstormningen och detta var vad jag fick. Det ska vara fantastiskt så jag vill inte gärna missa det. Tamarind är en fin-indier (de har en stjärna tror jag) och kökschefen har varit med i Gordon Ramsays program etc. Allt bygger som ni fattar på att flyget landar i tid och trafiken inte krånglar. Men jag är optimistisk och tror att vi ska få till det fint.

Sen ska vi till Manchester över helgen och kolla fotboll. Men det skriver jag mer om senare.

Nedräkning

Nu är det klart att jag slutar här den 7 mars och börjar i Stockholm den 10 mars. Nedräkningen har börjat.

Bloggande

Just när jag tycker att det gått lite i stå med bloggandet, att jag går på tomvarv och bara skriver om trista saker som ingen rimligen kan vara intresserad av att läsa om, så händer det grejer som gör att det känns lite meningsfullt igen. Dels fick jag mejl från Tessan som berättade att hon brukar spana in min blogg varje dag och dels har en person kallad "Happy Muffin" lagt in kommentarer på bloggen. Jag vet inte vem detta är och känner inte heller någon tax vid namn Malte som verkar vara fokus på HMs egen blogg. Eller Malte är iallafall den som figurerar med bild där.

Även om jag inte känner Happy Muffin så är det vad det verkar en stockholmare och eftersom Stockholm är en småstad identifierade vederbörande direkt senaste helgen gäst och verkar känna Manges storebror. Världen är liten.

Gilgamesh i går var en riktig hit, puh. Mina kollegor var supernöjda med stället och maten och vi fick en avsmakningsmeny med typ sju olika rätter för 15 pund. Mitt mesta bargin någonsin i London får jag nog säga. Vissa av rätterna var ganska starka vilket i och för sig kändes så där för min del eftersom jag knappt har hämtat mig förra veckans vrålstarka thaimat. Jag har verkligen mått skit efter det men jag har velat bespara bloggens läsare från dessa detaljer. Jag vill gärna vara öppen med det mesta men peristaltik hör inte hemma på min blogg om jag får bestämma. De delarna av mitt liv har bara diskuterats med Dr Haglund, som jag däremot skamlöst ringde mitt i en sushimiddag och började berätta... Han har fått mig att inse vad det var för fel och därmed vad jag kan göra åt det. Men så farligt var det inte igår så jag känner mig helt okej idag.

En obokad kväll så nu sitter jag i soffan och bloggar och kollar tv. Snart kommer Gordon. Har varit och yogat och lagade middag till mig själv när jag kom hem. Kors i taket! Ugnsgrillade grönsaker. Det riktigt fina i kråksången är att det blev gott och det är i ärlighetens namn första gången sen jag kom hit som jag lyckats laga god mat till mig själv. Svårt att misslyckas med den här rätten om man är generös med olivoljan och saltet men ändå.

Finkultur?

Pjäsen igår var mycket bra - rolig och välspelad och jag fattade det allra mesta. Bara en sån sak. Pappa messade i morse och påpekade att det är en fars/komedi, dvs inte finkultur men dock en klassiker. Till det svarade jag att i min bok är en Oscar Wilde-pjäs som uppförs ungefär som den nog gjordes när den spelades första gången är finkultur även om det är komiskt. Tror att det är en generationsfråga.

Ikväll ska jag med några kollegor på Gilgamesh. Lite läskigt att jag har föreslagit ställe och ska dra iväg med kollegorna till andra sidan stan. Jag hoppas verkligen att det är gott och bra men det är väl bara att hålla tummarna och annars förlita sig på att engelsmännen inte precis är kända för sin goda mat. Borde t.ex. vara godare än snittarna, chipsen och chilinötterna vi fick till lunch i dag på teamdagen vi hade med avdelningen...

The Importance of Being Earnest

Ska på teater i kväll med min kollega Marissa och två av hennes vänner. Vi ska se The Importance of Being Earnest (Oscar Wilde). Måste vara det mest finkulturella jag gjort sen jag kom hit. Otippat att det var Marissa som skulle få med mig på något sånt men hon har en vit månad vilket eventuellt spelar in. Vi ska börja med middag på Pizza Express vilket jämnar ut det lite också. Jag hoppas att teatern är bra och att jag förstår vad det handlar om. Har försökt läsa på lite innan för att inte göra bort mig helt.

En helt annan grej. Min kollega Dom har kvar sina julkort vid sin plats är på jobbet vilket precis ALLA kommenterar. Ska tydligen innebär bad luck. Det är något nytt för mig. Jag brukar i och för sig aldrig pynta inför julen eller skicka julkort så jag är liksom inte i det gemet men ändå.

Pusselkungen med fru har åkt hem.

Palmbäckarna åkte hem mycket tidigt i morse, de smög iväg innan jag hade vaknat. Verkligen hur kul som helst att ha dem här. Mange är min bästa jobbarkompis någonsin och det var härligt att inse att vi forfarande är nära kompisar trots att vi bor i olika länder och inte ses så ofta.

Magnus blev verkligen biten, haha, av 1 000 bitars pusslet som ligger på mitt soffbord. I går kväll när vi kom hem från restaurangen, Imli (indiskt i tapas format - ok men inget märkvärdigt) la vi pussel i nästan två timmar. Under i princip total tystnad. Mange var verkligen svinbra så jag försökte se och lära. Och lägga en bit här och en där. Vore stiligt om pusslet kunde vara klart när Axel kommer på fredag men jag måste nog ta ledigt från jobbet om det ska ske. Kanske ingen dum ide när jag tänker på det, jag har ju ett par semesterdagar att ta ut...

Dagen har jag tillbringat i Harry Potter-land. Nu har jag läst ut sista delen och som alltid har jag lipat mängder på slutet. J.K. Rowling håller stilen och extra kul att läsa boken när jag är här med tanke på att mycket utspelar sig i London.

Hårdshopparna Palmbäck

Jag hade inte väntat mig något annat än idogt shoppande från makarna Palmbäck men jag måste ändå säga att jag är imponerad av deras insatser. Och de är fortfarande igång.

Som jag skrev igår skulle vi ses vid 18 och dricka fredagsöl. När jag och Mange pratade kvart i sex och bestämde tid och plats ville han bara att jag skulle kolla upp en grej på nätet. En skjortaffär som de besökt olika filialer av för att hitta en viss skjorta till Maggan och nu ville de se om det fanns ytterligare någon sån affär nära Covent Garden. Vid det här laget hade de varit ute sen 9.30 och, skulle det visa sig senare, inte ha ätit ordentlig lunch utan klarat sig på olika former av snabbfika. Det är Susanne och Jenny-klass måste jag säga. Just det där att bli så fångad av shoppingen så att de glömmer att äta och dricka och att de borde vila etc. Jag älskar att shoppa (oftast) men glömmer aldrig för en sekund när jag känner för att sitta ner, äta eller åka hem.

Efter en öl på Shakespeare på Carnaby Street tog vi oss hem till Queensway för lite vila och ett glas vin. Mange fastnade vid pusslet som fortfarande ligger framme sen julen och han har gjort riktigt stora insatser på det. Fint eftersom Axel kommer nästa helg och nog förväntar sig att det ska vara lagt då...

Middag åt vi på Bloody French som är helt ok men bara ok. Vi kom dock ut först vid 9-tiden och då är det svårt att få bord någonstans på Westbourne.

Av någon ofattbar anledning smittades jag av M & Ms morgonpigghet och vaknade före klockan 8 i morse. Så vi var färdiga med frukost, duschande och pusslande och ute på gatan typ 10. Idag var det Notting Hill som gällde och vi drog runt i affärerna på Westbourne. Julrean pågår fortfarande så det går att fynda. Själv hittade jag en mycket snygg svart topp i siden men när jag skulle köpa den hade de datahaveri så de kunde inte ta betalt. Har hängt undan den till imorgon. Ska bli intressant att se om jag kommer orka gå dit och köpa den då.

Sen försökte vi oss på en lättare lunch på Gail's som verkligen uppskattades av mina gäster och av mig själv. Svårt att få till det där med lättare bara när allt är så himla fint och ser så gott ut och också är så gott. Vi hade nämligen bord för afternoon tea på Mandarine Hotel halv fyra.

Efter lite mer strövande, med betonging på lite, Mange var inte så förtjust i marknadsprylen och allt folk på Portobello, tog vi bussen till Knigthsbride och hann med en timme på Harvey Nichols innan teet. Jag använde timmen till att få mina ögonbryn blockade på Eyebrowe Bar och att köpa schampo på Aveda enligt rekommendation från Emma. Ögonbrynsplockningen funkar så att de använder en sytråd som de tvinnar på något sätt och sen rycker loss håren med. Det gjorde så fruktansvärt ont så när hon var klar och hon sa till mig att öppna ögonen för att se resultatet så kunde jag först inte göra det. "Ska man vara fin..." gäller sannerligen.

Afternoon Tea på Mandarine Hotel var finfint men det hade varit bättre om vi varit hungrigare. Snittarna var så rullar och de hade, förutom dessa, scones och små bakelser, sockerkakor i olika smaker. Magnus gjorde vinnarvalet vad gällde te, Darjeeling. Jag drack Oolong som ska vara världens dyrast te och det var gott men inte det godaste jag druckit.

Efter teet drog jag hem med bussen. M&M drog vidare mot Harrods. Klockan 20 har vi bord på Imli, en indisk restaurang i Soho som Gunilla läst. De kör alla rätter i tapasformat. Just nu känns det inte som att jag någonsin kommer att hungrig igen men jag antar, eller hoppas snarare, att det kan komma att ändras.

Fredagsöl

Med Mange och Maggan nu. Ska till Flag & Lamb i Covent Garden. Verkar som att M&M har varit ihärdiga med sin shopping idag. Jag förslog att de kunde mellanlanda hemma hos mig på eftermiddagen för att inte trötta ut sig för mycket. De verkade inte fatta vad jag pratade om.

Huvudvärk

Vaknade med den sjukaste och jobbigaste huvudvärken i mannaminne i morse. Hua. Hade nog stannat hemma om det inte vore så att jag skulle hålla en presentation i dag som jag laddat för länge. Är ju också uppfostrad med att man inte får känna efter för mycket utan bara ska gå iväg. "Duscha och sätt på dig något snyggt så känns det bättre". Konstigt att det sitter i så väl, trots att jag är långt hemifrån och har fyllt 35 och borde kunna fatta vissa beslut själv.

Presentationen gick bra men nu är jag helt slut och huvudvärken är på väg tillbaka så jag drar hem. Ska städa lite inför att Magnus och Maggan kommer i morgon bitti. De har det alltid sköna hem-snyggt hemma trots två barn så jag vill gärna inte att det ska se ut som ett bomnedslag hos mig. Samtidigt har jag ju jobbat ihop med Magnus i nästan 10 år så jag kan inte direkt lura honom. Vi får ser hur det blir.

Mitt sociala liv

Det känns som att mitt sociala liv har exploderat på sistonne. Igår kom som sagt Caroline förbi och ville käka middag. Vi gick på Thai Square och beställde hur mycket mat som helst. Bl a en kyckling i röd curry som var så ohyggligt stark. Och då visste ändå Caroline att den brukade vara stark så hon bad dem göra den svagare vilket de också menade att de hade gjort. Jag undrar jag. Vi delade på en flaska vin till maten, en sancerre vilket kanske var overkill med tanke på hur stark maten var. Å andra sidan var det nog en ganska simpel variant. Trevligt och gott hur som helst.

Idag var jag inbjuden till en avdvokatbyrå här i London som jag haft en del kontakter med och de tyckte att det vore trevligt om jag kom förbi och sa hej. Så det gjorde jag. På vägen tillbaka ringde jag Karin S i NY. Höll på att gå riktigt illa först för jag småsprang över ett övergångsställe och lyckades tappa advokatens visitkort och snubbla på det när bilarna kom körande i hög fart. Men det hände inget och jag lyckades även plocka upp visitkortet. Hade inte varit så bra om hon hittat det på väg hem från kontoret liggandes på gatan...

Sen fick jag och Karin prata och det var härligt för det finns så mycket jag vill höra om hur hon har det i sitt nya balla liv i NY. Väl tillbaka på kontret satte jag mig i en av sofforna i receptionen och forsatte snacka. När jag suttit där en stund, kanske en kvart, kom min kollega Sevim förbi som ska börja jobba här i London. Hon hade suttit uppe vid min plats och väntat på att jag skulle komma tillbaka i typ en halvtimme. Stackarn. Men nu fick vi ses och prata en lång stund. Oj vad det var härligt också. Men lite tur kan hon hänga med och träffa Magnus och Maggan som kommer hit på fredag.

Hade tänkt yoga ikväll men det börjar bli lite för sent för det. Kanske imorgon bitti eller kväll istället.

Mera umgänge med kollegor!

Nu kom Caroline och frågade om jag ville gå ut och äta något med henne. Jippie! Så jag ska försöka skriva mer när jag kommer hem. Men om inte får det bli mer imorgon.

Har haft en bra dag idag. Var på en "brown bag" lunch med "The Women Network" på jobbet. Superspännande men jag tittade på klockan kvart över ett och fick för mig att ett telefonmöte där jag skulle presentera grejer började redan klockan 13. Så jag kastade mig ut från lunchen sprang upp till avdelningen bara för att se att mötet, som jag eg trott hela tiden, började klockan 14. Ocoolt så det räcker och blir över. Men men.

Axel rycker ut!

How's this for a short story: Syrran ringer upp klockan 22.30 när hon precis insett att hon inte skulle hinna blogga idag och ber mig rycka ut. Hon sitter på Carluccio's på Westbourne Grove med Michelle och har jättetrevligt. Snacka om bloggdisciplin! En snabb titt på bloggtoppen.se visar ju att det handlar om ca tjugo besökare dagligen på den här bloggen och dom måste få sitt. Helt rätt!

fridainlondon.blogspot.com - din kvällssil i bloggosfären!

Jag bjussar på en kul gammal sketch när jag ändå håller på:

Maharaja

Hade tänkt äta dim sum på Royal China i mitt hus idag men lyckades, för vilken gång i ordningen vet jag inte, komma dit för sent för att få dim sum. Det är 12 till 17 som gäller, söndag till fredag. Ofattbart att jag inte har lyckats gå dit en enda gång när det är mindre än 10 meter från min port. Lär vara bland de allra bästa dim sumerna i London.

Gick istället till Mahraja, en indisk restaurang på Queensway. Jag har beställt mat där tidigare men jag bestämde mig för att äta där för jag hade varit hemma hel dagen. Dåligt beslut. När jag kom var det ett gäng på tre personer i restaurangen. När de fick höra att man måste beställa mat för minst 10 pund per person gick de så jag var enda gästen.

Servitören slog sig i slang med mig och vi snackade lite. Om att jag var från Sverige etc. Han undrade vad jag gjorde med mina barn och min man när jag var här och jobbade. När jag svarade att jag varken har man eller barn såg han mycket bekymrad ut. Men pojkvän då? Näe. Ännu mer bekymrad. Jag försökte lätta upp stämningen med att säga att jag säkert hittar någon snart så han behövde inte vara orolig. Men ta mig förslog han då, och det var inte ett skämt, jag lovar. Jag förskökte skoja bort det men han ville veta hur gammal jag är och stod på sig, ville jag ha honom? Jag fick bli ganska sträng till sist och säga att jag inte var intresserad och inte ville svara på varför varvid han lommade iväg.

Inte en annan gäst i sikte och under tystnad åt jag sedan min mat snabbt snabbt och betalade. Vid det laget hade det kommit en till kypare som tog betalt vilket var skönt. Men när jag gick kom den förste kypare fram och sa "Madam, you need to get a boyfriend, it is very important. Very very important." Om jag inte varit så trött på honom hade jag velat stanna och fråga varför det var så viktigt men nu orkade jag inte. Så nu blir det inte någon mer mat från Maharja.

Nyår i London

När jag la upp lördagsgodisbilden hittade jag lite bilder från nyår som inte tror att jag lagt upp förut. Bättre sent än aldrig. Alla bilder tagna på tuben in till city för att titta på fyrverkerier.

Frida i guldkrona. Mest för att reta Jakob som inte trodde att jag skulle våga gå ut med den. Moget.

Klara

Mattias och morbror Tomme och Mattias kusin Annas hår.

Mattias, Tomme och Jakob

Lördaggodis

Från Gordon. Ska snart sluta tjata om det här. Snart.

Cambridge in rain

I have spent the Saturday in Cambridge visiting my colleague and friend Michelle. It has been a lovely day but it has been raining constantly and I then mean constantly. Michelle says that whether in Cambridge is much nicer and less rainy then in London but I am not sure that I believe her...

We started by walking around in Cambridge to see the different colleges and Michelle described the system with the University and the colleges. It was quite complicated and I am not sure that I really got it so I will not describe it here. Cambridge was really lovely, I can strongly recommend a visit.

After the walk we decided to have lunch at a place called Brown. It was busy and we were asked to wait in the bar until number 12 came up on a screen. We had a glass of champagne each, a tradition we have developed and are considering to stick to. We could not see the screen they had pointed at but I saw two others and concentrated hardly on not missing number 12. Michelle laughed at me because of my concentration on the task and the fact that I reacted quite a lot every time a new number came up. It took quite some time before number 12 appeared but when it did we asked for our table. It turned out that I had been looking at the wrong screens, they were signals to the kitchen and our table had been announced a long time ago. By our name it said NO SHOW. So much for being concentrated on your task...

Well well, the salad (with chicken and bacon and avocado) was really good and Michelle seemed happy with here ravioli. It wasn't Gordon Ramsay but I can not compare the food I have from now on with his' because then I will live the rest of my life disappointed.

After lunch we continued our walk in the town in the rain and I could continue see how pretty it is. We visited a shop that Michelle has told me about that sells cloths and accessories and I bought myself a top.

By now we were really wet so we went to Michelle's house (she has her own house and it is really nice, I am very impressed!) for hot chocolate and chocolate. Michelle kindly drove me to the train station and I took the train back to London. I got on a very slow train that stopped very every often. It took almost one and a half hour to get back but I read Harry Potter so that was absolutely fine. As a comparison there are trains that only take 45 minutes.

Now I am back on the sofa a watch football, they are summarising today's games I think. I am going to Manchester to see Manchester City - Arsenal in two weeks with Axel so I want to improve my knowledge around English football a bit.

I write in English today so Michelle can read and understand. I promise I will write in Swedish again tomorrow.

Gordon, Gordon, Gordon

Ojojojoj vilken middag jag åt igår tillsammans med Anna som jobbar på ett klientföretag. Gordon Ramsay själv syntes inte till men han har ett crew som kan sina grejer. Min enda farhåga, att det skulle vara formellt och stelt kom helt på skam. Personalen var fantastisk och lyckades med konststycket att vara korrekta men samtidigt lättsamma och personliga.

Och sen var det ju maten. Vilken mat! Vi tog avsmakningsmenyn för få smaka så mycket som möjligt och slippa svårigheterna med att välja från á la carte menyn. Jag ska nu plåga er läsare med att berätta ALLT om maten.

Avsmakningsmenyn bestod av åtta rätter men som alltid fick vi dessutom olika små amuse-boucher. Jag har lärt mig i Gordon Ramsays senaste kokbok, Chef, att tricket med dem är att ge köket lite extra tid att komma igång med de rätter man har beställt. Spela roll varför. De visade lite vägen för vad som skulle komma.

1. Första amusen var en strut, cornetto med aubergine mousse, kaviar och något annat jag inte kommer ihåg. Divine.

2. Sen fick vi två florstunna potatisskivor med pesto och mozarellamousse emellan. Potatisen så tunn så det såg ut som mango.

3. Sen var det bröd, tre olika sorter, och vi fick välja om vi ville ha osaltat eller saltat smör. Amatörmässigt att ta för sig av brödet så klart men jag kan aldrig aldrig låta bli.

4. Vidare fick vi en pumpasoppa med svamp och ett skum uppepå med tillbehör i form av en lite brioche och smör som samksatts med typ tryffel.

Ovanstående sköljde vi ner med husets champagne. Noterat att vi ännu inte hade börjat med rätterna på menyn. På vinfronten kände jag mig helt lost så jag bad dem välja ut viner som skulle passa till de olika rätterna. Anna försökte stoppa mig och sa att det skulle bli för mycket vin med tanke på antalet rätter men jag tyckte att då kan vi väl lämna. Anna påpekade att vi är svenskar så vi skulle nog dricka upp men vid det laget var det redan beställt.

Innan vi beställde kom de med en fin låda där de ville visa oss något. Det är ju tryffelsäsong förklarade de och Anna och jag nickade som att vi hade stenkoll på det och de ville därför visa upp några finfina svarta tryfflar och förklara att om vi tog avsmakningsmenyn så fanns det en extra rätt med en svampravioli och tryffel på som man kunde få.

5. Vi bestämde ju oss för avsmakningsmenyn och jag tycke då att vi skulle köra på tryffelpastan också. Det visade sig att vi då borde ta bort någon av förrätterna för menyn och det var inte det lättaste men vi gick på deras rekommendation och fick därmed inte äta "Roasted Loire Valley foie gras with braised carrots and almon foam".

Raviolin med svamp och tryffel och sås var "to die for". Till det fick vi dricka ett vitt vin, Collioure Folio, Coume del Mas Roussillon 2006, som i sig var gudagott och som sen blev ännu godare med maten. Ofattbart.

6. Efter det fick vi Pan fried sea scallops with octopus and parmesan sauce. Vinet vi drack till detta, Verdicchio di Matelica Cambrugiano Riserva, Belisario, Marches Italy 2004 var också ohyggligt gott och gifte sig med maten.

7. Nytt vitt vin kom in, Condrieu Pierre Gaillard Rhône Valley 2006, och det sjuka är att det var så totalt de två tidigare men också vansinnigt gott och exakt rätt till nästa rätt som var Fillet of turbot with coriander tagliolini and a citrus sauce. Anna hade koll på att det är piggvar, jag hade inte en aning. Den här rätten var bara fullständigt ljuvlig och den var garnerad med kokta miniatyrgrönsaker, t.ex. squash som inte var mer än 1 cm i diameter.

8. Nu fick man välja mellan lamm och anka. Anna gick loss på lammet, Cannon of Cornish lamb with confit shoulder, ratatouille and thyme jus och jag kalasade på Roasted Barbary duck breast with creamed savoy cabbage, chestnuts and Madeira sauce. Till Anna hade de här valt Châteauneuf-du-Pape Les Origines, domaine Grand Veneur Rhône Valley 2004 och jag fick Syrah Qupé ‘Bien Nacido Vineyard’, Santa Maria Valley California 2003.

Varmrätter är alltid det som jag är minst intresserad av men de här var naturligtvis världsklass.

När de dukade av frågade de om vi började bli sugna på varmrätt nu... Ett skämt, som tur var.

9. Man skulle kunna tro att man var proppmätt vid det här laget även med min goda kapacitet när det kommer till mat men det är så himla väl avvägt så man har hela tiden rum för lite till. Jag hade iallafall.

Nu gick vi vidare till ostarna och den ostbrickan var helt makalös. Måste ha varit typ 30 olika ostar. Helt omöjligt att välja så de fick göra de åt oss. Till Anna fick de välja fritt men jag vad dem hoppa över getosten. Vi fick fyra ostar var och de förklarade i vilken ordning vi skulle äta dem. Alla var sannslöst goda men bäst var en ost, typ en brie men det var inte brie (ni fattar hur den är uppbyggd) som de delat mitten och lagt in ett lager tryffel och sen lagt ihop den igen. Så nu var det svart streck mitt på tårtbiten man fick. Emma har pratat om en ost av den här typen som hon åt på finkrog i Paris för några år sen. Kul att något var vagt bekant även om jag bara hört talas om det.

10. Nytt vin, den här gången ett rött sött vin. Lite som portvin men lättare på något sätt.
Banyuls ‘Galateo’, Coume del Mas Roussillon 2006. Och så en för-dessert, Pineapple and coconut soup with chili syrup som var en drink. Serverades med ett smalt glas med sugrör i glas. Förutom att desserten var helt himmelskt god hade den stardust candy (kommer inte ihåg vad de kallas på svenska) i som poppade i munnen.

Receptet på den här rätten finns i kokboken så det finns en liten promilles chans/risk att jag försöker mig på den här någon gång. Måste bara få tag på stardust candy först. Och ta en vecka ledigt för att koka anannassoppa.

11. Ovanstående var ju bara för-dessert. Den riktiga hette Bitter chocolate and hazelnut cylinder with gingerice cream and blackberry granité. Skit pommes frittes, nu räcker inte orden. Den här efterrätten hade allt, precis allt som man vill ha och sen massor av mer därtill. Till att börja med var den snyggare än någon efterrätt jag sett. De hade ritat mönster, typ löv, på tallriken med mörk choklad och sedan hade de fyllt med körsbärssås. Så röda blad på tallriken plus allt annat. Men det mest fantastiska med efterrätten var att den var både tung och lätt på samma gång. Tung så att man får något ordentlig men samtidigt lätt så att man inte blir fööör mätt. Och så GOD. Världsklass.

Det var lätt att tro att det här var höjdpunkten på kvällen men närrå, då hade fler ess i rockärmen. Jag förstår att de handlade om att de vill åt vårt bord men vad de gjorde var att de sa att de tyckte att vi verkade väldigt intresserade av maten och så frågade de om vi ville ta en titt i köket innan vi fick vårt kaffe ute i baren/launchen. Klart vi ville kolla in köket.

En sak som jag inte skrivit om är personaltätheten, jag tror att det var mellan 12 och 15 personer som serverade de totalt 45 gästerna. I köket var det inte sämre. Totalt 18 kockar under ledning av Claire. Otroligt intensivt och koncentrerat men inte skrikit som det brukar vara när Gordon är på TV. Vi blev omhändertagna av Mark Askew som är Mr Ramsays högra hand och de facto chef för stället.

12. På vägen ut fick vi varsin pytteliten svart påse med en lite ask i med fem guld-chokladstryfflar

13. Såklart avslutades det hela med kaffe och petit fourer. Guldtryfflarna igen men här satt de på ett lite guldträd. Gele eller marmelad godis och glasskulor på kolsyreis. Fantastiskt. Min lördagsgodisregel var som bortblåst men allt annat hade varit vansinne.

Som framgår var det alldeles, alldeles underbart. Superkul att gå med Anna också, vi hade mycket mycket trevligt och samma glada inställning till all underbar mat.

Fine dining

Det blir inte någon roman skriven på bloggen idag heller för jag har bråttom från jobbet och räknar med att det blir en sen kväll. För jag ska ut och äta på Gordon Ramsay Restaurant i Chelsea!!!!! Det ni, Londons enda trestjärniga restaurang! En riktigt utmaning att få bord vill jag lova. Men jag hoppas och tror att det är värt det. Jag lovar att det blir en utförlig rapport senast till helgen.

Måste rusa

Ska träffa Mariell vid London Bridge. Har försökt gå dit från jobbet en gång när jag hade bråttom. Tråkigt. Så nu ska jag ta tuben istället men det blir med byte, trots att det är ganska nära. Mitt social liv är som sagt verkligen på framfart. I morgon svänger Mange förbi och vi ska luncha.

Social life

Mitt sociala liv här går från klarhet till klarhet. Idag har jag varit ute med Ilana som jag känner från jobbet. En fd kund som nu blivit en kompis. Vi hade supertrevligt och åt nyttig italiensk mat, grillad tonfisk med grönsaker och drack onyttligt vin till det. Imorgon ska jag träffa Mariell som jag slog mig i slang med på tåget till Bryssel i november. En svensk tjej som bor här i London med sin spanska make och son.

Är faktisk stolt att jag lär känna nya människor och får vänner här, har liksom inte tyckt att det varit min grej tidigare och särskilt inte i en internationell miljö men nöden har ju inte någon lag så jag har tagit mig i kragen och det har gett resultat. Sitta hemma på kvällarna är väl ännu mindre min grej.

Men annars är jag ju en riktigt hemmaråtta som längtar hem till allt och alla så oroa er inte för att jag blir kvar. Gissa t.ex. om jag blev glad när jag kom hem idag och hade en kommentar på bloggen från mitt kusinbarn Mikaela som hade spanat in bloggen och sen skulle lämna vidare så att hennes mormor, min moster Lena, fick läsa. Superkul med hälsningar från den familjen, jag hoppas att de gillar bloggen.

Måndag

Ja idag har det inte hänt mycket värt att rapportera. Men middagen hos Kristian igår var väldigt schysst och Kristian hade lagat mycket god mat, chili och blåbärspaj. Med en hel del hjälp från Ainoha tror jag. Daniel och Keith var också där. Idel roliga och trevliga personer.

Kristian slängde ur sig en fråga som delade gänget i två läger och som därför måste utredas närmare. Keith tog på sig att göra det. Vad finns det mest av - tegelstenar i England eller träd i Sverige? Comments anyone?

Martin and Tomi in Asia

Mina vackra och på alla sätt underbara vänner Martin och Tomi ska på långresa till Asien, närmare bestämt Thailand och Vietnam. De åker på onsdag och ska vara borta nästa fyra veckor. Att de inte bjudits in att gästblogga tidigare är naturligvis inget annat än synd och skam men jag förklarar det med att jag trodde att de skulle komma hit fler än en gång när de var här i september.

Men bättre sent än aldrig och nu kan det ju bli reportage från fjärran länder och stränder. De har uttryckt viss oro kring om det kommer att finnas internetuppkoppling och datorer i Vietnam men det är jag övertygad om att det finns internetcafeer i varje vägkorsning. Take it away!

Städdag

Idag har det städats vill jag lova. Med sällan skådad kraft och kräm. Detoxen har verkligen gjort mig pigg.

Julgranen var av fin kvalite och barrade minimalt men en liten julen (en en alltså) som hade införskaffats tappade vartenda barr den hade. Vad jag inte tänkt så mycket på med den tidigare var att den också var guldbeströd. Det guldet kommer även hyresgäster efter mig att få leva med. Men men, guld är väl aldrig fel.

Jag trivs idag också i London men lite mindre sen ett djur sprang undan när jag skulle slänga sopor. Ett mycket litet och snabbt så jag såg mest en rörelse. Det var min största skräck att det skulle hända i början men nu tog jag det med fattning tycker jag. Inga tårar och behövde inte ringa någon för stöd. Den första tiden tänkte jag att jag skulle åka hem direkt om det hände. Framsteg framsteg mao.

Har ju haft en bra helg men knapert på den sociala fronten. Det funkar bra när jag i fin form som nu men lite trist blir det efter ett tag. Så gissa om jag blev glad när jag fick inbjudan att äta middag hos Kristian, Axels kompis, ikväll. Ska dit nu så nu måste jag sluta. Highgate nästa. Jag läser en bra bok så det känns bara som en bonus att Kristian bor på andra sidan stan.

Nu trivs jag

Yes, så känns det. Nu gillar jag att bo i London. Inte så att jag vill stanna längre än vad som är tänkt eller så, bara att jag har det bra nu och det är inte illa. Har haft en superhärlig dag. Röjde i lägenheten på förmiddagen och gav mig sen ut. Finfint väder här - converse och mellanjacka och sol om ni fattar.

Gick genom parken med sikte på en ställe, Jacob's, på Gloucester Road söder om parken. Fick tips om stället av kusin Maja som samtidigt berättade att det är en organisk restaurang/cafe som Madonna och Orland Bloom frevkenterar och sånt måste ju undersökas. Särskilt som jag såg ett program igår på TV med min favorit Jamie Oliver som beskrev den engelska ägg- och kycklingindustrin. Efter den är det ekologiskt som gäller om jag får välja. Döm om min förvåning när jag insåg att jag redan handlat take away på Jacob's förut, gick förbi där när tuben la av vid Gloucester Road en gång i början. Mycket trevligt och goda grönskaker men just den ekologiska kyckligen var ganska torr.

Pratade med Fanny en lång lång stund och det var verkligen härligt, vi har mest hörts via bloggen sen jag åkte. Insåg hur mycket jag saknar kompisarna hemma. Parken stängd när jag skulle gå hem så jag gick en omväg och kom då förbi Wholefood Market vid High Street Kensington, en helt underbar mataffär med massor av färdiglagat som man kan ta med sig en trappa upp och äta direkt om man vill.

Nu ska jag se Simpsons the Movie. Det gör inte ont någonstans.

Gästbloggare och fredag!

Det bästa jag vet för tillfället, ni har väl läst inlägget nedan från Emma?

Är också extremt glad för att detoxandet är över när jag går och lägger mig ikväll. Har i och för sig börjat må rätt så bra de senaste dagarna men imorgon blir det godis och annat onyttigt så ska jag nog vara mig själv igen framåt söndagen. Tycker på det hela taget att jag varit duktig som tagit mig igenom kuren. Har egentligen bara fuskat med huvudvärkstabletter samt att jag fräst grönsaker i olivolja (inget fett var det ju).

Nu ska jag dra mig hemåt från jobbet. Tror att jag ska ta mig förbi Liberty för att se om jag får en detox-present av mig själv.

Have a nice weekend!

She’s a Londoner!

(Är visserligen inte gästskribent just nu men har fortfarande publiceringsrättigheter – so here I go!)

Inte kunde man ana att Frida, som om sanningen ska fram, beklagat sig å det kraftigaste över utlandet, engelsmännen, lokaltrafiken, ljudvolymen, diverse husdjur och mycket mer skulle öppna dörren till sitt charmanta Londonhem och ha transformerats till värsta Londoner! Själv hade jag, som glömt hur hopplöst det är att åka tunnelbana med väskor i alla andra städer förutom Stockholm (trappor, långa gångar, massor med människor) hittat dit med andan i halsen och var mycket uppbragt över att min resa från Bracknell via Reading till Paddington (total restid ca 50 min) hade kostat nästan £17 samt att en enkel enstaka tube-tickt går på £4! Går förmodligen att jämföra med en resa från Märsta till Östermalmstorg. Frida däremot lyfte inte ett ögonbryn. Tyckte att alla resor med tåg under £100 var rena rean. Inte förrän då kom jag ihåg alla som var så upprörda över att det var dyrt i Paris när jag bodde där. Därefter travade vi iväg, Frida först jag i släptåg till den restaurangen där vi; åt gott, jag pratade på in och utandning, Frida han berätta om sin kommande utflykt till Indien (avundsjukan visade genast sitt fula ansikte hos mig) och betala. Utan och blinka gav Frida dricks i verklig London-klass. Allt detta iförd sin snygga Victor&Rolf klänning.

Dagen därpå gick jag hemifrån tillsammans med Frida och följde henne till kontoret. Utan minsta tvekan, med mig kacklande bredvid sig, guidade hon mig genom Londons tunnelbanenät, tipsade om bra ställen att stiga av/på tunnelbanan på och varnade mig för att ha för små marginaler när jag lite senare skulle ta Heathrow express till flyget.

Förstummad. Imponerad. Glad! Paff.

Svårt att sammanfatta den metamorfos (men kul att få använda ordet!). Mest innebär den en mängd tankar om hur jag själv uppfattas. Världsvan i Stockholm men lantis i London?!

En stilla undran infinner sig - är Stockholm berett att ta emot Frida när hon återvänder i februari? Det kanske finns någon hugad i bekantskapskretsen som kan dra igång en facebookgrupp som kan jobba med de förberedelser som definitivt måste till? Annars kommer vi alla att stå där, med våra gapande munnar och lantliga figurer, handlingsförlamade.

Kram,
Emma

Julfest med jobbet

Kollade i dag igenom bilderna från julfesten med jobbet. Fanken vad vissa krökade men jag antar att det är en del av den engelska kulturen. Jag är ju inte den som spottar i glaset men jag måste säga att det var imponerande.

Naturligtvis vill jag lägga ut en bild eller två men det känns fel att göra det utan tillstånd. Samtidigt som just hänsynstagande kanske inte är det främsta receptet för en spännande blogg. Så vad fanken, jag har ju nästan bara läsare i Sverige så kollegorna här kommer aldrig få veta. Och jag har valt en snäll bild tagen i ett mycket, mycket tidigt skede.

Från vänster: Jen, Jo, Caroline, Dom, Frida, Amanda, Nicky (ej i bild), Keith, Vicky (ej i bild), Marissa, Adam, Katie, Michelle, Lizzie, Gurpreet, Lauren, Kathryn, Sarah, Laura, Helen, Ruth och Stuart.

Och på den fjärde dagen

mår jag helt ok ska jag säga. Detoxen går häpnadsväckande enkelt just nu. Och i morgon är sista dagen vilket naturligtvis inte gör det sämre.

Igår kom Emma. Smal och snygg ringde hon på dörren. Bra gjort att hitta till mig efter förra besöket som inträffade i augusti eller möjligen början av september. Mycket kul att ses. Vi gick på Al-Waha på Westbourne och åt mellanösternkäk. Funkade helt ok med min diet även om det är klart att det hade varit roligare att dricka något annat än mineralvatten och mintte. Emma imponerad av min beslutsamhet kring detoxen men frågade om målbilden och då blev jag mållös. Vadå målbild? Det har jag inte någon. Men insåg efter lite mer diskussion att det ju inte handlar om något mål utan om att bonda med kollegor och det tycker jag verkligen att jag har fått. Lite sämre med det idag iofs eftersom både Caroline och Marissa var borta men ändå.

Emma inne på den engelska litterturskatten (Jane Austen, Charlotte Brontë etc) och fick mig verkligen intresserad. Så nu hoppas jag att Emma ska messa små rapporter om hur det går för Jane Eyre för annars måste jag försöka hitta en DVD eller till och med köpa boken och läsa den. Galet spännande. Emma åkte hem idag igen, var här med jobbet.

Bättre

Jag mår mycket bättre idag. Vet inte om jag börjar vänja mig eller om det är glädjen inför Emmas besök ikväll som gör mig uppåt.

Pratade precis med Emma och hon ska hoppa på ett tåg i den håla där hennes jobb har kontor och ta ett tåg till Reading och där byta till ett som går till Paddington. Ska enligt uppgift ta cirka en timme. Vi får väl se... Hade bokat bord på Electric i kväll men avbokade det när jag insåg att Emma nog inte kommer att vara i London vid halv åttatiden som bordet var bokat till. Gick inte att få något senare. Så får se hur det blir med middag men jag ska ju bara äta grönisar och dricka örtte ändå...

Pyton

Mår uruselt. Funkade bra på dan idag och jag fick i mig äppelgiftet utan allt för stort besvär. Men sen eftermiddag fick jag huvudvärk och frågade Caroline vad som gällde med "painkillers". Nej, nej, nej - såklart... But if you must, you must. I must. Mår lite bättre nu men fortfarande inget vidare. Om jag inte mår bättre imorgon får det bli fusk, tjabbigt mot Emma annars. Bara lite svårt att skilja på detoxsympton och förkylningen som också är rätt jobbig.

Detoxskiten

Den här detoxkuren är från helvetet, jag började i morse. Är dock fortfarande lite apititlös så jag går iallafall inte runt och är hungrig. Förutom att äta nyttigt ska man äta ett piller per dag och sen spä ut en vätska med en liter vatten. Jag valde äppelsmak och jag tycker eg. inte att drycken är så himla äcklig det är bara det att jag blir illamående av den. Ganska rejält. Så trots att jag började inta drycken vid 10 eller kanske 11-tiden i morse har jag ännu inte fått i mig allt (måste med andra ord släpa hem den sista fjärdedelen). Och jag mår i princip konstant pyton. Får se om jag pallar det här men mina kollegor, som i och för sig också tycker att äppeldrycken är vidrig, är tokpå och mejlar om selleri och annat så vanäran om jag hoppar av blir stor. Plus att jag hatar att banga.

Riktlinjerna för kuren är följande (enligt Caroline som står för researchen)

• obegränsat med grönsaker
• minst tre frukter per dag, gärna fler men inga efter 18
• åtminstonne två liter vatten per dag
• grovt bröd, råris, bönor och linser är ok men inte efter 18
• en liten portion av kyckling eller fisk men inte rött kött
• örtte är ok men inte svart te eller kaffe
• ej några mjölkprodukter
• ej någon alkohol
• ej något fett, processad mat eller socker

För att överleva det här måste jag nu bege mig hemåt och införskaffa goda och mättande grönsaker och frukter. Avokado måste vara ok, eller är det en frukt? Eller en ört? Eller det är det kanske banan som är en ört? Räknas det i så fall som en fruk eller en grönsak, eller kan man göra te på den?

Var e vaktis?

Läste på Apans (http://www.apanslillablogg.blogspot.com) att han skulle till London i helgen.

Slapparsöndag

Bara förnamnet. Borde egentligen inte berätta om den pga risken för hat från de småbarnsföräldrar som läser detta. Men vad fanken, de vet redan att det finns saker de missar.

Jag vaknade vid tolv. Låg kvar i sängen till tre. Åt frukost och såg på tv till klockan sex när jag ringde och pratade med Martin och Tomi. Även de tyckte att jag varit väl slapp idag, det hörde jag. Gick sen ut och handlade bananer (detoxkuren) och toapapper på Spar. Sen har jag pratat med Johanna länge länge. Leve telefonen.

Har inte städa eller gjort något nyttigt. Bara tvättat två tvättar, diskat några koppar och för övrigt sett på tv, läst och lagt harpan. Mest harpan om jag ska vara ärlig. Måste sluta snart. Fick en spelmanick av Axel i julklapp som jag kan lägga sodukus på etc. Den är kul med Jakob har spelat alla spel och fått oslagbara rekord vilket gör mig lite småsur.

Till mitt försvar kan jag säga att jag är förkyld som mest yttrar sig som en trist hosta. Känner mig inte så sjuk men de faktum att jag inte blivit rastlös idag och är aptitlös talar för att faktiskt är lite sjuk.

Imorgon börjar jag med detoxen. Synd att jag inte startade i dag med tanke på aptitlösheten men jag glömde bort det när jag gjorde frukost.

Oväntat umgänge

Har sett fram emot en slapp helg på egen hand men blir ju alltid lite rastlös så gissa om jag blev glad när jag fick ett sms från min kollega Michelle på förmiddagen. "I'm coming into Ldn 2 do some sales shopping. Do u fancy mtg up 4 lunch or a drink?" Yes, yes, yes. Såklart. Lyckades locka Michelle till mina trakter när hon ringde och deklarerade att hon shoppat upp sina pengar. Michelle fyllde år i veckan så jag presentade med en guidebok om Sverige och sen gick vi på Ping Pong och åt dim sum och drack champagne. Drog sen runt i Notting Hill och fikade på Gail's. Toppklass med en riktigt engelsk kompis och Michelle är en verklig raring.

Nu har jag varit och hämtat middag på GBK (Gourmet Burger Kitchen). Var egentligen inte så hungrig men har tänkt länge att det vore härligt att hämta mat därifrån och slabba i sig framför tvn så jag gjorde det ändå. Ny ligger jag i soffan och vill spy. Dåligt dåligt middagsval. ITV4 visar Notting Hill och jag har den på medan jag bloggar. Ofattbart att jag fastnar framför den trots att jag sett den två gånger de senaste tio dagarna. Och minst tio gånger totalt. Började t om gråta i slutet när jag såg den med Jakob och Klara. Men kvalitétsfilmer håller ju.

Som ni förstår har detoxkuren inte påbörjats. Än.

Tröttare än tröttast - detox är kanske lösningen?

Idag var det segt att komma upp vill jag lova. Varför är det alltid är så efter jullovet? Att man (jag) gjort natten till dag. Att det redan är helg igen är ren och skär lycka. Skriver en rad på bloggen nu på jobbet för jag befarar att jag kommer att dö i soffan mycket mycket tidigt ikväll. Inga gäster den här helgen så jag ska städa, softa, lägga pussel, läsa julklappsböcker och se Seinfeld. Klättrar nog på väggarna redan imorgon eftermiddag men Emma kommer på besök på onsdag så jag har det att se fram emot.

En annan grej. Sen jag kom hit har jag haft som princip att säga ja till saker som föreslås här på jobbet, gäller eg både arbetsuppgifter men framförallt initiativ utanför. Oftast har det känts som en bra levnadsregel som fått mig att göra saker när jag eg inte riktigt vågat. Nu har jag dock kommit överens med ett par kollegor om att köra en fem dagars detoxkur nästa vecka. Känns mindre festligt. Ett paket från Boots har redan inhandlats till mig (äppelsmak...).

Mitt största dilemma med den här skiten är att jag inte vill hålla på när Emma är på besök och det skulle innebära att jag ska börja i morgon lördag. Min godisdag å allt. Och godis är naturligtvis otänktbart enligt reglerna. Plus att det verkar jobbigare att hålla på med kuren när man är ledig. Får se hur jag ska ordna till detta. Gäller väl egentligen bara att hitta ett riktigt fint och bra ställe dit jag och Emma kan gå på onsdag kväll där jag kan få sallad utan dressing, vatten och ört-te. Men oj vad det låter tråkigt när jag skriver det. Lovar att återkomma med besked hur jag löst frågan. Utlandet innebär utmaningar som vanligt.

Mera Klara

Klara hann börja på en bloggtext som inte färdigställdes. Jag har ju sagt att jag inte censurerar så jag publicerar även denna trots att den framställer mig i mindre ljus dager.

31 december 2007:

Hejsan igen.
Jag hann inte skriva på bloggen igår.
Idag kan jag skriva.
Igår vaknade jag av att Frida ruskade mig.
Ingen vidare väckning.
Hon väckte mig första gången kl. 9.00
Jag somnade om och hon försökte väcka mig gång på gång.
Jag vaknade kl 11.00 och åt kall frukost.
Sedan åkte vi till Britsh museum.
Jag kan rekomendera det.
Bra med BrMu: jättestort museum, mycket olika maträtter i kafeterian, gooda kakor, många skelett, bra och äckligt med bevarat lik (hade skinn, hår och skelett kvar!) och maffig antre
Dåligt med BrMu

Bilder från julen

Kommer inte ihåg hur mycket jag skrev om gran-frågan men jag var motståndare. Pappa och Axel tog hand om saken och jag får tillstå att det gjorde ett bra jobb med att hitta en lagom stor gran.

Vi skulle ta det lugnt med julklapparna hade vi bestämt men det är vi ofta dåliga på. Axel hade tagit med massor av roliga klappar till mig från Sverige, extra uppskattat men även shoppat massor i London. Och mamma och pappa lyckades hitta superfina och väl sittande kläder, well done!

Drottningens tal till folket klockan 15 på juldagen. Ett måste enligt somliga. Till det fick vi champagne och nötter. Lite kris på kalkonfronten i det här läget men talet varade bara 10 minuter så det hanns med.

Kalkonen ja, här ser ni den. På en bädd av grönsaker (istället för galler) och med smöret inmaserat mellan skinnet och köttet.

Och här tar Axel för sig av julmiddagen, jag har skrivit tidgare vad den innehöll. Ohyggligt gott som jag minns det.

Christmas pudding. Innehåller frukt och nötter och talg typ. Har nedan dränkts i congac och brinner.

Mamma, pappa, Axel och jag åkte London Eye, eller Bulls Eye som Mattias envisade sig med att kalla det.

Tillbaka på jobbet

Vinkade hej då till Mattias, Klara och Jakob idag vid lunchtid och gick sen till jobbet. Det blev sent igår och en del vin så ett tag undrade om jag skulle orka gå vägen från tuben till jobbet men det gick, enbart på rutin. Verkligen tråkigt att de åkte, Jakob funderad in i det sista på att stanna. Hade varit najs men svårt med barntillsynen, vet inte om mina kollegor uppskattat att ha Jakob sittandes när med sitt Gameboy/Nintendo i två månader.

Vi såg som sagt Notting Hill igår och man lugnt säga att Jakob blev förtjust i Spike, Williams (Hughs) granne. T-shirten som han har på sig på sin date och scenen när han poserar i kallingar för världspressen var favoriter. Ibland förstår sig barn på kvalité!

Middagen igår intogs på Tapas Brindisa i London Brigeområdet. Sjukt gott och bra. Vi åt lammkotletter som både Mattias och jag konstaterade var de i särklass godaste vi någonsit ätit. Har försökt få bord flera gånger tidigare men det har alltid varit så himla lång väntetid och det går inte att boka. Men nu var det ju vardag så då var det bara en timmes väntetid.

Riktigt trevlig att vara tillbaka på jobbet. Alla extremt nyfikna på hur jag fått till det med kalkonen etc. och jag kunde utan att ljuga berätta att allt gått bra och när de förhörde sig på vad vi haft på bordet med var de riktigt nöjda med mig. En tjej frågade dock vad vi hade till förrätt (vi hade ingen) men då fick hon en mörk blick från mig så hon sa direkt att det behövs ju inte någon förrätt. Alla andra höll med men jag undrar i mitt stilla sinne vad kan skulle ha för förrätt. Har inte hört om det tidigare, en lucka i min annars ganska gedigna research.

Natten till dag

Jag gillar ungar som inte är morgontidiga men nu har det kanske gått lite väl långt. I morse var det svårt att få upp Klara vid 12.00. Och brunch intogs på Tom's vid halv två. Då var båda barnen och jag själv på rejält dåligt humör men medans vi väntade på maten smet Klara och jag iväg och shoppade en klänning och en kofta på Jigsaw till Klara och det muntrade upp oss två betydligt. Att shoppa kläder till och med Klara är precis hur kul som helst. Hon passar i allt och är sötast och snyggast i världen.

Sen drog vi runt i Notting Hill ett tag men det var ganska kallt så när vi gjort våra ärenden (köpt present till Klaras pojkvän (Felix) och en kompis (Emelie) samt en adapter till Jakob (laddning av den radiostyrda bilen när han är tillbaka i Sverige) drog vi hemåt. Nu ska vi titta på Notting Hill och ikväll ska vi ut och äta på något schysst ställe. Vi har inte bestämt vilket men sånt brukar lösa sig när hungern faller på. Nu ska jag koncentrera mig lite på Julia och Hugh här. Jakob hinner inte läsa den engelska texten så jag måste översätta.

Nyåret

Klara filar på en utförlig berättelse avseende vårt nyår här i London men jag tänkte bidra med några rader själv också. Allt var oerhört oplanerat, särskilt för att vara mig. Vi började dagen med att åka till British Museum. Superkul och bättre på alla sätt än Madame T. Tex inga köer och gratis inträde. Vi drog sen vidare på Oxford Street och shoppade huvtröjor till barnen på Gap och sen den radiostyrda bilen till Jakob på Hamley's. Efter det teamade vi ihop oss med Mattias morbror Tomme, hans fru Marie och dotter Emelie. En sen lunch intogs på Shakespeares Head på Carnaby Street. Tomme hängde där på sextiotalet så kärt återseende.

Vi hade bara tänkt ses där men när det visade sig att inget av våra gäng hade några närmare planer för helgen och de andra bodde en bit utanför London bestämde vi oss för att dra till Queensway. Min tanke var att vi skulle införskaffa lite delikatesser och annat på Selfridges på vägen hem men allt var stängt så vi fick köpa nyårsmiddagen (supén) på Spar. Thanks heven för Spar, de hade till och med en flaska Veuve. Hur trevlig som helst hemma hos mig.

Vid halv elva tog vi tuben från Bayswater och min tanke var att vi skulle hoppa av vid Embankment för det skulle vara finfina fyrverkerier vid London Eye. Tuben gick hur långsamt som helst och stod still långa stunder. Men det var enormt uppsluppet och ett gäng fransmän sjöng franska sånger och vi svarade med Du gamla du fria. Ja, ni fattar.

Tyvärr stannade inte tuben vid Westminster, Embankement eller Temple utan först vid Blackfaires. Bugger. Klockan tio i tolv och vi var åt fanders. Tillsammans med en ohygglig massa andra människor. Så vi såg verkligen nada men det var god stämning och vi hade skumpa. Inget att klaga över med andra ord. Särskilt inte för mig som aldrig fattat det där med fyrverkerier.

Idag har det varit en seg dag men vi har ändå hunnit med en promenad i parken, Harrods och att åka London Eye. Jakob bröt nästan ihop igår när tuben inte stannade vid Westminster så vi tummade på att han skulle få se Big Ben på nära håll innan han åkte från London. London Eye med ungar funkar fint och Mattias tyckte det var rofyllt?!

Nu slappar vi och ser på Charlies Änglar. Jakob skrattar så han kiknar och Klara verkar också road. Ungar och kvalité....

Nyår in London

Gästbloggare 4-ever! Morgondagen hektisk och helt underbart att Susanne steg in och la upp en nyårhälsning. En utförlig beskrivning av morgondagen kommer senare. Nu ska vi ut i parken och köra Jakobs nya radiostyrda bil som inköptes på Hamley's igår. Man kan vrida hjulen i olika lägen, köra den på högkant och mycket annat. En top of the line produkt till en top of the line kille. Jakob säger att det var som att bilen ropade på honom och sånt får man ju inte missa.

Vi hörs snart.