Obotlig tidsoptimist

Sov länge idag. Till halv elva. Synd om Ulrika som är småbarnsmor och vaknade typ halv sju. Hon hittade inte brödet så frukosten fick vänta tills jag vaknade. Oerhört schysst av henne att hon inte gick in och petade på mig eller iallafall började slamra ordentligt så att jag skulle vakna.

Efter den av Ulrika hett efterlängtade frukosten drog vi ut för promenad och shopping. Vädret väldigt omväxlande. Hällregn ibland och sen solsken. Vi gick Queensway och sen Westbourne Grow till Portobello. Vi åt lunch på en pub, bangers and mash (korv med mos) vilket var oerhört gott men jag är fortfarande mätt så här fyra timmar senare och det gillar jag inte även om jag inte är någon egentligt motståndare till overeating.

Ulrika skulle träffa Susanna på Paddington klockan tre och man kunde kanske tro att jag efter förra helgens trauma och missade flyg skulle vara lite observant på klockan och använda mig av lite marginaler men närrå. Vi var inte färdiga på puben förrän kvart i tre och då bedyrade jag för Ulrika att det bara skulle ta 10 minuter att komma hem till mig och sen 10 minuter att gå till Paddington. Jag visste att jag kanske var lite optimistisk men att det faktiskt tar mer än 20 minuter per promenad trodde jag inte. Ulrika är dock inte tidsoptimist så hon hade marginaler och bör ha hunnit bra med sitt flyg. Hon fick dock inte sällskap av Susanna.

Har varit superschysst att ha Ulrika här och bli uppdaterad på vad som händer hemma på jobbet. Fick ju reda på en del från kollegorna på kursen och Bryssel men mer tid att prata med Ulrika och ett lite annat perspektiv. Imorgon kommer min chef Torbjörn hit och vi ska äta middag med Andreas. Då hoppas jag på mer skvaller och information.