Gordon, Gordon, Gordon

Ojojojoj vilken middag jag åt igår tillsammans med Anna som jobbar på ett klientföretag. Gordon Ramsay själv syntes inte till men han har ett crew som kan sina grejer. Min enda farhåga, att det skulle vara formellt och stelt kom helt på skam. Personalen var fantastisk och lyckades med konststycket att vara korrekta men samtidigt lättsamma och personliga.

Och sen var det ju maten. Vilken mat! Vi tog avsmakningsmenyn för få smaka så mycket som möjligt och slippa svårigheterna med att välja från á la carte menyn. Jag ska nu plåga er läsare med att berätta ALLT om maten.

Avsmakningsmenyn bestod av åtta rätter men som alltid fick vi dessutom olika små amuse-boucher. Jag har lärt mig i Gordon Ramsays senaste kokbok, Chef, att tricket med dem är att ge köket lite extra tid att komma igång med de rätter man har beställt. Spela roll varför. De visade lite vägen för vad som skulle komma.

1. Första amusen var en strut, cornetto med aubergine mousse, kaviar och något annat jag inte kommer ihåg. Divine.

2. Sen fick vi två florstunna potatisskivor med pesto och mozarellamousse emellan. Potatisen så tunn så det såg ut som mango.

3. Sen var det bröd, tre olika sorter, och vi fick välja om vi ville ha osaltat eller saltat smör. Amatörmässigt att ta för sig av brödet så klart men jag kan aldrig aldrig låta bli.

4. Vidare fick vi en pumpasoppa med svamp och ett skum uppepå med tillbehör i form av en lite brioche och smör som samksatts med typ tryffel.

Ovanstående sköljde vi ner med husets champagne. Noterat att vi ännu inte hade börjat med rätterna på menyn. På vinfronten kände jag mig helt lost så jag bad dem välja ut viner som skulle passa till de olika rätterna. Anna försökte stoppa mig och sa att det skulle bli för mycket vin med tanke på antalet rätter men jag tyckte att då kan vi väl lämna. Anna påpekade att vi är svenskar så vi skulle nog dricka upp men vid det laget var det redan beställt.

Innan vi beställde kom de med en fin låda där de ville visa oss något. Det är ju tryffelsäsong förklarade de och Anna och jag nickade som att vi hade stenkoll på det och de ville därför visa upp några finfina svarta tryfflar och förklara att om vi tog avsmakningsmenyn så fanns det en extra rätt med en svampravioli och tryffel på som man kunde få.

5. Vi bestämde ju oss för avsmakningsmenyn och jag tycke då att vi skulle köra på tryffelpastan också. Det visade sig att vi då borde ta bort någon av förrätterna för menyn och det var inte det lättaste men vi gick på deras rekommendation och fick därmed inte äta "Roasted Loire Valley foie gras with braised carrots and almon foam".

Raviolin med svamp och tryffel och sås var "to die for". Till det fick vi dricka ett vitt vin, Collioure Folio, Coume del Mas Roussillon 2006, som i sig var gudagott och som sen blev ännu godare med maten. Ofattbart.

6. Efter det fick vi Pan fried sea scallops with octopus and parmesan sauce. Vinet vi drack till detta, Verdicchio di Matelica Cambrugiano Riserva, Belisario, Marches Italy 2004 var också ohyggligt gott och gifte sig med maten.

7. Nytt vitt vin kom in, Condrieu Pierre Gaillard Rhône Valley 2006, och det sjuka är att det var så totalt de två tidigare men också vansinnigt gott och exakt rätt till nästa rätt som var Fillet of turbot with coriander tagliolini and a citrus sauce. Anna hade koll på att det är piggvar, jag hade inte en aning. Den här rätten var bara fullständigt ljuvlig och den var garnerad med kokta miniatyrgrönsaker, t.ex. squash som inte var mer än 1 cm i diameter.

8. Nu fick man välja mellan lamm och anka. Anna gick loss på lammet, Cannon of Cornish lamb with confit shoulder, ratatouille and thyme jus och jag kalasade på Roasted Barbary duck breast with creamed savoy cabbage, chestnuts and Madeira sauce. Till Anna hade de här valt Châteauneuf-du-Pape Les Origines, domaine Grand Veneur Rhône Valley 2004 och jag fick Syrah Qupé ‘Bien Nacido Vineyard’, Santa Maria Valley California 2003.

Varmrätter är alltid det som jag är minst intresserad av men de här var naturligtvis världsklass.

När de dukade av frågade de om vi började bli sugna på varmrätt nu... Ett skämt, som tur var.

9. Man skulle kunna tro att man var proppmätt vid det här laget även med min goda kapacitet när det kommer till mat men det är så himla väl avvägt så man har hela tiden rum för lite till. Jag hade iallafall.

Nu gick vi vidare till ostarna och den ostbrickan var helt makalös. Måste ha varit typ 30 olika ostar. Helt omöjligt att välja så de fick göra de åt oss. Till Anna fick de välja fritt men jag vad dem hoppa över getosten. Vi fick fyra ostar var och de förklarade i vilken ordning vi skulle äta dem. Alla var sannslöst goda men bäst var en ost, typ en brie men det var inte brie (ni fattar hur den är uppbyggd) som de delat mitten och lagt in ett lager tryffel och sen lagt ihop den igen. Så nu var det svart streck mitt på tårtbiten man fick. Emma har pratat om en ost av den här typen som hon åt på finkrog i Paris för några år sen. Kul att något var vagt bekant även om jag bara hört talas om det.

10. Nytt vin, den här gången ett rött sött vin. Lite som portvin men lättare på något sätt.
Banyuls ‘Galateo’, Coume del Mas Roussillon 2006. Och så en för-dessert, Pineapple and coconut soup with chili syrup som var en drink. Serverades med ett smalt glas med sugrör i glas. Förutom att desserten var helt himmelskt god hade den stardust candy (kommer inte ihåg vad de kallas på svenska) i som poppade i munnen.

Receptet på den här rätten finns i kokboken så det finns en liten promilles chans/risk att jag försöker mig på den här någon gång. Måste bara få tag på stardust candy först. Och ta en vecka ledigt för att koka anannassoppa.

11. Ovanstående var ju bara för-dessert. Den riktiga hette Bitter chocolate and hazelnut cylinder with gingerice cream and blackberry granité. Skit pommes frittes, nu räcker inte orden. Den här efterrätten hade allt, precis allt som man vill ha och sen massor av mer därtill. Till att börja med var den snyggare än någon efterrätt jag sett. De hade ritat mönster, typ löv, på tallriken med mörk choklad och sedan hade de fyllt med körsbärssås. Så röda blad på tallriken plus allt annat. Men det mest fantastiska med efterrätten var att den var både tung och lätt på samma gång. Tung så att man får något ordentlig men samtidigt lätt så att man inte blir fööör mätt. Och så GOD. Världsklass.

Det var lätt att tro att det här var höjdpunkten på kvällen men närrå, då hade fler ess i rockärmen. Jag förstår att de handlade om att de vill åt vårt bord men vad de gjorde var att de sa att de tyckte att vi verkade väldigt intresserade av maten och så frågade de om vi ville ta en titt i köket innan vi fick vårt kaffe ute i baren/launchen. Klart vi ville kolla in köket.

En sak som jag inte skrivit om är personaltätheten, jag tror att det var mellan 12 och 15 personer som serverade de totalt 45 gästerna. I köket var det inte sämre. Totalt 18 kockar under ledning av Claire. Otroligt intensivt och koncentrerat men inte skrikit som det brukar vara när Gordon är på TV. Vi blev omhändertagna av Mark Askew som är Mr Ramsays högra hand och de facto chef för stället.

12. På vägen ut fick vi varsin pytteliten svart påse med en lite ask i med fem guld-chokladstryfflar

13. Såklart avslutades det hela med kaffe och petit fourer. Guldtryfflarna igen men här satt de på ett lite guldträd. Gele eller marmelad godis och glasskulor på kolsyreis. Fantastiskt. Min lördagsgodisregel var som bortblåst men allt annat hade varit vansinne.

Som framgår var det alldeles, alldeles underbart. Superkul att gå med Anna också, vi hade mycket mycket trevligt och samma glada inställning till all underbar mat.