Bakis

Fick lite väl mycket vin och drinkar i mig igår. Asia de Cuba mycket bra, jag gillar verkligen deras mat, den är egen med blandningen av asiatiskt och sydamerikanskt. Men lite för goda drinkar och vin. Samt mindre smart att fortsätta dricka vin när vi kom hem. En i gänget drack te, gissa vem?

Idag har det därför inte hänt så mycket. En stilla promenad längs Westbourne Grove, brunch på 202, lite strosande på Portobello och sen hem för att ligga i soffan och softa. Inte ens någon shopping. Då fattar ni att vi varit klena.

Killarna har åkt hem nu, jag vinkade av dem på Paddington för två pch en halv timme sen, det har verkligen varit superhärligt att ha dem här och det blev alldelens för kort.

Jag skäms nästan att erkänna det men jag har idag lagat mat för första gången. Eller andra för jag stekte ägg och bacon en gång när Axel var här. Har kockat spagetti med en grönsaksblanding som jag hittade på Marks & Spenser som innehöll brocoli, sparris, några bönor och lite parmesan. Synd att jag kockade allt i en kastrull för det gjorde att jag kockade sönder grönsakerna totalt. Men det var ätbart och lite omväxling att laga något själv. Måste bli bättre på det. Ett ganska stort motsånd dock eftersom jag måste köpa i princip allt som behövs om jag ska kunna laga något och då menar jag även köksredskapen. Vi får se hur det går. Nu ska jag titta på Extras.

Martin och Tomi kan också shoppa

Notera att killarna anser sig ha hållit igen.

Fredag kväll i Notting Hill

Fredagsölen på Queensway har ni redan sett bildbevis på. Anders som kanske är mindre känd för bloggens läsare är kompis med Magnus och bor här i London, i Notting Hill, med Filippa som jobbar på COS.

Det regnade en del är vi gick hemifrån mot Bloody French, Tomi så där nöjd och ville ta taxi. Men vi kom fram och jag insåg då att det inte hade varit nödvändigt att boka bord i förväg men sånt vet man ju aldrig. Stället en slags fransk sylta. Personalen hade tydlig fransk brytning på engelskan. Martin, Tomi och Frida åt entrecote med pepparsås och pommes och Magnus åt lammrumpa eller ngt liknande. Till efterrätt fick vi in creme brulee, fromage blanche och bärpaj. Gott och trevligt men vi var inte överväldigade. Sen tvingade jag grabbarna att gå vidare (Tomi ville åka taxi igen...) till Lonsdale, en bar på en bakgata i närheten av Westbourne Grove. Jag har läst om Lonsdale och det var verkligen en schysst bar. Jag beställde först in rom och cola till hela gänget vilket bartendern inte gillade och jag förstod honom när jag såg drinkmenyn, en av de mest ambitiösa jag sett. En mycket bra kväll på det hela taget. Nu äter vi frukost hemma (Martin har gjort supergoda mackor) och sen bär det av på en shoppingrunda. I kväll ska vi äta på Aisa de Cuba.

Fredagsöl på Queensway

Öl, chips, inspektion av Martin och Tomis inköp samt bloggande. Sen ska vi till Bloody French och käka fransk middag.

Den observante ser att det har möblerats om. Thanks to Martin och Tomi.

Vänner på ingång!

Fördelen med att häcka i utlandet är att besöken är så sjukt välkomna. Jag blir som ett barn på julafton när jag har någon på ingång. Jag skojar inte. Det bubblar i kroppen och jag har stora koncentrationssvårigheter. Den närmaste tiden är jag extra priviligierad.

Mange är nämligen i London och vi ska ses ikväll och äta middag. Inga bestämda planer men jag ska försöka locka honom åt mitt håll. Sen landar bubbisarna Martin och Tomi 22.20 och stannar till söndag. Om vi inte hade haft en teamaktivitet på jobbet i morgon hade jag tagit ledigt eller "jobbat hemifrån". Men inte nog med det. Pa måndag kommer Robin till London så vi får dricka öl eller äta middag eller vad vi nu hittar på. Och i ärlighetens namn är Mangan från Göteborg här också och han ska joina Martin, Tomi och mig imorgon kväll när vi ska testa Bloody French som ligger typ 10 minuter från mig. Mycket nöjd med de närmaste dagarna mao och lovar att jag inte ska vara deppig och klaga på bloggen. Men jag kommer att gråta mig till söms måndag kväll, det vet jag. Pappa kommer iofs nästa fredag sa jag ska nog överleva. Mycket besök som ni märker. Ni som inte bokat en resa ännu, gör det!

Om jag är lite knapphändig på bloggen de närmaste dagarna vet ni varför.

Kommentar från Karin

Karin said...
Tycker också det är underbart med din blogg. Och att du låter mycket gladare. En fråga från en bloggnovis: när man kommenterar, ska man göra det i det senaste inlägget oavsett vad det handlar om eller ska man lägga in flera kommentarer under resp rubrik? Axel finns det ngr regler??? Jag läser ofta ikapp och tycker lite olika grejer "bakåt i tiden"... om ni fattar. Och så måste jag få se innehållet i påsarna - inte bara pappret- även om det ser stiligt ut!

Vad säger bloggproffset Axel?

Och vad gäller kassarna kan jag bara hänvisa till Susanne och Jenny - ni kan kanske ordna en träff i Stockholm där fynden visas upp? Stiligt är bara förnamnet när det gäller dessa kassar. Annars kan jag ge en målande beskrivning vid tillfälle (ett besök t.ex.?!).

Förkylning och strul med tuben

Är i det förtjusande stadiet av min förkylning när näsan och ögonen rinner konstant. Mycket ocharmigt Var därför ganska angelägen om att komma hem snabbt från jobbet men Transport For London hade andra tankar. Circle Line helt inställd och sista delen av District Line som hade kunnat ta mig hem. Jag var amatörmässig och åkte till Earl's Court som ligger lite åt rätt håll och blev sedan stående där i kylan väntandes på en buss som skulle ta mig lite mer åt rätt håll. Att få tag på en taxi var inte en chans. Jaja, jag kom ju hem till slut ändå. Måste lära mig att kolla på TFLs hemsida innan jag går från jobbet så att jag vet om någon av mina linjer inte behagar köra just den dagen.

Teknikstatus i lägenheten

Anna M har undrat lite hur det står till med tekniken i lägenheten. Jag kan meddela att det mobila bredbandet funkar förträffligt. Inte supersnabbt men tillräckligt och jag har även kunnat använda det när jag varit i Birmingham.

Vad gäller TVn så kan jag nu titta på filmer och dyl tack vare dvd-spelaren jag fick i fölsis från bl a Anna. Jag har idag pratat med Virgin som ska komma hit och koppla in kabel-tv. Tyvärr bokade jag in tid för installation fredag förmiddag när vi har en aktivitet på jobbet så jag måste ändra det men det ser onekligen ut som att jag även ska kunna titta på TV inom en inte allt för lång framtid.

Är på det hela taget mycket nöjd med utvecklingen.

The Comedy Store

Blev inbjuden att hänga med på The Comedy Store. Några tjejer på jobbet pratade om att de skulle gå dit och bjöd med mig. En av tjejerna har fyllt 30 vilket skulle firas. Min första instinkt sa mig att de bara bjöd med mig för att de kände att de måste (vilket säkert också är sant) och att jag därför borde tacka nej men sen tänkte jag att bor man i utlandet har man inte råd med stolthet så jag hängde på.

Riktigt kul show, kan tänka mig att gå dit igen.

Höst i London

I morse när jag skulle gå till jobbet hällde regnet ner. Måndag morgon som suger ändå... Blev bättre väder sen men ganska kallt. Fattar inte att det kan växla så. I helgen gick vi i kortärmat och svettades.

Har ont i halsen men fick då anledning att investera i Night Nurse och Day Nurse på Boots. Intressanta förkylningsmediciner med paracetamol som bas. Tips från Emma. Återkommer med rapport om de är något att ha.

Ett annat tips kommer från TimeOuts gudie Eating & Drinking 2008 som jag köpte igår. Har snabbt blivit min favoritbok som jag inte vill släppa ur sikte. Funderar på att köpa en större handväska så att jag bära med den hela tiden. Köpte med mig middag hem från Fresco på Westbourne Grow som de tipsar om. Färskpressad apelsin- och morotsjuice (för förkylningen) och en rulle bestående av kycklingbitar, hummos och taboule för det med londonmått mätt mycket facila priset 6 pund (jag trodde de lämnade tillbaka fel och försökte betala mer). Extremt bra ställe som jag ska besöka igen.

Nu ligger jag i soffan och dricker te, ska snart slå på Extras som jag köpt på dvd. Det är så sjukt kul men stundtals så pinsamt att jag inte orkar vara kvar i rummet utan måste göra något i köket.

The Redan

Har tillbringat större delen av söndagen på soffan, stort behov av att ta igen mig efter gårdagen. Söndagmiddag på puben The Redan i hörnet Queensway och Westbourne Grow. Trevligt ställe och god hamburgare. Schysst med pubmiljö, där känns det ok att hänga ett tag när man är ute själv. TimeOuts Eating and Drinking 2008 höll mig bra sällskap också. De listar 1 500 ställen, körigt bara att hinna med en bråkdel under mitt halvår här men jag lovar att göra mitt bästa.

Sketch!

Sketch är en av Londons i särklass trendigaste och bästa restauranger, kanske den allra trendigaste. Om det var ett lite trött gäng som lämnade Queensway i taxi för att åka till restaurangen blev vi desto piggare av att komma in de ohyggligt balla lokalerna. Vi hade bord i den lite mer avslappnade delen, Gallery. Jenny hade testat den andra och var säker på att det här skulle passa oss bättre.

The Gallery var ett stort kvadratiskt rum där ultramodernt (t.ex. projektioner på väggarna och ett vitt träd bestående av leksaker som sprayats vita) blandas med gammalt (t.ex. rockokostolar). Maten mycket god, särskilt våra varmrätter. Jag åt en efterrätt bestående av bubbelgumglass, mashmallows, limeskum och något annat - tur att det var lördag.

Ett signum är ställets toaletter som är äggformade och där inne hör man fågelsång, får bräka och kor mua mm.

En totalupplevelse!

Rapport från lördag eller världsrekord i shopping

Man behöver i och för sig bara titta på Susanne och Jenny för att fatta att man har att göra med två tjejer som verkligen kan snygga kläder (och bära upp dem - Carrie skulle bli grön av avund om hon träffade dem) men att de skulle ha den här kapaciteten, det hade jag ändå inte annat. Vi drog från mig vid 10-11-tiden med sikte på Gail's för frukost. På fastande mage mao. Vi tog promenaden via Westbourne Grow och regeln var att vi fick stanna max fem minuter i varje affär. Det klarade vi bara i den första affären vad jag kan minnas. Och vid cirka ett, när vi fortfarande hade en bra bit kvar till Gail's men en massa kassar i händerna, kom jag på den smarta iden att vi kunde äta på 202 som låg i närheten för jag som annars lätt kan hoppa över frukosten började bli mycket hungrig. Trendigt ställe (Emma såg det först) som ligger i en affär vilket gjorde att jag kunde köa för bord och hålla koll på våra kassar medan de outtröttliga kunde spana mera på fina saker.

202 kan jag verkligen rekommendera. Bra brunchställe. Förhållandevis dyrt som allt i London men fint och en härlig meny där man som Jenny uttryckte det vill beställa in allt. Susanne som har ögonen med sig spanade in att skådespelerskan Helena Bonham Carter var där.


Igen rast och ingen ro. Vidare på Westbourne Grow och även en sväng på en underbar liten skoaffär på Ledbury Road. Med mera med mera. Nu var klockan kanske tre och vi hade massor av kassar att bära på och ville in till city. En tanke var att vi skulle passera mitt ställe för att dumpa kassarna men det ansågs ta dyrbar tid så den tanke slopades och vi tog sikte på COS på Regent Street. COS står för Concept eller Clothes of Style som är HMs finare affär som ännu inte öppnat i Stockholm. Vilket enligt tjejen i kassan beror på att de inte hittat det rätta lokalen för butiken (tro det den som vill...).


COS var härligt på många sätt men somliga var lite "förstörda" av de fina butikerna i Notting Hill. Jenny och även Susanne gjorde här en berömvärd insats och jagade reda på fina saker till mig och agerade smakråd. Med stor sannolikhet världens i särklass bästa personal shoppers. Vid det här laget satt jag annars mest på en stol och försökte hålla kolla på våra kassar. Efter COS var vi ganska möra alla tre och klockan var cirka fem så jag förklarade för mästershopparna att nu handlade det om att fokusera energierna och utnyttja tiden väl för vi skulle vara på Sketch klockan halv åtta och vi behövde komma hemom vilket innebar att vi bara hade en dryg timme kvar att spela på. Efter lite lätt panik bestämdes det att vi skulle gå till Selfridges där vi hittade ett ställe där vi kunde dra i oss kaffe och socker i form av cheesecake och chokladtårta och sen vaktade jag kassar medan Susanne och Jenny sprang en sista vända.


Summa summarum shoppade vi i princip non-stop åtta timmar och resultatet ser ni här:





Vad kan jag säga? Världsklass. Ett sant nöje att få hänga med och se hur det ska gå till. Nästa helg kommer Martin och Tomi och de går ju inte av för hackor när det gäller shopping heller. Får se om de matchar tjejerna. Och om jag orkar hänga med.

Rapport från fredag kväll

Fredagskvällen urmysig med vin hemma, middag på Kensington Place på Kensington Church Road som var ok men inte så speciellt, och sen åter hem till mig för mer vin och mys i sofforna. Jenny kroknade vid 12-tiden men jag och Susanne stannade uppe pratade till tre eller fyra. Mycket att ta igen när man inte har setts på länge.

Vilken dag...

Här har det shoppats, oj, oj, oj! Rapport kommer imorgon. Liksom bildbevis.

Tåg

Sitter på tåget hem från Birmingham. Dricker öl med tre kollegor och bloggar. Fint.

Avsluting i Birmingham

Evenemanget i Birmingham slutar om två och en halv timme. Mycket kul den här gången (vi vet varför...) och jag hade riktigt roligt igår kväll. Dans och två karaokenummer, dels med mitt bord, Buttercup, och dels med de andra lärarna (har glömt vad vi sjöng).

Nu har jag ledigt för mitt gäng, och alla andra, jobbar med grupparbeten. Jag har haft en mycket rolig och blandad grupp. En judisk kille som äter kosher och har en liten huvudbonad (jag tror att jag vet vad den heter men tänker inte göra ett försök) och två killar som iakttar Ramadan vilket innebär att de bara äter vid fyra på morgon och försvinner iväg för att be emellanåt. Riktigt kul med dessa personer och jag känner mig stolt över min arbetsgivare som arbetar hårt på att vi ska ha ett mångkulturellt företag.

Ikväll ska jag ut och käka med Susanne och Jenny, vi ska hitta något i Notting Hill och imorgon är det shopping som gäller. Jag ska göra mitt bästa för att orka med tempot, men jag är orolig för hur det ska gå. Tar taxi hem och det blir för jobbigt.

Frida äventyrerska

Not. Jag är en sån sjuk vanemänniska så det liknar ingenting. Alla som läser detta har säkert fattat det för typ 30 år sedan men för mig kom det som en uppenbarelse i morse och idag. Jag har ju varit inne på det tidigare men det blev så galet tydligt när jag kom hit till Birminham för Velcome Event nr 2 som är en exakt kopia av det jag gjorde tidigare i veckan och jag inser att jag tycker att det är minst tusen gånger roligare att göra om detta än att göra det första gången. Att jag hittade direkt till tågstationen i London, vet hur det funkar på tåget, när man kommer fram, var man checkar in, i detalj hur schemat är upplagt och i vilka delar man som lärare har ont om tid respektive inte så bråttom etc. Kunde till och med ge lite tips och råd till andra som gör det för första gången. Kort känns det invant och välkänt. Inte konstigt att jag mått skit av att flytta. Och precis som min visa väninna Fanny poängterade redan tidig så blir det bättre när man fått in lite rutiner. Med det inte sagt att jag fallit för England eller utlandet. Jag har hittills bara funnit följande fördelar med London jämfört med Stockholm:

1. Roligare utbud av mat, restauranger etc här
2. Man kan köpa mediciner i typ pressbyrån här och
3. Spegeln på damtoan på jobbet här är mycket smickrade vilket kan vara bra för humöret.

Jag återkommer om jag kommer på något mer.

Susanne och Jenny på väg

Susanne och Jenny något försenade för de har varit med om brandövning på Skavsta, har man hört på maken? Fick tydligen lämna terminalen och checka in bagaget på nytt. Men nu har de landat och ska vara på väg mot mig.

Imorgon drar jag på nytt Graduate Welcome Event till Birmingham så Suss och Jenny ska utforska London och möbeldesignmässan (hoppas att jag fick det rätt den här gången) på egen hand torsdag och fredag. Men sen ska vi slå loss. Ser fram emot både Birmingham och umgänge, shopping och annat mys i helgen.

Svensk-tjejmiddag i Greenhithe

Evas (Ulrikas polare) initiativ. Men vi sågs hemma hos Madde i Greenhithe. Eva som är en tjej som har koll på läget att föreslagit att jag skulle ta ett tåg från Charing Cross klockan 17.54 och att hon sen skulle hoppa på vid London Bridge. Jag var ute i god tid och såvitt jag kunde se skulle inte det tåget jag var anvisad stanna vid London Bridge men jag känner mig ju så puckad och okunnig hela tiden så jag tänkte inte närmare på det. Visade sig dock att så var fallet så jag anlände på egen hand till Greenhithe och fick en vägbeskrivning. Ringde på i fel hus (fel gata, rätt nummer) men hittade sedan rätt. Mycket trevlig kväll med rosévin, pizza och massor av lärdomar om hur det funkar i England etc.

Hemma från Birmingham

Åter från Birmingham vid halv sju. Evenemanget kul idag. Funkar bättre med engelskan när det inte är så stimmig och folk är fulla.

Har ätit pasta med musslor från Carluccio till middag och sett halva Notting Hill-filmen som numera har fått ytterligare en dimension nämligen miljöerna som är extremt intressanta eftersom det är så himla nära där jag bor. Den filmen har så mycket!

Imorgon svensk-tjej-middag med Eva och lite andra tjejer och sen landar Susanne och Jenny. Ser verkligen fram emot allt!

Måndag kväll på Hilton i Birmingham

Mindre kul. Maten äcklig och karaoke där 15 pers sjunger tillsammans är trist. Har gått upp till mitt rum vilket säkert inte är tillåtet för oss som undervisar men jag struntar i det.

Graduate Welcome Event

I Birmingham. Inte alls så tokigt. 232 nyanaställda och cirka 30 lärare. Snart drinkar och middag följt av karaoke (med ett band). Fattar inte riktigt hur det ska gå till men jag får berätta imorgon eller i natt när jag snubblar hem.

Susanne har tagit jungfrusilen och publicerat sitt första inlägg. Jag vet ju att hon spanar in bloggen varje dag så jag räknar med massor av inlägg om livet i Stockholm, nya jobbet, planerna för resan till London på onsdag mm.

Fridas tjuvtricks!

Idag fick jag en inbjudan till att vara gästskribent på "Frida in London". Min första tanke var naturligtvis att smita undan eftersom kvaliteten på gästbloggandet har varit fantastiskt hög och eftersom jag genast fick prestationsångest. Det där hade Frida redan förstått och som den smarta kvinna hon är så skrev hon snabbt ett inlägg på bloggen där hon påannonserar mitt bidrag! Vilket tricks Frida!!

Nu när jag ändå måste skriva så får jag väl börja med att dementera det här med att vi ska besöka London Fashion Week.
Mode i all ära men mitt och Jennys mission i London är att gå på "100% Design" som är en inredningsmässa med samtida möbel design. Våra andra uppdrag är bl a att smörja kråset på ett par riktigt schyssta restauranger och naturligtvis att shoppa loss.
Jag måste bekänna att jag känner viss oro inför lördagens shopping tillsammans med Frida med tanke på att hon brukar krokna efter 10 minuter. Kom gärna med konkreta tips på hur vi får Frida att hänga med oss runt stan som en liten Duracel-kanin.

Trendspanings-rapporter från möbelmässan och övriga äventyr kommer att delges bloggens läsare i slutet av nästa vecka

Välkommen Susanne!

Susanne kommer och hälsar på mig på onsdag tillsammans med sin kompis Jenny. De kommer för London Fashion Week och för att hälsa på mig. Susanne är en av mina allra flitigaste läsare av bloggen som lämnar mycket roliga och personliga kommentarer. Jag hoppas på rapporter från modeveckan och annat kul! Välkommen Susanne!

Söndag, fortsättning

Innan vi drog ner på stan tog vi en vända förbi radio- och tv-butiken på gatan för att inhandla en sladd som kan koppla samman min TV med den lilla fina DVD-spelaren som jag fick i present av mina underbara och förutseende väninnor Inga som helst svårigheter och det funkade lätt som plätt. Shoppingplanerna inkluderade nu roliga filmer och tv-serier och på det området är ju Axel en tungviktare. Direkt in på Virgin vid Picadilly där vi införskaffade både det ena och det andra som t.ex. Extras säsong 1 och 2, en Jane Austen-box och Notting Hill (filmen). Har inte jag redan den filmen finns det nog både en och annan som frågar sig och svaret är ja, jag har den både på Video och DVD men det är hemma så nu köpte Axel ytterligare en till mig. Försökte, och lyckades, hålla mig borta från de amerikanska tv-serierna som var väldigt lockande, har en tanke om att jag ska ge britterna en chans när jag är här och om inte kan kanske lite insupande av deras kultur skapa viss förståelse för hur de agerar. Hoppas jag.

Efter lite ytterligare strövande träffade vi Kristian på en på pub (Lamb and Flag) och jag fick testa Sunday Roast vilket är typiskt engelskt. Helt ok men inte någon riktigt favorit.

Batteriet i Axels mobil dog under dagen, därav avsaknaden av bilder från dagen.

Nu har Axel åkt hem och det var inte lika sorgligt som när han åkte hem förra gången men jag blev rätt så ledsen nu också. Har dock en schysst vecka framför mig där jag ska facilitera nyanställda i Birmingham måndag till tisdag och torsdag till fredag och på onsdag kommer Susanne och Jenny! Oj vad det ska blir roligt att ha dem här. Ser jättemycket fram emot det och skickar härmed en liten hälsning att det kan finnas poäng i att ta med sig lite somriga kläder. Mina gäster de tre senaste helgerna ha packat för Sverige-väder och därmed svettats en del men här är det ju ganska fint så något kortärmat behöver inte vara fel. Bara för att jag skriver så här kommer det naturligtvis att bli asdåligt väder men jag utmanar ödet.

Söndag!

Morgondagen mycket härlig. Axel och jag drog runt i Notting Hill och fikade på Gail's som nu också vunnit Axels hjärta. Har fikat eller ätit där varje helg sen jag upptäckte stället (Martins rekommendation, I love you!). Sen lång slapp eftermiddag på soffan hemma. Kvällen i Soho med Kristian, Ainoha och Keith (Kristians polare). Bildbevis finns redan på bloggen så ni vet vad vi höll på med men jag kan tillägga att kvällen var toppen med en ohyggligt god drink på marocanskt ställe, koreansk middag där de grillade maten vid vårt bord (Keith hade mycket koreanska polare under studietiden så han visste vad man vill äta och vi behövde inte genera oss med att verka som värsta turisterna som tog in en "set menu"). Efter det mera drinkar på the Social. Stället designat av en numera mycket hip aritekt (hans första uppdrag tillsammans med en annan snubbe som det inte gått lika bra för) och det är tydligen också ett legendariskt musikställe. Har storhetstiden bakom sig men ändå bra. Tyvärr blir man (jag) helt lost när man har personer som hittar med sig och tar hand om att man hamnar på rätt ställe så jag skulle inte hitta tillbaka.

Nu ska vi ta bussen ner till stan och shoppa. Vädret mycket fint men bara några lätta vita moln på himlen och förövrigt sol, sol, sol.

At the Social

Mätta och nöjda

Koreanskt till middag

Fördrink på marockanskt ställe

Lördag förmiddag

Sovit till klockan 10. Solen skiner från en klarblå himmel (Fanny kom hit, du skulle älska det här). Juice och yoghurt-frukost hemma. En större ska intas på Gail's. Axel löser sudoku eller spindoku. Läser upplösningen på Harry Potter och Halvblodsprisen (näst sista delen). Allt toppen!

Läggdags

Kvällen väl dokumenterad av bloggfanatikern Axel. Middag på härlig turkisk restaurang där vi bland annat åt lahmacun. Svingott men har ingen aning om var vi var. Ska kolla upp det. Toppenkväll.

Stängningsdags

Island Queen

Nått litet på vägen hem

Nu blir det turkiskt

Fredagsöl på Exmouth Market

The Old Bank of England

Afternoon tea

Syrrans buss

Går hela vägen hemifrån till jobbet.

Här jobba Hugh Grant i filmen

Favoritmackstället Gails

Här åt vi igår

Italienskt. Skitgott.

Syrrans favoritmataffär

Syrrans Starbucks

Syrrans hus

Fotografier från London

Jag tänkte fotografera lite och lägga det direkt på bloggen nu när jag är här och hälsar på syrran. Så håll i er alla läsare av fridainlondon.blogspot.com, och glöm inte att uppdatera sidan hela tiden!

Nytvättade fönster

Farsan blir galen om jag inte lägger ut en bild på mina nya rena fönster i vardagsrummet. Snygga, inte sant? Det har sagts förr men är värt att upprepas. Anna for president.

Skrolla längre ner på sidan om ni vill se "före" bilden av vardagsrummet.

Carluccios

Finfin italiensk restaurang på Westbourne Grow. Jag och Axel fick antipasto, pasta och efterätt nersköljt med rödtjut på lokal italienare. Gillar skarpt och inte dyrt. Finns tydligen flera i London. Surfa in på http://www.carluccios.co.uk/ om ni vill spana in stället.

Rörmokaren fortsättning

Axel och jag sitter vardagsrummet och snackar när det ringer på dörren. Mustafa, rörmokaren, tittar förbi och ber om ursäkt för att hans dotter (?!) ringde igår kväll och hindrade honom från att komma hit och fixa diskmaskinen. Nu är den iallafall kirrad (dvs vattnet är inkopplat) och Mustafa vill att jag förklarar för min hyresvärd att han har gjort ett exemplariskt jobb för tydligen ligger hans firma i onåd. Vi får väl se.

Diagnos

Axel has arrived! Galet bra på en massa sätt men han började genast utmana några av de nojor jag utvecklat i mitt lite instabila tillstånd. Som att inte ha några fönster öppna pga risken för att något djur ska ta sig in (det måste väl vara värre för djuret än för dig?) etc.

Historia från förra helgen: Jag och Anna har varit på ett Argos som inte har alla prylar jag vill köpa varvid vid drar till Victoria där det finns ett annat Argos som ska ha det jag söker. Vi anländer till Victoria och inser att vi inte fått någon adress. Jag säger till Anna att vi måste hitta ett internetcafé så att vi kan surfa reda på adressen. Anna föreslår istället att vi kan fråga någon vilket vi gör och får anvisningar som tar oss till rätt ställe. Det hade jag aldrig gjort om jag varit ensam.

Axels analys, "du känner dig ensam och måste hela tiden lita till din egen förmåga och kapacitet. Världen/alla är onda". Tja, huvudet på spiken, det är så jag känner det här i utlandet. Är tydligen tecken på ångest. Inte värsta sorten men kan i mitt fall tydligen betecknas som en ångestförkylning. Doktorn tror att jag ska vara botad när han åker hem på söndag. Jag håller tummarna för att så är fallet.

Facebook: Fanny frågar och Axel och Martin svarar

Fanny skrev en fråga till Axel för ungefär en vecka sedan som nu fått svar av både Axel och Martin. Har hamnat lite långt ner bland kommentarerna så jag lägger ut det så att alla får ta del av klokheterna från de tre. Och Fanny, möjligheten till tävlingar och jämförelser kan kanske vara lite lockande.


den 5 september 2007 16:16
Fanny sa...
Axel, jag måste också passa på att fråga dig som ändå måste anses som en guru inom blogg och "moderna IT-lösningar" - vad är grejen med facebook?? Jag ska inte sticka under stol med att jag är är lite efter och inte ens har fått min MP3-spelare att funka, men det lilla jag varit inne på Facebook var en stor besvikelse. Visst, jag kunde gå in på "Alex" och se att han hade 91 kompisar och att flertalet av dem kom från Mats Bromma-gäng och för några av dem kunde jag se ett foto(men antingen känner jag dem och vet hur de ser ut eller så känner jag dem inte och är helt oinresserad av hur de ser ut). Jag kunde också se lite statistik över hur många procent av Alex kompisar som t ex läste på KTH. Helt ointressant. Mats, som fått för sig att "alla pratar om face book och det är nåt jättekul" uppmanade mig att söka på personer. Jag sökte på en del avlägsna personer, företrädelsevis gamla ex och gymnasiekompisar samt utlandskompisar, men fick inga träffar. Tillhör jag fel generation? (Alex med 91 kompisar är t o m yngre än du Axel). Det är klart jag kan gå in och kolla på någon som också heter Fanny och bor någonannanstans i världen och kolla hur många kompisar hon har och hur de ser ut, men...kul? Nä, jag har säkert missat något väsentligt. hjälp mig Axel - vad är grejen?
den 5 september 2007 16:31

Axel sa...
Hej Fanny!Jag hade helt missat din fråga och frida uppmärksammade mig på det. Jag gissar att du idag, en vecka senare, kanske lärt dig att uppskatta facebook lite mer. Om inte så kan jag försöka förklara.Vitsen med facebook är att så många av ens nära vänner som möjligt är med. Om man är ensam om att vara där är det värdelöst. Det roliga kommer när tillräckligt många hoppat på det hela. Framförallt handlar det om att man kan tjuvkika på andras fotoalbum och hålla reda på vad kompisarna har för sig helt enkelt. Man kan ta ner massvis med applikationer där man kan jämföra sig med sina vänner på massa olika sätt. Bäst av allt är kanske om man ska ha ett litet event. T ex ska jag spela skivor på Indigo 21/9. Då skapar jag ett sånt event i facebook och skickar det till alla mina vänner. Sen går folk in och klickar på om dom tänker komma eller ej, lägger kommentarer etc.Det blir helt enkelt så kul som man gör det!
den 13 september 2007 20:42

Martin sa...
Appropå Facebook så måste jag tillägga att det är lite läskigt också. Hade lagt upp en sida och dag 1 lyckades jag bli kompis med Anders Sjöman, som hittade mig. Så långt allting lugnt och fint. Dag 2 (!) fick jag en förfrågan från en Linnea om vi skulle bli kompisar. Detta med frågan "du har inte så stor bild, men var inte du också i Eastbourne 1986?" ....Visst stämde det och Linnea blev min kompis nr 2 på Facebook. Det var alltså 20 år sen och vi höll inte kontakt mer än max 2 år efter vi kommit hem. Jag blev mest förvånad/imponerad över att hon lyckades hitta mig. Söker hon upp alla sina språkrese-kompisar för 20 år sen eller ska jag känna mig utvald?Hur som helst så ska man nog vara beredd på att alla kan hitta en. Men det kan ju vara rätt kul också!!Go, Fanny, Go!:-)/Martin
den 13 september 2007 22:08

Brorsan

Snart landar Axel! Tjohoo vad kul! Kan knappt koncentrera mig pa mitt arbete. Skriver mer ikvall.

Rörmokaren

Helt sjukt. Nu ringde rörmokarens fru för att säga att rörmokaren inte kommer ikväll som vi kommit överens om. Han måste vara med sin familj. Jag föreslog att han skulle komma imorgon bitti istället men det kunde han inte. Verkar som att det blir handdisk ett tag till.

En framgång och mer info om gårdagens motgångar

Strul med t-banan både i morse när jag skulle till jobbet och när jag skulle hem men verkar som att det är något jag får acceptera. Fördelen för mig är att jag kan ta mig hem på lite olika sätt så om en tunnelbanelinje står som idag finns det alternativ. Nu involverade hemvägen en promenad på cirka 20 minuter och det var inte så dumt för vädret här är fint.

Vad gäller gårdagens haveri så var det ytterligare en sak som tillstötte som jag inte orkade skriva om igår. Ett ohyredjur som jag inte vill nämna vid namn (pallar inte att skriva ut det) men det börjar på k. I mitt vardagsrum. Bläää!! Förbenade utland, varför kan de inte hålla lite snyggt så man slipper sånt här?! Sanningen är att det var en här i helgen också men då var Anna här så då kändes det inte så hemskt som när nummer två kom och jag var ensam. På toppen av alla andra missöden igår kändes livet riktigt trist. Nog om det, jag ska prata med värden och Axel har lovat hjälpa till med saneringen så framtida gäster (inklusive jag själv) ska inte behöva drabbas framöver.

Idag kastade jag mig iallafall till 3-butiken på gatan för att kolla om de ville acceptera mig som kund. Vi kom dock aldrig så långt i diskussionen för killen förklarade att den mojäng man behöver för det mobila bredbandet inte skulle komma in förrän i oktober. Gick istället tillbaka till Phonehouse och slog till på T-mobile-alternativet, med deposit och allt. Hem för att testa om det funkade och, yes, yes, yes – det gjorde det!! Första sidan att surfa in på var naturligtvis bloggen men när jag vill kolla in kommenterarna får jag besked om att sidan är spärrad för personer under 18 år vilket de uppenbarligen tror att jag är. Smickrande men irriterande. Har nu försökt häva spärren genom att lämna ut mitt kreditkortsnummer men det har inte lyckats. Fick även ett meddelande om att jag har överträtt någon gräns vad gäller nedladdning så att de stängde ner även tillåtna sidor. Jag hoppas att så inte är fallet eftersom jag bara surfat typ 10 minuter. Summa summarum skriver jag detta hemma men utan tillgång till nätet. Ska ner och lägga upp det på Starbucks innan de stänger klockan 10 Väntar på att rörmokaren ska dyka upp. Han skulle komma klockan halv nio, får se när han dyker upp.





10 minuter senare:

Testar en omstart av datorn innan jag går ner till Starbucks och voila, det fungerar! Jag kommer in, jag kan skriva inlägg på bloggen. Allt från soffan i vardagsrummet. YES, YES, YES!!!

Motgångar, motgångar, motgångar och en liten framgång

Den 11 september är ju inte känt för att vara en särskilt kul dag (förlåt Tessan och moster Eva, era födelsedagar lyser upp denna sorgens dag) och man kan väl säga att jag fått en beskärd del idag även om det inte handlat om döden för min del. Jobbet inte så tokigt, vi hade möte i cirka 2 timmar och även om jag inte säger så mycket (otroligt, inte sant?) så är det ändå mänsklig kontakt och umgänge, men sen började det.

Min diskmaskin har inte fungerat vilket jag påpekat för min värd ett par gånger varvid han förklarat att den är ny så den bör fungera och att han vet att den var inkopplad till elen. Min smarta väninnan Emma kläckte dock problemet, den tar inte in vatten. Min värd trodde mig inte men lovade att "pop by" och kolla. När jag kom hem i fredags kväll med Anna satt en lapp där det stod "Have checked. Needs to be connected to water. Thanks". Ok det visste jag ju redan men menade han att jag skulle göra det eller skulle han fixa det? Fick svar igår, han hade pratat med rörmokaren som skulle komma förbi klockan sju igår (måndag) kväll. Bra. Fick sen besked att han fått förhinder men att jag kunde ringa honom som idag (tisdag) för att boka tid. Ringde honom idag och vi kom överens om att han skulle komma klockan sju. Nu är hon snart nio och jag har inte hört av honom och hans mobil är avstängd. Men det är bara början.

På väg hem från jobbet gick jag förbi Phonehouse för att för att undersöka lite mera om det mobila bredbandet. Alternativet från 3 lät bra så jag bestämde mig för att slå till. Men efter att ha slagit in mitt kontokortsnummer, adress mm i datorn förklarade försäljaren att 3 inte vill ha mig. Det framgick inte varför. Han kollade då med T-mobile vars alternativ är cirka dubbelt så dyrt och de kunde tänka sig att ta mig mot en extra deposition om 100 pund. Blev sur och gick därifrån. Ska kolla i en 3-butik om de är lite schysstare när de ser vilken finfin person jag är.

Tänkte att om jag inte lyckas med bredband kan jag kanske få se på TV iallafall så jag knatade till elektronikbutiken på gatan och köpte en antennsladd som behövs för detta. Väl tillbaka i lägenheten visar det sig att det som jag trott är ett antennuttag inte är det och det finns inget annat som skulle kunna vara det.

Att jag inte fick någon växel tillbaka och att de glömde skicka med drickan på det snabbmatställe där jag köpte min middag känns knappt värt att nämna men det visar ändå lite hur motig de senaste timmarna varit.

Drog ner till Starbucks för att dränka mina sorger i the och sötsaker och skriva om eländet när killen i kassan frågar hur jag mår och sen säger "du vill ha the, inte sant? En stor earl grey?". Yes, yes, yes det som Emma pushat för, nämligen att ha ett stamhak där de känner igen en, verkar vara på gång att hända. Med tanke på hur bra det går för mig att ordna bredband etc så fortsätter Starbucks att vara mitt andra hem. Måtte morgondagen bli bättre.

Mobilt bredband?

Det lutar åt att jag kör på en lösning med mobilt bredband. Man köper en manick och sen kan man surfa lite varstans. Manicken får man gratis och man binder upp sig för längre perioder men det är ju inte aktuellt för mig. Jag får ändå binda upp mig för 12 månader. Alternativet är att fixa en mer stationär uppkoppling i lägenheten (kan ju köra trådlöst därinne ändå) men det verkar vara minst lika dyrt och innebär att jag måste skaffa en uppkoppling hemma och dra in min värd etc. 3 ser ut att ha ett bra erbjudande men T-mobile och Orange har också. Är det en dum idé? Något som jag behöver tänka på?

Rapport från helgen

Senast jag skrev satt jag och Anna på nedervåningen på Starbucks och drack kaffe och surfade för information om bredband. Livet lekte, helgen låg framför oss. Då visade jag Annabloggen med passningen från Emma om stafettpinnen och uppdraget att shoppa hushållselektronik och sen var lugnet över. Vi promenerade till Argos vid Marble Arch. Argos säljer hemelektronik och en massa annat till sjukt låga priser. Man kan köpa vattenkokare, brödrost, strykjärn etc. för under 5 pund styck. I den prisklassen får man inte varor från märken man hört talas om men eftersom jag bara ska vara här i ett halvår jobbar jag i den kategorin och hoppas att sakerna ska hålla större delen av tiden.

På Argos får man stå vid pulpeter och bläddra i deras katalog och på pulpeten finns en manick där man kan slå in varunumret och se om varan finns inne. Det man vill köpa skriver man ner på en lapp och sen ställer man sig i en kö för att betala och sen i en kö till för att hämta ut det man köpt som kommer åkande på ett band bakom utlämningsdisken. Grisen i säcken är bara förnamnet. Men Anna var slagkraftig och kompetent så vi utökade projektet (TV och strykjärn) till sänglampor, papperskorg och stekpannor. Tyvärr fanns bara hälften av varorna i den här butiken och då hade jag gett upp. Men inte Anna inte. Efter en halallunch i kvarteret tog vi bussen till Argos vid Victoria för att plocka upp det som inte fanns vid Marble Arch. Notera att jag vid det här laget hade fattat beslut om en TV efter att bara ha tittat i katalogen där information var mycket knapphändig. Önskemål avseende TVn = aluminiumfärg, märke jag hört talas om, åt det platta hållet, halvstor och om möjligt bild i bild-funktion.

Nu blev det så himla London. Det som verkar som en kort sväng som inte kan ta så lång tid drar iväg när man ska hitta en buss, åka dit, irra runt för att hitta butikenoch sen tillbringa rejält med tid i olika köer för att lägga vantarna på en ohyggligt stor kartong som ska innehålla en TV. Jag har inte orkat öppna förpackningen än men ska ta mig samman och göra det snart.

Väl hemma var jag precis helt slut. Men inte trebarnsmorsan inte, hon kastade sig in i ett projekt att tvätta fönstren i vardagsrummet vilket är så nära omöjligt som det kan vara eftersom det är fönster som man skjuter upp. Dödsföraktande hängde hon ut genom fönstret och putsade och fixade. Otroligt men extremt bra resultat med tanke på förutsättningarna

Ingen rast och ingen ro för vi skulle iväg och äta middag och dricka drinkar med Anna som jag lärde känna på flyget över som ska flytta tillbaka till Sverige. London visade sig från sin mindre roliga sida igen när det tar år och dar att ta sig någonstans. Det stod SHARP på inbjudan och då ville jag var i tid men det vara bara att glömma. Visade sig dock inte vara något problem så jag hade nojat för det i onödan. Middagen mycket trevlig och den italienska maten hur god som helst. Några killar nära körde hårt med vinet och kom loss rejält vilket fick mig att känna mig som en gammal kärring men det är bra att se sanningen i vitögat ibland.

Vi avvek ganska tidigt och tog oss hem. Anna förklarade innan vi somnade att söndagen skulle ägnas åt det vi inte hunnit handla, blomkrukor och tekanna, samt att scana markanden avseende bredband. Phu, var får hon krafterna ifrån?

Söndagen dock lite lugnare med shopping i Soho. Fina kläder till telningarna i Sverige (hoppas att de inte läser detta så att jag avslöjar några hemligheter). Givet tröttheten på lördagen tänkte vi ta oss hem i god tid inför middagen för att hinna softa. Men så blev vi fikasugna på vägen hem och då ville jag att vi skulle dra till Portobello och sen var vi i samma sits. Vi svängde förbi Marks & Spenser och köpte upp oss på lite mer kompetent utrustning för fönsterputs (Anna inte nöjd med resultatet från lördagen...). Ny dödsföraktande akrobatik. Men fanken vad fint det blev, jag är galet imponerad och djupt djupt tacksam eftersom jag nu får in ljus i vardagsrummet. Min värd säger ju att fönstren inte går att tvätta utvändigt (killen känner uppenbarligen inte Anna M) så jag antar att de inte hade tvättats sen hustet byggdes 1900.

Söndagmiddag på the Ledbury. Finfint ställe om ni frågar mig. Anna åkte hem idag måndag så vi skiljdes när jag drog till jobbet. Precis hur härligt som helst med besök men jag blir himla ledsen när gästen/gästerna försvinner. Att jag hade en ohyggligt tråkig dag på jobbet gör det inte bättre. Jag tror inte att jag sagt mer än 10 ord till min kollegor på hela dan, ska det vara så? Verkar inte vara kulturen för de pratar ju med varandra.

Jag har hört någon gång att man behöver få ur sig ett visst antal ord per dag (kvinnor fler än män) och där har ni nog förklaringen till den roman som jag skriver i dagens blogg. Axel kommer dock till helgen (redan torsdags i ärlighetens namn) så jag behöver dock inte vara ensam så längen. Tur det.

Anna in London forts

Som jag gissat fick vi en superhelg tillsammans. Men stafettpinnen fran Emma i kombination med Annas harda stil har gjort att helgen blivit mycket produktiv men ocksa upptagen, darav bristen pa bloggande fran min sida. Nu har Anna akt och jag atergar till mitt vanlig liv har sa ikvall ska jag skriva en roman om vad vi gjort. Hall ut!

Anna in London

Fest och gamman, här roar vi oss och ska fortsätta med det! Anna är inte bara en führer av ansenliga mått (läs hennes kommentar till Emmas uppmaning) utan expert på IT och telefoni så förutom TV och strykjärn hoppas jag ta ett stort steg i bredbandsfrågan under helgen.

I kväll avskedsmiddag och drinkar för Anna B som jag träffade på flyget. Vädret perfekt för shopping.

Who am I?

Vaknade 4.20 engelsk tid, 5.20 amsterdamtid. Vad har hänt? Utlandet mycket skrämmande.

Husgeråd och Staffettpinnar

Innan jag lämnade Frida och London förra söndagen fyndade vi några bra prylar till Fridas hem; en mycket praktisk torkställning (Fridas kök har visserligen en torktumlare) och en mycket färgglad strykbräda (påsklila med något slags fyrverkerimönster i vitt). Inköpen tog mindre än 10 minuter men sedan kroknade Frida. Det fattas med andra ord en massa saker, t ex ett strykjärn.

Staffettpinnen lämnas nu över till nästa helggäst - Anna M gör dig redo! Några enkla principer råder för inköpen; sakerna ska funka och vara billiga men ingen pryl ska vara så snygg eller av så bra kvalité att det ska kännas tvunget att släpa hem den till Sverige efter Londonvistelsen. Shop along!

I Amsterdam

Learning meeting. Inte sa trakigt som man skulle kunna befara. Kanner mig dock som lilltjejen bland mina engelska kollegor och det gillar jag inte riktigt. Vet inte om jag ar overkanslig men det ar ngt med engelsmannen, iallafall mina kollegor, som ar att de ar sa himla artiga pa ytan och sen ar den anda sa sjalvupptagna sa de blir ganska otrevliga. Aterkommer med en mer utforlig analys senare.

Nu ar det pre dinner drinks, sen forratt och varmratt i restaurangen och sen efterratt och kaffe i konferensrummet och en forelasning(!?). Jag kanner mig inte ansvarig for den delen av programmet.

Frida in Amsterdam

Borjade mycket daligt. Missade shuttlebussen till hotellet, motet ar pa fashionabla Sas Radisson Shiphold, sa for att hinna till formotet kastade jag mig in i en taxi. Taxichaufforen extremt otrevlig och vansinnigt sur att han fick en sa kort korning. Fick anda pynta 20 EUR for den 10 minuter langa farden men vagade inte be om ett kvitto. Val inne pa hotellet visade det sig att mitt engelska kreditkort inte fungerade. Jag hade bara med mig mitt Debit-card som ar ett mastero-kort som engelsmannen tydligen har uppfunnit sjalva och ingen annan accepterar. Efter smorande, overlamnande av samtliga evrosar jag hade, samt lofte om att lana ett fungerade kreditkort av en kollega fick jag checka in. !%$$&?!^;. Men gratis och val fungerade tradlost internet pa hotellrummet sa jag kan blogga. Alltid nagot.

Snart middag pa hotellet.

Hej då drinkar för Katia

Johanna kan vara hur mycket moraltant som helst och tjata om alkoholens skadevärkningar men i mitt fall är den lösning på mycket. Testa och flytta utomlands Johanna så får du se. Efter några glas vin igår kom jag loss med engelskan och hade hur trevligt som helst med mina stiffa kollegor (som blev betydligt mer avslappnade i takt med att vinflaskorna avverkades). Katia berättade om sina äventyr på den engelska datingmarknaden och jag blev uppdaterad på avdelningsskvaller. Ja ni fattar, jag hade kul helt enkelt och det hade de andra också. Ska inte sticka under stol med att gårdagens alkoholkunsumtion har resulterat i huvudvärk idag men det tar jag gärna för att ha fått känna mig som en i gänget några timmar. Hurra för spriten!

Om en halvtimme drar jag till Amsterdam för Learning Meeting. Ska försöka komma ifrån och blogga (Axel tycker att jag sviker mina läsare annars, det vet jag) men kan inte lova att jag lyckas. På fredag kommer Anna hit, tjoho! Vi ska äta gott, shoppa och roa oss kungligt på alla sätt och vis!

Tube strike

Tog en timme och en kvart att komma hem igar och en timme och 45 minuter att ta sig till jobbet idag, att jamfora med en halvtimme i vanliga fall. Men jag var mycket smart i morse och gick till en tidigare hallplats (langt tidigare) pa min linje sa jag fick till och med sitta pa bussens ovanplan. Kande mig som varsta kungen dar jag satt och laste tidningen!

Vardagsrummet

Bilder pa lagenheten kommer sporadiskt. Har har ni vardagsrummet befolkat av mig och mamma. Fonstren ar vansinnigt skitiga men gar inte att rengora utifran pga konstruktionen...

Katia!

Today is Katia's last day in the office. I will miss her enormously. Tonight the group will go out for good buy drinks.

Monday

Thank you Emma for your kind words about a weekend with me in London! I will do my very best to live up to the expectations. Today has been very much of a Mondayin every sense but the group went to lunch at Pizza Express which was nice. Pizza Express in London is much nicer then the Swedish version.

Now I have to go by bus home since there is a tube strike that may be going on for the next 72 hours. I am very glad to be able to go by bus home but it may take forever.

The Haglund Establishment in London

If you are planning a fun, interesting weekend in one of the most exciting cities in the world I can highly recommend The Haglund Establishment on Queens Way! This establishment is situated between Bayswater and Queens Way tube station, right next to Kensington Gardens. The wonderful, fully furnished 2 bedroom and 2 bathroom apartment overlooks a vibrant and very divers London street where you can find anything! Right next door you find the best Dim Sum in the city; within less then 5 min you have Indian-, Chinese-, Italian- or Persian food or a choice of fast food restaurants if you are so inclined. Also, if you want the English version of the t-shirt that reads “Öl byggde denna vackra kropp” you’ll find a multitude of shops offering that (or more modern versions) in the neighborhood.

This establishment does not only offer comfortable beds and privet bathrooms for its guests; it includes the best hostess you can ever imagine! Miss Haglund provides activities entirely matched to your personal needs and whishes. With her personal touch, her ever lasting hospitality and genuine interest in her guests she matches sightseeing, shopping and dining with the grace of any Swiss boarding school graduate! She’ll provide experiences out of the ordinary and conversation that’ll make you cry with laughter! What more can you possibly ask for? I think there might be an unreserved weekend in the beginning of December.

Emma (providing a review for the international reader of Fridas bloog)

Välkommen Emma!

Veckan som kommer är Emma gästskribent på bloggen. Jag hoppas på rapporter från Kuopio i östra Finland där Emma kommer att tillbringa en del tid och annat kul. Varm välkommen!

"Emmas rum"

Gästrummet. Emma anser att det från och med nu är hennes och att det därför ska kallas Emmas rum men hon har gentilt lovat att andra får bo där när hon inte är här.

Emma-helg!

Emma-helgen riktigt riktigt bra. Yoga, ljuvlig matmarknad vid London Bridge tillsammans med Eva (Ulrikas polare) och James, Liberty, underbar middag på E&O, promenad i parken, lunch på Gail's, cupcakes på Hummingbird Bakery, vin och promenader mm. Emma tycker att jag har det bra här. Även om jag inte håller med utan om och om igen förklarar att felet med den här stan är att mina polare och min familj inte finns här så känns det bra att höra det. Emma har också med en ängels tålamot om och om ingen förklarat att det inte är farligt där jag bor och att risken att jag ska bli bestulen, rånad etc är begränsad. Och när vi är tillsammans känns det också mindre farligt. Känslan hänger dock kvar men det är bara två timmar sen Emma åkte så hur långtidsverkande det är får framtiden utvisa.

Nu middag på restaurang på gatan som jag fått boka bord på för en person klockan 8. Jag hoppas och tror att det beror på att det är god mat. Inredningen drar inte folk och klientelet är hippt. Återkommer med rapport.