Ledsen i London

Att säga att Axels hemresa idag var tråkigare än tråkigast var ett understatement. Jag blev precis hur ledsen som helst och har varit emotionellt instabil hela dagen. Fattar i ärligenhetens namn inte vad jag har här att göra. Jag har ju ett bra liv i Stockholm. Varför ska jag vara här när jag inte känner en kotte och varför ska jag sitta på ett jobb där jag helt saknar förmånga att bidra med något? Vad är prylen med att bo/jobba/flytta utomlands? Man handikappar sig själv för vadå? Stelbent umgänge med personer som man inte valt och som man inte riktigt förstår vilket gör att det blir ytligt? Om man nu har något umgänge... Nej, det suger helt enkelt rejält idag.



Har iofs ätit trekantsmacke-lunch med min kollega Phil som jag gillar och druckit vin med kollegor för en tjej på avdelningen slutar idag och allt var trevligt men ytligt är ju bara förnamnet. Det sjuka är att det som gav lite tröst var att jag köpte chokladglass på vägen hem som jag ätit i soffan. Ätstörd? Jajamen. Jag hoppas att morgondagen och fortsättningen ska bli ljusare för annars kommer jag att bli smällfet på ett halvår här.



På lägenhetsfronten går det långsamt framåt. Referenserna verkar ha gått igenom så nu är orosmolnet om överföringen av deposition etc. från banken i Sverige (eftersom jag inte lyckats få till ett engelskt bankkonto än) hinner fram till på måndag. Annars står jag på gatan i början av nästa vecka så ni får fortsätta hålla tummarna. Ledsen om det leder till domningsskador mm eller gör att ni har svårt att utföra andra sysslor men det ska förhoppningsvis vara i mål snart.