Är man ensam i London får man ligga i med kontakterna. När min kollega Ulrika mejlade om sin kompis Eva i London och undrade om jag ville träffa henne fattade jag nästan inte vad hon menade. Men då var ju Axel här. Sen åkte han hem och att få ta en fika med svensk tjej blev högintressant. Sagt och gjort, vi sågs vid Embankment söndag eftermiddag och promenerade längs south bank och drack öl. Jippie! Ulrika och Eva självklara hjältar i söndags!
Söndag eftermiddag pressade jag mig hem till Sevim (man får 'push boundaries' som en kollega uttryckte det...). Supertrevligt och fantastiskt god mat. Och Arin vansinnigt söt. Och supertrevligt område.
Ledsen att jag är så kortfattad men Starbucks stänger pga karnevalen som jag ännu inte sett ett spår av. Nu slänger de ut mig, hej då!
måndag 27 augusti 2007
Resten av helgen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Hej Frida!
Hanna ringde så det blev massa prat och nu är det för sent att ringa. Provar igen imorgon ..... kram S
Hej Syrran! gå med i facebook så får du koll på alla här hemma. Det är facebook för hela slanten sen ca två veckor tillbaka.
Verkar vara samma sits man hamnar i som utlandssvensk som föräldraledig. När jag var på mammagrupp för omföderskor i våras var jag tvungen att ha debreifing med Marie efteråt. Vi skrattade rått och hånfullt åt alla loosers som behöver en mammagrupp. Jag gick ju dit för att känna mig lyckad och lite bättre. Som inte behövde dom. Men efter att idag fått nobben på fika från typ alla jag känner var jag nästan redo att ringa den där finlandssvenskan från mammagruppen. HOn som fortfarande ammade sin fyraåring. Jag förstår alltså hur du har det. Men glöm aldrig bort att dina riktiga vänner finns här hemma och bara längtar efter att få fika med dig.
Skickar en länk som säkert kan intressera alla fans.
http://apps.facebook.com/personality/quizzes/show/3
Bra att du förstår Johanna. Boka en biljett och kom och hälsa på omgående så behöver vi inte förslösa vår ungdom på incestuösa finlandssvenskor eller stroppiga trista engelskor. Så kommer jag hem sen och då flyttar jag in hos er.
Axel och Johan - tack, ytterligare något man blir fast i som gör att man tillbringar tid framför datorn. Precis vad jag behöver...
Skicka en kommentar