Motgångar, motgångar, motgångar och en liten framgång

Den 11 september är ju inte känt för att vara en särskilt kul dag (förlåt Tessan och moster Eva, era födelsedagar lyser upp denna sorgens dag) och man kan väl säga att jag fått en beskärd del idag även om det inte handlat om döden för min del. Jobbet inte så tokigt, vi hade möte i cirka 2 timmar och även om jag inte säger så mycket (otroligt, inte sant?) så är det ändå mänsklig kontakt och umgänge, men sen började det.

Min diskmaskin har inte fungerat vilket jag påpekat för min värd ett par gånger varvid han förklarat att den är ny så den bör fungera och att han vet att den var inkopplad till elen. Min smarta väninnan Emma kläckte dock problemet, den tar inte in vatten. Min värd trodde mig inte men lovade att "pop by" och kolla. När jag kom hem i fredags kväll med Anna satt en lapp där det stod "Have checked. Needs to be connected to water. Thanks". Ok det visste jag ju redan men menade han att jag skulle göra det eller skulle han fixa det? Fick svar igår, han hade pratat med rörmokaren som skulle komma förbi klockan sju igår (måndag) kväll. Bra. Fick sen besked att han fått förhinder men att jag kunde ringa honom som idag (tisdag) för att boka tid. Ringde honom idag och vi kom överens om att han skulle komma klockan sju. Nu är hon snart nio och jag har inte hört av honom och hans mobil är avstängd. Men det är bara början.

På väg hem från jobbet gick jag förbi Phonehouse för att för att undersöka lite mera om det mobila bredbandet. Alternativet från 3 lät bra så jag bestämde mig för att slå till. Men efter att ha slagit in mitt kontokortsnummer, adress mm i datorn förklarade försäljaren att 3 inte vill ha mig. Det framgick inte varför. Han kollade då med T-mobile vars alternativ är cirka dubbelt så dyrt och de kunde tänka sig att ta mig mot en extra deposition om 100 pund. Blev sur och gick därifrån. Ska kolla i en 3-butik om de är lite schysstare när de ser vilken finfin person jag är.

Tänkte att om jag inte lyckas med bredband kan jag kanske få se på TV iallafall så jag knatade till elektronikbutiken på gatan och köpte en antennsladd som behövs för detta. Väl tillbaka i lägenheten visar det sig att det som jag trott är ett antennuttag inte är det och det finns inget annat som skulle kunna vara det.

Att jag inte fick någon växel tillbaka och att de glömde skicka med drickan på det snabbmatställe där jag köpte min middag känns knappt värt att nämna men det visar ändå lite hur motig de senaste timmarna varit.

Drog ner till Starbucks för att dränka mina sorger i the och sötsaker och skriva om eländet när killen i kassan frågar hur jag mår och sen säger "du vill ha the, inte sant? En stor earl grey?". Yes, yes, yes det som Emma pushat för, nämligen att ha ett stamhak där de känner igen en, verkar vara på gång att hända. Med tanke på hur bra det går för mig att ordna bredband etc så fortsätter Starbucks att vara mitt andra hem. Måtte morgondagen bli bättre.