torsdag 13 september 2007

Diagnos

Axel has arrived! Galet bra på en massa sätt men han började genast utmana några av de nojor jag utvecklat i mitt lite instabila tillstånd. Som att inte ha några fönster öppna pga risken för att något djur ska ta sig in (det måste väl vara värre för djuret än för dig?) etc.

Historia från förra helgen: Jag och Anna har varit på ett Argos som inte har alla prylar jag vill köpa varvid vid drar till Victoria där det finns ett annat Argos som ska ha det jag söker. Vi anländer till Victoria och inser att vi inte fått någon adress. Jag säger till Anna att vi måste hitta ett internetcafé så att vi kan surfa reda på adressen. Anna föreslår istället att vi kan fråga någon vilket vi gör och får anvisningar som tar oss till rätt ställe. Det hade jag aldrig gjort om jag varit ensam.

Axels analys, "du känner dig ensam och måste hela tiden lita till din egen förmåga och kapacitet. Världen/alla är onda". Tja, huvudet på spiken, det är så jag känner det här i utlandet. Är tydligen tecken på ångest. Inte värsta sorten men kan i mitt fall tydligen betecknas som en ångestförkylning. Doktorn tror att jag ska vara botad när han åker hem på söndag. Jag håller tummarna för att så är fallet.

Inga kommentarer: