Helt slut

Idag har jag varit så ohyggligt trött så jag har inte vetat vad jag ska ta mig till. Samtidigt som jag haft ohyggligt mycket som skulle fixas. Det hela har resulterat i att jag nästan förlorat förmågan att prata engleska. Det har varit som att krafterna inte har räckt till för den extra ansträngningen. Synd att det skulle vara så sista dagen på jobbet med tanke på att jag tycker att det flutit på bra med engelskan på senaste tiden. Men spela roll.

Att jag är så trött beror väl på att det blivit sent de senaste kvällarna och de har inte heller varit alkoholfria. Samt att jag har en del att stå i.

Nu har jag iallafall skjutit ut mig från jobbet och lämnat in datorn och min engelska mobil (så ingen ide att ringa på den). "Ska du sluta och lämna tillbaka datorn, du som kämpat så för att få tillbaka den?" sa tjejen i IT-receptionen när jag kom. Kanske inte så konstigt att jag blivit en visa på IT men med tanke på att det är 10 000 anställda på företaget här i England hade jag hoppats vara lite mer anonym.

Dealen nu är följande. Jag ska samla ihop mina allra sista krafter och tvätta lite, packa ihop mina grejer och lägga ner allt jag ska ge till min hyresvärd, EuGin, i två flyttkartonger som flyttfirman lämnade. Sen har jag tänkt se Damages på datorn för TVn är ju väg hem så det är lite dåligt med underhållning. Kommer väl att ta evigheter att ladda ner men det är det värt. Imorgon kommer städfirman klockan 8.00 och då flyttar jag ner på Starbucks. De ska vara färdiga klockan 13.00 och då ska EuGin och jag inspektera städning en och läsa av elmätaren i källaren. Klockan 15 kommer de nya hyresgästerna, de amerikanska bankerserna och då drar jag mot Heathrow. Mitt plan går strax före 18.

Nu har jag ganska exakt 21 timmar kvar i den här stan. Har inte fällt en tår än så Ulrika ligger lite risigt till. Jag undrar hur vi ska se det om jag börjar gråta när jag landar eller på söndag. Det har vi inte gjort upp. Jag tycker inte att det kan räknas.