Hej hej Stockholm

Så va jag hemma igen. Vad fort det gick! Så känns det nu när jag är tillbaka iallfall. Inte alls svårt att lämna London men inte riktigt den glädjeeufori som jag hoppats på när jag väl var hemma.

Som synes mötte Axel på Arlanda när jag landade i går kväll. En överraskning och en extremt välkommen sådan. Hemma i lägenheten hade mamma och pappa bunkrat med mat och Axel hade lagt skumpa på kylning.

Jag sov länge i morse och sen var det bara att börja förbereda för fikat. Mamma och pappa var i vanlig ordning urschyssta och pappa hade gjort snittar (mycket lika de man får på Fortnum & Mason) och mamma hade bakat kanelbullar, något jag längtat mycket efter i England. För egen del hade jag införskaffat engelska kakor och chokladbitar med londonmotiv. Det som visade att detta var en svensk tillställning var att en gäst ville ha te, alla andra vuxna föredrog kaffe.

Vilka kom? Jo mamma, pappa, Ulrika, Axel, Emma, Martin, Tomi, Sofia, Marcus, Ulla, Ingvar, Maja, Digge, Martin, Mattias, Klara, Jakob, Tessan, CM, Agnes, Fanny, Felix (i vrålsnygg spindelmannendräkt med kudd-muskler), Anna, Andreas, Edit, Lisen och Harry.

Pappa fotade men bilderna blev i ärlighetens namn inte så himla bra. Jag är själv svindålig på att fotografera, både på att göra det och ta snygga blider vilket kanske i och för sig hör ihop, så jag ska väl inget säga men iallafall. Så jag väljer att bara publicera nedan som är en del av en bild. För att alla ska få se Felix snygga dräkt.



Den här bloggen började med en hej då fest, picknick i Tanto, och avslutas med en hemma igen tillställning på Katarinavägen. Det har varit härligt att blogga, jobbigt ibland men mest väldigt roligt. Och allra roligast har det varit med alla kommentarer och reaktioner jag fått. Men nu är det slut.

Hej då!

PS. Ping-Pong är också en favorit-restaurang i London. Det är en kedja så det finns flera.

Hemma

Hej då London!

Så var tiden här slut, jag åker hem om lite drygt fem timmar. Allt har gått bra med städning och elmätaravläsning och jag har även hunnit med en vända till Books for Cooks för lite last minute shopping.

Lite statistik om min vistelse här:

1. Jag åkte den 5 augusti 2007 och kommer hem den 8 mars 2008. Det innebär att jag varit borta från Sverige 217 dagar (skottåret beaktat). Inte illa med tanke på att jag tidigare inte varit utanför tullarna längre än en månad i sträck (jag tror att det rekordet sattes när jag och Johanna "ö-luffade" i Grekland på det glada nittiotalet.

2. Jag har haft 29 övernattande gäster om jag räknat rätt. Mamma, pappa, Emma, Anna M, Axel, Susanne, Jenny, Martin, Tomi, Maja, Digge, Tessan, Gunilla, Lotta, Ulrika, Monica, Kristian, Mattias, Klara, Jakob, Michelle, Magnus, Maggan, Bodil, Johanna, Andreas, Edit, Lisen och sist och minst (eller yngst ska man kanske säga) Harry. Och vissa har varit här mer än en gång. Axel och pappa delar första platsen med fem besök var men omfångsmässigt leder Axel som spendarat lite mer än en månad här sammanlagt.

Jag har varit här totalt 31 helger varav 9 har varit utan besök, dvs 22 helger med övernattande gäster. Bra jobbat, inte sant?

3. Därutöver har jag haft andra besökare, som inte sovit över. Dessa räknar jag också till 29 och det är Sevim, Hayrretin, Arin, Katja, Magnus E, Anders, Andreas, Linn, Sanjay, Micke, Hugo, Håkan, Josefin, Simon, Isabelle, Kristoffer, Berit, Bernt, Eva, James, Anna H, Madde, Ebba, Horace, Fabbe, Marissa, Caroline, Joyce och morbror Olle.

4. På bloggen har det lagts upp 366 inlägg och till detta kommer alla roliga och fina kommentarer. Bloggen har besökts 4 544 gånger med ett snitt på 20,38 besökare per dag. Flest besökare hade jag den 3 augusti (55 st) och lågvattenmärkena var 1 och 24 december (4 besökare).

Trenden har varit lite nedåtgående men det är klart att jag inte bara skrivit för pappa vilket jag ibland har trott att jag gör. Pappa lägger inte upp kommentarer på bloggen men sms:ar en kommentar nästan varje morgon på väg till jobbet.

5. Jag har mest hållit mig till London men har förutom huvudstaden hunnit med Birmingham, Milton Keynes, Cambridge, Stratford-upon-Avon och Manchester. Resa runt i England/Storbritannien får man säga att jag har kvar mao.

6. Vad kan jag då rekommendera i London? Inte helt lätt att välja men det känns så här:

Defining moments: Olika ställen kring floden, Notting Hill, Queensway och Kenstington Gardens/Hyde Park.

Fik: Gails (trots att de tagit bort avokado och skink-mackan vilket jag är skitsur på), Hummingbird Bakery och Fernandez & Wells.

Restauranger: Det här är hur svårt som helst men följande kommer jag att längta tillbaka till. Assaggi, Fifteen, Gilgamesh, Gordon Ramsay, Tamarind, Tapas Brindisa och Zuma. Och för lite enklare mat Carluccios, Fresco, Gourmet Burger Kitchen, Kiasu och Marks & Spencer.

Nu måste jag ge mig iväg. Skriver en rad efter fikat imorgon. Men sen är det över med den här bloggen.

Hej då London!

Helt slut

Idag har jag varit så ohyggligt trött så jag har inte vetat vad jag ska ta mig till. Samtidigt som jag haft ohyggligt mycket som skulle fixas. Det hela har resulterat i att jag nästan förlorat förmågan att prata engleska. Det har varit som att krafterna inte har räckt till för den extra ansträngningen. Synd att det skulle vara så sista dagen på jobbet med tanke på att jag tycker att det flutit på bra med engelskan på senaste tiden. Men spela roll.

Att jag är så trött beror väl på att det blivit sent de senaste kvällarna och de har inte heller varit alkoholfria. Samt att jag har en del att stå i.

Nu har jag iallafall skjutit ut mig från jobbet och lämnat in datorn och min engelska mobil (så ingen ide att ringa på den). "Ska du sluta och lämna tillbaka datorn, du som kämpat så för att få tillbaka den?" sa tjejen i IT-receptionen när jag kom. Kanske inte så konstigt att jag blivit en visa på IT men med tanke på att det är 10 000 anställda på företaget här i England hade jag hoppats vara lite mer anonym.

Dealen nu är följande. Jag ska samla ihop mina allra sista krafter och tvätta lite, packa ihop mina grejer och lägga ner allt jag ska ge till min hyresvärd, EuGin, i två flyttkartonger som flyttfirman lämnade. Sen har jag tänkt se Damages på datorn för TVn är ju väg hem så det är lite dåligt med underhållning. Kommer väl att ta evigheter att ladda ner men det är det värt. Imorgon kommer städfirman klockan 8.00 och då flyttar jag ner på Starbucks. De ska vara färdiga klockan 13.00 och då ska EuGin och jag inspektera städning en och läsa av elmätaren i källaren. Klockan 15 kommer de nya hyresgästerna, de amerikanska bankerserna och då drar jag mot Heathrow. Mitt plan går strax före 18.

Nu har jag ganska exakt 21 timmar kvar i den här stan. Har inte fällt en tår än så Ulrika ligger lite risigt till. Jag undrar hur vi ska se det om jag börjar gråta när jag landar eller på söndag. Det har vi inte gjort upp. Jag tycker inte att det kan räknas.

vicken dag!

Satan i gatan vilken fin dag jag har haft. Först inventory med EuGin, min hyesvärd. Han är bara för trevlig och bra. Vi gick igenom lägenheten och han var nöjd. Han hade inkluderat en orkide från Ikea på inventarielistan som jag inte lyckats hålla vid liv men det fick passera. Jag kommenterade att undervärmen i ugnen inte var så värst mycket att hurra för men jag sa samtidigt att det kanske inte spelade så stor roll eftersom de nya hyresgästerna är amerikaner. Jag sa det på ett skämtsamt sätt och jag tycker ju att jag känner EuGin ganska väl vid det här laget. "Funny that you say that" sa han. För när han visade lägenheten för den amerikanska tjejen sa hon tydligen att de aldrig lagar mat utan att att hon bara ville att han skulle installera en mikro. Hur ska man kunna sluta vara fördomsfull när folk alltid lever upp till fördomarna?

Sen kom Stefan och hans kollega från Alfa Moving för att plocka upp mina saker. Får tillstå att det varit det mest emotionella hittills. En stor stor lastbil från Sverige som står på Queensway för att hämta mina saker. Nära tårar men ändå inte inte. Jag lämnade dem med mina nycklar och drog till jobbet. När jag kom hem var alla mina saker borta men jag antar att det är så det ska vara.

Sarah, Nicky och Marissa bjöd på lunch. Värsta lyx-lunchen men jag fick lova att säga att vi varit på Pizza Hut när jag kom tillbaka. Vi åt trerätters och drack champange. I ärlighetens namn pratde de mest med varandra men jag hade trevligt så jag ska inte klaga. Och Sarah sa att jag inte FÅR komma till Beliein, där hon bor, utan att meddela henne.

Väl tillbaka var jag så mätt och trött så jag höll på att svimma. Ofattbart hur jag skulle få något gjort men tiden rann som vanligt iväg. Efter ett ärende på stan ringde Marissa och undrade var jag var någonstans, hon sa att Nicky var på väg att gå och ville säga hej då. När jag kom tillbaka till kontoret var det avtackning. Tal, "I am infections entusiastic" och presenter och kort. Jösses vad svårt att tacka för sig på engelska och uppträda korrekt. Jag har ju aldrig slutat på något jobb tidigare eg så jag har inte precis någon vana. Men det gick bra. Jag fick en kalender med bilder över London, en bok och ett supersnyggt armband. Och Michelle hade lämnat egna presenter, ett världsasnyggt halsband och en bagagetag. Ohyggligt härligt att bli så uppvaktad men lite läskigt att var så i fokus.

Efter firandet jagade jag hem. Jag har sen länge haft en date med morbror Olle den här kvällen och jag hade lyckats boka bord på Assaggi i Notting Hill. Av vissa (Sir Paul McCartney och Toby Young t.ex.) ansett som den bästa italienaren i London. Och jag kan bara instämma. Vilken mat!!! Gudomlig. Och vi hade supertrevligt. Vi började och avslutade med lite bag-in-box-vin hemma hos mig.

Imorgon är det sista dagen på jobbet, får se hur det kommer att kännas.

80 %

Av bloggens läsare kommer 80 % på fika på söndag. Vad det innebär i reella tal är lite osäkert men jag har cirka 15 besökare per dag och om de kommer i grupper om två och en halv blir vi 28 pers. Kanske lite högt räknat med jag tror att vi landar kring det. Eller lite mer. Kanske tre per grupp.

Leaving do

Fester är jag ändå ganska bra på. Är man i utlandet får man anpassa sig till kulturen. Helst hade jag bjudit hem alla till mig men det är en otänkbarhet med tanke på folks resvägar. Tumregeln lär vara att man inte få ha slin drink-tillställning mer än 100 yards från kontoret. Jag vet inte hur långt det är men jag fattar principen.

Så jag hade min do på Old Bank of England på Fleet Street. Ett stenkast från kontoret. Jag bjöd alla jag umgåtts med under min tid här, dvs både kollegor och andra. Jag hade bokat ett eget rum till oss och jag såg till att det fanns drycker när vi anlände och att det följdes av mat. Maten, en sorts sharing platters var ganska sjuka om jag får säga det själv. Jag hade tänkt mig att de skulle vara lite av "finger food"-karaktär men några små pajer anlände med potatismos, ärtor och gravy. Inte precis mingelmat. Men det slank ner ändå. Pajerna iallafall, ärtorna och såsen var ganska intakta hela kvällen.

Vitt vin gick bäst. Jag började med ett sydafrikanskt som funkade men inte precis var det godaste jag druckit så jag gick över till ett australiensikt. Det smakade ändå värre men jag tänkte att jag bara var stressad. När vi öppnade den andra flaskan av det visade det sig att det var något fel med den första, de smakade inte likadant. Så jag gick tillbaka men den första men då var det bara typ 5 cl kvar av den.... Pinsamt, jag fattar inte att jag gjorde det men de var schyssta i baren så det blev inte så jobbigt.

De som kom på drinkarna var Joyce, Dom, Caroline, Michelle, Sarah, Lizzie, Lauren, Manju, Marissa, Jo, Nicky, Anna, Bina, Jenni, Phil och Ainoha. 16 pers med andra ord inlusive mig själv.

Sammantaget är jag mycket nöjd med tillställningen. De sista var kvar tills stället stängde och de var glada och tyckte att jag haft en fin leaving do. Jag tog inte en enda bild trots att jag hade kameran i väskan. Men jag höll efter bästa förmåga koll på alla så att de hade vin eller vad de nu föredrog i glastet.

Gråta?

En fråga som jag funderar en del på de här sista dagarna är om jag ska klämma en tår eller två nu när jag åker hem (eller på någon av tackning eller dyl). Min kollega Ulrika sa när jag var så ledsen i början att jag skulle gråta när det var slut här. Aldrig i livet sa jag. Så man kan säga att vi har ett vad om detta. Grejen är ju att jag verkligen längtar hem så det känns egentligen inte sorgligt att flytta tillbaka. Men det är ju trist när saker tar slut och det är tråkigt att säga hej då till folk man gillar. Och jag är ju sentimental som få. På Sound of Music grät jag typ hela tiden och jag blev även fuktig i ögonen på Dirty Dancing även om det var en helusel föreställning. Det står lite och väger mao, jag lovar att skriva hur det blir.

Middagen igår med Marissa, Caroline och Joyce blev hur trevlig och lyckad som helst. De glömde tiden och plötsligt var klockan halv tolv och de höll på att missa sina t-banor och tåg etc. Ett bra betyg. Jag har lite dåligt samvete för att jag tvekade om att bjuda in Joyce (ville lite ha Marissa och Caroline för mig själv men vet ju hur jobbigt det var i början och Joyce är supertrevlig). Hon var värsta bästa gästen och skar sallad och gjorde dressing och var enormt tacksam att hon fick komma med. De engelska tjejerna kastade sig i soffan direkt och jag gav dem då i uppgift att öppna vinet. Vilket var för svårt, de slutade med att de mölade ner halva korken i den ganska schyssta chablin jag köpt. Ja, ja, det gick ner iallafall.

Bildspecial från helgen (och pappa)

Camden.
Warrington i Maida Vale. Finfint och alla mycket glad och nöjda efter vår middag där i fredags.

Mamma dricker afternoon tea på Fortnum and Mason. Världsklass.

Tower Bridge och Frida och några andra.

Mamma och jag utanför Pret vid Trafalgar Square

Det är verkligen hur fint och vårigt som helst här i London.

Pappa har fotograferat. Nu ska jag hem och laga middag till Caroline, Joyce och Marissa.

Inbjudan!

Missa inte inbjudan (inlägg från den 28 februari) samt anmälan här bredvid.

Sista måsten

Det är så himla mycket jag vill hinna med innan jag åker hem. Tur att mamma och pappa är schyssta och ställde upp på några måsten idag. Först camden market, jag har varit i området tidigare eftersom en av mina favvo-restauranger, Gilgamesh, ligger där men jag har inte varit där på helgen på marknaden.

Vad ska man säga om marknaden? Tja, den ser ut som de flesta marknader man sett världen över. T-shirtar med skämt-tryck, smycken, fula kläder, hemproducerade saker etc. Helt ok men jag är inte ledsen att jag inte varit där tidigare.

För lunchen hade vi sedan bestämt att vi skulle äta dim sum på Royal China. Helt sjukt att jag inte gjort det tidigare med tanke på att det ligger i mitt hus och ska ha bland Londons bästa dim sum. Vad som också är helt sjukt är vilket tryck det var på restaurangen. Det är ett stort ställe men det var fullsatt och massor av sällskap som köade för bord. Rena rama kriget därinne men vi lyckades beställa take away som var klar 40 minuter senare. Och vilka små ljuvligheter!! De äter jag gärna igen om jag slipper kriga för dem.

Nu har mamma och pappa åkt hem och jag har ägnat kvällen åt personal admin. Det är liksom en del som måste ordnas veckan som kommer. Kvällarna är bokade. Imorgon ska jag ha kollegorna Caroline, Marissa och ev. Joyce över på middag. På tisdag ska jag shoppa på Liberty som har en kundkväll. På onsdag har jag leaving do och på torsdag ska jag äta middag med morbror Olle. Fredag kväll är obokad. Och lördag kväll åker jag hem. Nu är det verkligen nedräkning.

Kronjuveler och fulla ryssar

Säga vad man vill men London bjuder på upplevelser mest hela tiden. Angenäma och mindre angenäma. Eller bjuder och bjuder, inträdet till The Towern där vi såg juvelerna var 16.50 pund per vuxen. Men vilka smycken vi fick se! Jag undrar som Anna M om det verkligen kan vara de riktiga vi fick se. Hela Towern och området däromkring var också kul att se men vi gjorde det snabbt, pappa skulle ju på Trollföljten och jag ville komma hem och softa. Men som alltid när jag är på museum och liknade drog shoppen och där hittade vi fina grejer. Jag köpte manchettknappar till mig själv, ett par örhängen till Marina (hon som hjälpt mig att få hit datorn, tveksamt om hennes prestation bör belönas men hon har ju trots allt hjälpt mig) och ett par örhängnen tilll mamma.

Mamma har prickat in sin resa hit bra. Det är nämligen mors dag här imorgon så det blir två mors dag för mamsen den här våren. Jag tror idock nte att hon har planerat det.

Middag idag intogs på en av kineserna på gatan, Tom Kang tror jag den heter. Vi hade trevlig och åt anka när ett par ryska rejält fulla killar entrade restaurangen. Att de fick bord trots att det var fullt och kö övergår mitt förstånd. Tyvärr hamnade de brevid oss och förde ganska mycket liv. Till att börja med var det lite kul för de försökte köpa alkohol från personalen men fick nobben etc. Men när de försökte slå sig i slang med oss på svindålig engelska var det roliga slut. Vi gick trots att vi inte fått alla rätter och betalade i dörren. Ocoolt beteende men kändes som det enda rätta just då. Vi drog oss till minne en studie som kusin Lottie berättat om som sa att ingen vill semestra med ryssar, inte ens andra ryssar.

Nu har vi sett en Jane Austen-rulle, Sense and Sensibility, nyheterna där de fortfarande nästan bara pratar om prins Harry samt även lite från den engelska uttagningen till Eurovisionsschlagern. Nu hörde vi i och för sig inte alla bidrag men jag tror inte att de blir farliga i år. Det är liksom inte den engelska musikeliten som ställer upp. Helt annorlunda jämfört med Sverige mao...

Mera gäster

Det är härligt att få gäster och idag kom några till, dock inte för övernattning. Pappa hade bjudit hit Ebba, Horace och Fabbe. Horace har haft någon gästprofessur-pryl här den här veckan. Vi körde drink hos mig för att visa var jag bor och sen skulle vi ut och äta.

Vid tiden för bokningen hade jag precis varit och ätit på Gordon Ramsay och pappa tjatade och undrade vad jag skulle hitta för fint ställe till det här gänget. Och jag kan ju vara lyhörd ibland så jag kollade in Gordon Ramsays hemsida och såg att han i februari i år öppnade en ny "gastropub" i Maida Vale, dvs inte så långt från mig. The Warrington. En anrik pub som Gordon införskaffat för det facila priset 5.2 miljoner pund. Hur han ska kunna dra in de pengar är en gåta men det går väl bra för honom så det ordnar sig säkert.

Men iallafall. Warrington var bokat och vi drog dit. Pappa hade tagit med Fabbe som är 11 år till Ice Bowl för att spela spel och vad de nu har där och det var en hit för det var snart sagt omöjligt att få med honom när vi skulle gå.

The Warrington hade god mat men var väldigt stimmigt. Så inte så lätt att prata allihopa. Men englsk mat fick vi. Ebba och jag å Steak and kidney pie osv. Jag får tillstå att jag inte är så galen i det brittiska köket men när man får det så här går det ner.

I morgon verkar det bli kronjuvelerna och mamma vill gå på någon marknad. Jag försöker få ur henne vad för sorts marknad hon är intresserad av eller vad hon vill köpa men det är svårt. För egen del är jag sugen på Camden Market för jag har inte varit där än men jag tror kanske inte att det kommer falla mamma på läppen. Pappa ska gå och se en afrikansk uppsättning av Trollflöjten. Herregud vad han är intresserad av knäppa grejer min far.

Välkomna på fika!

Jag kommer ju hem sent nästa lördag kväll, dvs den 8 mars. På söndagen den 9 mars har jag öppet hus mellan 15 och 18. Kom förbi och fika. Jag längtar så fantastiskt mycket efter alla så jag hoppas att många många har möjlighet att titta förbi. Ta med familjer.

Inbjudan kommer bara via bloggen. Meddela om du kommer genom att rösta i omröstningen här bredvid. Eller hör av dig direkt till mig.

Välkomna!

Harry och Harry

Anna, Andreas, Edit, Lisen och Harry har åkt hem idag. Jag ska inte sticka under stol med att det var lite maxat stundtals för mig som är van att rå mig själv och jag känt mig nervigare än jag vill vara men mest var det härligt att ha dem här. Och det blev extra roligt att de var så nöjda och hade en finfin semester. Harry var råsöt i morse och gav mig en stor kram när jag gick till jobbet så allt är förlåtet, från min sida vill säga. Vi får se om Harry fortsätter säga "jag vill ha min mamma" så fort han ser mig när vi träffas i Stockholm.

På eftermiddagen landade mamma och pappa. De kom förbi jobbet och hämtade nycklarna och sen åkte de mammas favvo-buss, nr 23, hem till mig. Vi har haft en slapp kväll med hamburgare från GBK, Jamie på TVn och sen började vi se en Bollywood-rulle. Det var dock ingen sång och dans så pappa gick och lade sig och jag och mamma bytte till BCCs nyheter som BARA pratar om prins Harrys krigande i Afganistan.

Sagan om min laptop

Om jag vetat hur mycket meck det skulle bli att få hem den förlorade laptopen vete fanken om jag inte hade struntat i den. Detta har hänt:

• Fredagen den 15 feb tidigt på morgonen blir jag av med laptopen i eller i närheten av säkerhetskontrollen på Mumbai flygplats.
• Onsdagen den 20 feb får jag, efter oändligt många samtal, besked från Anajta på BA att de hittat min dator i securityn. Hon kan inte få ut datorn utan den måste hämtas av någon som kan mina lösenord etc.
• Torsdagen den 21 feb skickar jag en kopia av mitt pass, min biljett, info om datorn och en bild på denna till Marina, min kontakt i Mumbai.
• Marina är inte världen snabbaste så torsdagen går men på fredag den 22 feb skickar hon en som hämtar upp min dator. "Gud har hört våra böner" skriver hon samt "Now what?". Now what???? Tja, vad sägs om att skicka datorn till mig?
• Ingenting går som sagt fort samt men i måndags, den 25 feb, får vi ihop det och Marina skickar iväg datorn med DHL, den ska vara framme hos mig inom 48 timmar.
• DHL har en tjänst på sin hemsida där man kan följa sitt paket om man har dess air-bill-nummer och eftersom jag varit mycket angelägen om att få min datorn har jag kollat den ganska ofta.
• Tisdag förmiddag den 26 feb lämnar datorn Mumbai.

Känns som att de hela är på rätt väg så jag lämnar jobbet. När jag kommer in dagen efter, dvs onsdag den 27 feb ser jag följande på DHLs hemsida:

• Tisdag kväll den 27 feb anlände datorn till Heathrow London
• Senare tisdag kväll skickas datorn till Mumbai för att tidigt på morgonen skickas vidare till New Dehli.

???

Jag skriver till DHL som förklarar att de har problem med avsändaren, tydligen är det någon form av information som saknas på paketet. Problem med avsändaren, jo tack, det har jag också.... Efter ytterligare mejlande med Marina säger hon att problemet ska vara löst, att de berodde på något med tekniken och att datorn bara ska bli 24 timmar försenad på grund av detta.

Vid det här laget skrattar jag mest åt det som händer. Jag behöver i och för sig datorn badly eftersom den lånedator som jag har inte ger mig tillgång till personliga foldrar där jag ha massor av viktiga mejl etc men jag orkar inte oroa mig och stressa längre.

Strax innan jag går från jobbet i går onsdag, den 27 feb, ser jag på DHLs hemsida att datorn nu skickats till Leipzig i Tyskland. Inget kan nu förvåna mig, det känns mest bra att datorn finns i Europa för Indien är jag rätt trött på.

När jag kommer in på jobbet i morse har datorn anlänt till Midlands - UK och sedan skickats vidare till Lambeth. Jag frågar Dom var det ligger och när han svarar södra London känns det som att jag snart ska få min dator. Och mycket riktigt, vid 11-tiden hör de av sig från repan och jag har ett paket att hämta.

Jag hastar ner, plockar upp paketet och sätter igång datorn. Först strular den pga dåligt batteri men sen får jag igång den. Det blir ganska snart klart att skärmen har fått en smäll. Det är en massa färgglada streck som inte ska vara där. Jag frågar Dom, som är vår IT-kille om det finns något man kan göra. Han bänder lite på skärmen och då sabbas den ännu mer. Nu funkar bara ungefär en tredjedel av skärmen. Bara att gå till IT och lämna in datorn. Med lite tur ska jag få tillbaka den imorgon men jag har inte alltför stora förhoppningar....

Sound of Music - Musikalen

Behöver man gå och se. Helt underbar. Nu är jag i och för sig värsta fanet men ändå. Världsklass. Hela kvällen världsklass tycker jag och jag är säker på att Anna, Edit och Lisen håller med. Killarna fick roa sig på annat håll.

Vi började med middag på Benihana. Ett ställe som rekommenderades av Doris, Jennys dotter. Jenny som var här med Susanne i höstas. Benihana har japansk mat som till stor del tillagas vid bordet. Fried rice så knivarna yr och eldsvådor och show. Edit och Lisen älskade showen och jag och Anna var nöjda med maten och hela stället. Sen fick vi småspringa till teatern. Vi hade ruggigt bra platser (Royal Circle lät lovande och var det också). Och föreställningen jättehärlig. Edit och Lisen hade sett den på dvd två gånger innan så de kunde storyn. I pausen var jag vild och galen och vill köpa allt i "my favourit things"-shoppen inklusive hiskeliga t-shirts i rosa med patchwork-applikationer. Men här var Edit och Lisen föredömliga och sa att de inte tyckte att de var snygga så jag fick nöja mig med ett par program, CDn och godis.

Imorgon åker familjen M hem. De verkar mycket nöjda med sin London-vistelse och kronjuvelerna på Towern framhålls som en favorit. Ska ev. försöka locka med mamma och pappa dit i helgen. De kommer imorgon eftermiddag så de kanske springer ihop med familjen M på Heathrow.

Dirty Dancing - Musikalen

Behöver man inte gå och se. Jag undrar om ens de största fansen får ut något men svårt att avgöra, jag är ju inte en av dem. Imorgon blir det Sound of Music med Anna, Edit och Lisen. Skönt med lite kvalite som omväxling.

Familjen M verkar ha haft en bra dag. Notting Hill, Towern och sen shopping.

Måste sova nu. Är precis hur trött som helst efter att ha delat rum med Harry igår natt. Jag ville se Damages så jag tog bäddsoffan och Harry sover i vardagsrummet. Eller sover och sover. Han gjorde det inte klockan sex i morse iallafall.

Tidig morgon

Gårkvällen ägnades åt Alfapet, på engelska. Julklapp från Axel som Anna hittade. Trots att jag borde haft ett försprång åkte jag på råspö. Irriterande men sant. Anna och Andreas är fördjävliga på ord och språk. Jag kom bara på att lägga ord som ingår i typ Edits vokabulär. He, is, on etc. Och dessutom var jag otaktisk och gjorde upplägg så Anna som kom efter mig kunde lägga ord som gav tre gånger ordpoängen. Tror inte att en revanch ikväll kommer att ge något annat resultat men jag är lite sugen på att försöka.

Kom upp tidigt idag (barn är fantastiska...) och var på jobbet nästan en timme tidigare än vanligt. Lunch på Nobu (japan med stjärna) tillsammans med fd kund och en kollega. Ohyggligt god mat, vi tog Bento-lådor. Särskilt god var en rå tonfisk med dressing på ponzu (en japansk citrusfrukt). Sen fick jag Bento Chocolate dessert som var en fondant med grönt-te-glass till.

Nu ska jag hem och möta upp familjen M. De skulle köra London Eye idag. Jag tror att det kan ha varit uppskattat. Tjejerna såg mycket fram emot det.

Barnfamiljssöndag

Om jag tycker att jag haft det lite maxat den senaste tiden har det bara varit en förberedelse för detta. Harry vaknade klockan 05.00, för egen del hörde jag dock honom först vid halv sju.

Vid 10-tiden gav vi oss ut i parken för att inspektera Princessan Dianas lekpark och jaga duvor som är Harrys favoritaktivitet. Vi hade också köpt pumpafrön för att Edit och Lisen skulle kunna mata ekorrarna. Oklart om det var en uppskattad föda för ekorrarna men tjejerna gillade matandet. Själv hade jag lite av en nära-döden-upplevelse eftersom Harry satt i mitt knä och skulle äta ostmaka men han gav i princip allt till duvorna (kanske som plåster på såren för att han jagat dem så ihärdigt) och det gjorde att vi hade enormt mycket fåglar omkring oss. En utmaning för en fågelfobiker.

Efter en timme eller en och halv i praken tog vi tuben till Embankment där vi åt Sunday Roast på Haha (intessant namn på en reasturang, iallafall för svenska öron). Från Embankment tog vi båten till Greenwhich där vi spanade in Observatoriet och Noll-meridianen/Greenwhich Mean Time. Jättekul och fin utsikt över London. De hade även en Camera Obscura som gjorde Andreas väldigt uppåt. Sen promenerade vi norr ut mot O2 där vi skulle se Tutankhumun. Väldigt kul att se men vi kroknade på slutet, allihopa. Hemma igen klockan 8, dvs efter 10 timmar på stan. Puhh. Tjejerna är ett under och de är intresserade och snälla. Och söta.

Nu läses det saga. Jag brukar normalt ha svårt att somna på söndagkvällar men jag tror inte att det blir ett problem idag... Nedan följer lite bilder från dagen.

Harry

Edit, Lisen och Andreas på Noll-meridianen

Fika i parken

Full fart

Anna, Andreas, Edit, Lisen och Harry har anlänt. Första timme hände följande.

1. En liten tallrik gick i fyra bitar
2. Harry, 2 år, låste in sig i gästrummet men lyckades även låsa upp dörren. Puhhh det tyckte jag var lite läskigt. Harry själv var ganska skakad också men föräldrarna höll sig lugna och systrarna skrattade mest.
3. Harry gick loss på 1000-bitarspusslet och spred bitarna i vardagsrummet på mindre än 20 sekunder.

Vi fikade snabbt och gick sen till parken. Tyvärr var lekparken, Princess Dianas Memorial Playground, stängd för dagen men det var kul ändå.

Vi körde kinesiskt till middag. Set menu och crispy duck. Mycket uppskattat, särskilt av oss vuxna. Nu läggs barnen. Anna läser Tsatsiki för Edit och Lisen och Andreas berättar/läser Guldlock för Harry.

Superhärligt att ha dem här men också skönt att få sitta i soffan och blogga en stund. I morgon ska vi titta på Tutankhamun, jag hoppas att det blir kul.

Munna Bhai M.B.B.S.

Starring bland annat Bollywood-mega-stjärnan Sanjay Dutt. Vilken rulle. Den hade liksom allt. Lite action i början. Sen humor, allvar, familjeproblem, livsvisdomar och kärlek och emellanåt sång och dansnummer. Gökboet möter Awakening och Jane Austen och Shakespeare. På Hindi men med engelsk text. Jag ska villigt erkänna att jag var nära att stänga av efter typ två trejdejdelar men att jag hängde i och sen grät en tår slutet. Man kan med andra ord säga att filmen vann. En jobbig grej var att den var så lång. Nästan tre timmar och jag började ju kolla först vid 23. Har kollat på de andra filmern och det verkar vara standarlängden.

Sammanfattningsvis kan den nog ändå bara rekommenderas till folk som gillar Indien och det indiska. Det krävs ett visst mått av välvilja för att uppskatta Munna Bhai. Vad gäller Mr Sanjay Dutt så är hans kändisskap en gåta för mig. Han är visserligen ganska charmig men ser ut som en dåligt underhållen Bruce Willis med påsar under ögonen och mage. Och han ser inte särskilt indisk ut men det är kanske typiskt. Han måste lätt vara 45 eller 50. Det enda han har är att han är lång och det verkar vara något mycket fint i Indien, det kanske är det som gjort honom populär?

Rullen finns iallafall att låna hemma hos mig för den intresserade. I cirka två veckor till här i London och sen i Stockholm.

Nu kommer familjen M om cirka 3 timmar. Planen är att få Edit att skriva om familjens vistelse här på bloggen. Vi får se hur det går.

Gud har hört våra böner!!

... skrev min indiska kollega Marina imorse. Datorn äntligen uppplockad och den är tydligen min. Gud??? Jag trodde att det var mitt idoga ringande och jagade som gjort det. Men men. Tyvärr försökte jag göra mig lustig över Gud och bönerna-uttalandet för min kollega Manju som är från Indien och vi kan väl säga så mycket som att hon inte förstod vad jag tyckte var roligt. Extra synd eftersom Manju varit schysst och tagit med mig på lunch med en polare idag.

Har städat och gjort fint inför Anna, Andreas, Edit, Lisen och Harrys ankomst i morgon. Nu ligger jag i soffan och kollar TV, ett program som heter Celebrity Ding Dong. Det är en frågesport mellan kändisar (celebrities) och svenssons (civilians). Frågorna bygger på tanken att de två olika grupperna inte har en aning om hur de andra lever. Andra frågan var om det var fler poliser som övervakade rättegången av OJ Simpson eller öppningen av ett nytt IKEA-varuhus i Edmonton. Ikea var rätta svaret och på det följde skämt om byggande av Billy-bokhyllor. Kamprad har slagit här också. Heja Sverige.

Om jag orkar ska jag nog klämma en Bollywood-rulle ikväll. Sevim eld och lågor över de filmer jag köpt i Indien. Känns bra, då är det nog kvalitetsfilmer för hon är en kännare.

Tjejmiddag på Queensway

Gårdagens tjejmiddag mycket lyckad om jag får säga det själv. Maten blev ok. Jag hade låtit mig inspireras av en varm sallad i Jamies senaste kokbok. Ungsgrillade grönsker som blandas med sallad. Jamies sallad är sofistikerad medans min var mer av karaktären släng ner allt och lite till. Tyvärr var brödet jag köpt tort och ostarna trista men Eva var en klippa och hade köpt jordgubbstiramisu på M&S så det blev på det hela taget riktigt gott.

Jag hade lagat mat för ett helt kompani i vanlig ordning. Vi kunde lätt ha varit 10 istället för 5. Har varit duktigt och ätit lite rester idag men nu har jag slängt det mesta. Ska snart ge mig loss på tirmasun dock, den var läcker om jag inte missminner mig.

Tjejmiddag

Ikväll. För Sevim, Eva, Madde och Anna. Så jag måste dra nu. Vet inte hur sent det blir och om jag orkar blogga mer ikväll. Ska hem och laga varm sallad. Låter vidrigt när jag skriver om det men förhoppningsvis blir det ätbart. Har köpt ostar och vin annars och det brukar man ju kunna stå sig fall om nöden kräver.

Åt lunch med min kollega Jenni idag. Hon är den bästa tant jag känner. Eller lady ska jag kanske säga med tanke på att hon är engelska. Men hon är mer en tant. På ett bra sätt.

Datorn återfunnen!

Tror/hoppas jag. För bra för att vara sant men i morse pratade jag med Anita (eller Anajta som hon säger) som sa att securityn på Bombay Airport har hittat en dator som matchar min beskrivning. Jag hoppas verkligen verkligen verkligen att det är sant. Nu återstår bara den lilla övningen i att få hit den. För securityn lämnar bara ut den mot en massa identifkationshandlingar och jag måste få någon kollega från kontoret i Mumbai att åka ut och hämta datorn. Men det verkar som att det kan komma att funka så jag är glad som en lärka. En trött lärka dock. Vet inte riktigt vad som hänt men jag är ruggigt trött för tillfället.

Idag hade min efterträdare genomgått sin introduktionsutbildning och vi träffades för lunch. Hon är supertrevlig och tokpå så det känns bra att lämna över till henne. Förutom farhågan att hon ska uträtta 1 000 procent mer än jag gjort vilket det i ärlighetens namn finns risk för. Jag brukar aldrig tänka så i vanlig fall men just nu gör jag det. Men men, när hon är upp to speed är jag hemma i Sverige igen så jag får nog aldrig veta hur det blev.

Nu ska jag hem och handla och förbereda för tjejmiddag imorgon med Eva, Sevim, Madde och Anna. Ska bli svintrevligt. Vet inte riktigt vad jag ska bjuda på men det blir nog något Jamie-inspirerat för han lagar sa j-la härliga grejer i sina program för tillfället. Kanske en varm vintersallad?

Trött

Nu är jag ohyggligt trött. Ska ev träffa Mange ikväll som är i London för ett seminarium. Det har knäppt till och blivit riktigt kallt här. Typ minusgrader och frost. Kan inte minnas att det varit så en enda gång tidigare den här vintern. Jag hoppas att det blir varmare och finare till helgen när Anna M med familj kommer.

Imorgon är min efterträdare på plats. Jag har träffat henne tidigare, hon heter Joyce och kommer från Nederländerna. Hon verkar mycket trevlig.

Måndag på Whittlebury Hall

Whittleybury Hall kommer man till genom att ta tåg norrut från Euston Station i London till Milton Keynes. Tåget tar mellan 30 minuter och en timme. Väl framme i MK tar man en taxi som tar cirka 20 minuter och sen är man ute på den engelska vishan. Betande kor, hästar i hagarna och gröna fält. Och ett hotell som försöker fånga såväl konferensgäster som spa-sugna.

Det här stället används otroligt ofta för utbildningar av oss. Det har t.ex. smeknamnet "Tax Prison" och om kurser förläggs till andra ställen händer det att deltagare eller de som ska undervisa åker hit ändå för att de inte läst inbjudan ordenligt. På det hela taget är folk ganska trötta på det här stället. Nu när jag är här för tredje gången inom loppet av sex månader börjar jag känna lite likadant. Kursen är dock lysande så jag klagar inte.

Nu börjar Damages snart, min favvoserie för tillfället. Den går på 3an hemma om någon villl se den. Glenn Close och Ted Danson i huvudrollerna. Verkligen superspännande. Så spännande att jag igår såg det avsnitt jag missade när jag var i Indien på BBCs hemsida. Med mitt mobila bredband kunde jag bara se avsnitt om mellan 10 sek och en minut åt gången och sen måste mer laddas ner (buffering). Det 45 minuter långa avsnittet tog cirka en och en halvtimme att se. Då gillar man ett program (och har inte lärt sig ladda ner).

Solig söndag

Fino igår var verkligen finfint. Spanskt ställe med tapas och andra spanska rätter. Stället ligger i på gränsen till Soho, på Charlotte Street som går parallellt med Tottenham Court Road. Vi åt pimentos de padron (eller minfältet som gudsonen kallar dem eftersom vissa av de små gröna paprikorna är superstarka och andra inte och man kan inte se skillnad på dem), spanska korvar, räkor i olja och vitlök, några bönor, grillad purjo med en röd sås som Bodil kände till sen tidigare och säkert något mer som jag inte kommer ihåg just nu. Allt sköljdes ner men en ohyggligt god Rioja som Bodil valde. Till efterrätt fick Bodil ostar och jag tre olika Turron (nougat).

På vägen hem i taxin kände vi att vi gärna ville få en drink eller något i den stilen så vi åkte förbi BBB på Ledbury road som ska vara ett coolt ställe enligt Andreas (jag har aldrig varit där) och Lonesdale bar. Men vi fick inte komma in. Dålig stil men kändes bra i morse för jag var lite småbakis ändå.

Programmet idag var intensivt. Vi ville till Tate, vi vill promenera i solen, gärna både i parken och längs med floden, vi ville sova ut och vi hade bokat bord för lunch på Fifteen. Sen behövde Bodil vara på Paddington klockan 4. Allt hanns med men vi var inte så himla länge på Tate om man säger så. Fifteen bokade vi in igår kväll när Bodil berättade hur mycket hon gillar Jamies matlagningsprogram och böcker. Vi kunde bara få bord till klockan 12 vilket eg. var för tidigt men maten är så himla god där så den slank ner trots att vi ätit frukost mindre än två timmar innan.

Jag följde med Bodil till Paddington för att vinka hej då vilket nog var bra för Heathrow Express hade signalfel och tunnelbanan var avstängd till viss del ut mot Heathrow. Fick bli taxi för Bodil men vi hittade några andra svenskar i taxikön som hon kunde dela med. De skulle med samma flyg och jag tror och hoppas att de hann.

Jag känner mig ganska trött nu men har motstått frestelsen att sova en sväng, jag vet att jag sabbar nattsömnen då och jag vill verkligen komma in i rätt gängor. I morgon ska jag till Whittlebury (ligger utanför Milton Keynes dvs en och en halv timme utanför London) för en tvådagarskurs, jag ska vara med och ge feedback på kursdeltagarnas presentationer. Ska bli jättekul. Ikväll tror jag att jag ska kolla in en Bollywood-rulle och bara ta det hur lugnt som helst.

En snabb uppdatering

Igår käkade vi middag på Urban Turban. Vi kom ut sent, mycket som behövde diskuteras medans vi kalasade på en flaska luxemburgsk champagne och salt och vinäger chips. Urban Turban är ett nyöppnat ställe på Westbourne som serverar indisk mat i tapasformat. Intressant att vi gick dit med tanke på att jag bara ett par timmar tidigare sagt (eller eg. skrivit) att jag inte vill äta indiskt på mycket länge igen. Men men, jag är ju en sucker för att testa nya grejer så det kändes helt rätt. Trevlig och bra ställe tycker jag. Bodils drink lämnar lite övrigt att önska men jag tycker kanske att man får skylla sig själv när man beställer en indisk pina colada med ros-vatten...

Jag undrade lite när jag gick och lade mig och Indien-tiden skulle sitta i och jag skulle vakna tidigt men inte då, Bodil väckte mig vid halv elvatiden. Ingen jet-lag åt det här hållet mao.

Efter frullen som Bodil lagat drog vi ut på stan. Vi började med Notting Hill och spanade in kläder längs med Westbourne, fikade på Gail's och spankulerade på Portobello. Sen tog vi oss in till stan i form av Tottenham Court Road. Där ligger ett gäng inredningsaffärer och Bodil ville gå på Habitat. Jag lämnade Bodil där och gjorde en liten egen utflykt. Jag skäms verkligen att säga det men jag har glömt mobilladdaren i Indien och jag trodde att jag hade en extra på jobbet så jag drog dit för att kolla. Tyvärr hade jag inte det. Det borde innebära att jag har en extra här hemma men jag kan inte hitta den. Om någon som varit här på besök har en gissning på var den kan finnas får ni gärna höra av er. Annars får jag köpa en ny imorgon. Det är trots allt ett mindre problem än laptopen.

När träffades igen gick vi till Regent Street och kollade in Cos, Liberty och Hamley's. Bodil shoppade på alla tre ställena. En blus, en plånbok och leksaker till Hanna. Superfina saker.

Nu ska vi dricka vin och sen ska vi äta spanskt på Fino.