She’s a Londoner!

(Är visserligen inte gästskribent just nu men har fortfarande publiceringsrättigheter – so here I go!)

Inte kunde man ana att Frida, som om sanningen ska fram, beklagat sig å det kraftigaste över utlandet, engelsmännen, lokaltrafiken, ljudvolymen, diverse husdjur och mycket mer skulle öppna dörren till sitt charmanta Londonhem och ha transformerats till värsta Londoner! Själv hade jag, som glömt hur hopplöst det är att åka tunnelbana med väskor i alla andra städer förutom Stockholm (trappor, långa gångar, massor med människor) hittat dit med andan i halsen och var mycket uppbragt över att min resa från Bracknell via Reading till Paddington (total restid ca 50 min) hade kostat nästan £17 samt att en enkel enstaka tube-tickt går på £4! Går förmodligen att jämföra med en resa från Märsta till Östermalmstorg. Frida däremot lyfte inte ett ögonbryn. Tyckte att alla resor med tåg under £100 var rena rean. Inte förrän då kom jag ihåg alla som var så upprörda över att det var dyrt i Paris när jag bodde där. Därefter travade vi iväg, Frida först jag i släptåg till den restaurangen där vi; åt gott, jag pratade på in och utandning, Frida han berätta om sin kommande utflykt till Indien (avundsjukan visade genast sitt fula ansikte hos mig) och betala. Utan och blinka gav Frida dricks i verklig London-klass. Allt detta iförd sin snygga Victor&Rolf klänning.

Dagen därpå gick jag hemifrån tillsammans med Frida och följde henne till kontoret. Utan minsta tvekan, med mig kacklande bredvid sig, guidade hon mig genom Londons tunnelbanenät, tipsade om bra ställen att stiga av/på tunnelbanan på och varnade mig för att ha för små marginaler när jag lite senare skulle ta Heathrow express till flyget.

Förstummad. Imponerad. Glad! Paff.

Svårt att sammanfatta den metamorfos (men kul att få använda ordet!). Mest innebär den en mängd tankar om hur jag själv uppfattas. Världsvan i Stockholm men lantis i London?!

En stilla undran infinner sig - är Stockholm berett att ta emot Frida när hon återvänder i februari? Det kanske finns någon hugad i bekantskapskretsen som kan dra igång en facebookgrupp som kan jobba med de förberedelser som definitivt måste till? Annars kommer vi alla att stå där, med våra gapande munnar och lantliga figurer, handlingsförlamade.

Kram,
Emma