Facebook: Fanny frågar och Axel och Martin svarar

Fanny skrev en fråga till Axel för ungefär en vecka sedan som nu fått svar av både Axel och Martin. Har hamnat lite långt ner bland kommentarerna så jag lägger ut det så att alla får ta del av klokheterna från de tre. Och Fanny, möjligheten till tävlingar och jämförelser kan kanske vara lite lockande.


den 5 september 2007 16:16
Fanny sa...
Axel, jag måste också passa på att fråga dig som ändå måste anses som en guru inom blogg och "moderna IT-lösningar" - vad är grejen med facebook?? Jag ska inte sticka under stol med att jag är är lite efter och inte ens har fått min MP3-spelare att funka, men det lilla jag varit inne på Facebook var en stor besvikelse. Visst, jag kunde gå in på "Alex" och se att han hade 91 kompisar och att flertalet av dem kom från Mats Bromma-gäng och för några av dem kunde jag se ett foto(men antingen känner jag dem och vet hur de ser ut eller så känner jag dem inte och är helt oinresserad av hur de ser ut). Jag kunde också se lite statistik över hur många procent av Alex kompisar som t ex läste på KTH. Helt ointressant. Mats, som fått för sig att "alla pratar om face book och det är nåt jättekul" uppmanade mig att söka på personer. Jag sökte på en del avlägsna personer, företrädelsevis gamla ex och gymnasiekompisar samt utlandskompisar, men fick inga träffar. Tillhör jag fel generation? (Alex med 91 kompisar är t o m yngre än du Axel). Det är klart jag kan gå in och kolla på någon som också heter Fanny och bor någonannanstans i världen och kolla hur många kompisar hon har och hur de ser ut, men...kul? Nä, jag har säkert missat något väsentligt. hjälp mig Axel - vad är grejen?
den 5 september 2007 16:31

Axel sa...
Hej Fanny!Jag hade helt missat din fråga och frida uppmärksammade mig på det. Jag gissar att du idag, en vecka senare, kanske lärt dig att uppskatta facebook lite mer. Om inte så kan jag försöka förklara.Vitsen med facebook är att så många av ens nära vänner som möjligt är med. Om man är ensam om att vara där är det värdelöst. Det roliga kommer när tillräckligt många hoppat på det hela. Framförallt handlar det om att man kan tjuvkika på andras fotoalbum och hålla reda på vad kompisarna har för sig helt enkelt. Man kan ta ner massvis med applikationer där man kan jämföra sig med sina vänner på massa olika sätt. Bäst av allt är kanske om man ska ha ett litet event. T ex ska jag spela skivor på Indigo 21/9. Då skapar jag ett sånt event i facebook och skickar det till alla mina vänner. Sen går folk in och klickar på om dom tänker komma eller ej, lägger kommentarer etc.Det blir helt enkelt så kul som man gör det!
den 13 september 2007 20:42

Martin sa...
Appropå Facebook så måste jag tillägga att det är lite läskigt också. Hade lagt upp en sida och dag 1 lyckades jag bli kompis med Anders Sjöman, som hittade mig. Så långt allting lugnt och fint. Dag 2 (!) fick jag en förfrågan från en Linnea om vi skulle bli kompisar. Detta med frågan "du har inte så stor bild, men var inte du också i Eastbourne 1986?" ....Visst stämde det och Linnea blev min kompis nr 2 på Facebook. Det var alltså 20 år sen och vi höll inte kontakt mer än max 2 år efter vi kommit hem. Jag blev mest förvånad/imponerad över att hon lyckades hitta mig. Söker hon upp alla sina språkrese-kompisar för 20 år sen eller ska jag känna mig utvald?Hur som helst så ska man nog vara beredd på att alla kan hitta en. Men det kan ju vara rätt kul också!!Go, Fanny, Go!:-)/Martin
den 13 september 2007 22:08