vicken dag!

Satan i gatan vilken fin dag jag har haft. Först inventory med EuGin, min hyesvärd. Han är bara för trevlig och bra. Vi gick igenom lägenheten och han var nöjd. Han hade inkluderat en orkide från Ikea på inventarielistan som jag inte lyckats hålla vid liv men det fick passera. Jag kommenterade att undervärmen i ugnen inte var så värst mycket att hurra för men jag sa samtidigt att det kanske inte spelade så stor roll eftersom de nya hyresgästerna är amerikaner. Jag sa det på ett skämtsamt sätt och jag tycker ju att jag känner EuGin ganska väl vid det här laget. "Funny that you say that" sa han. För när han visade lägenheten för den amerikanska tjejen sa hon tydligen att de aldrig lagar mat utan att att hon bara ville att han skulle installera en mikro. Hur ska man kunna sluta vara fördomsfull när folk alltid lever upp till fördomarna?

Sen kom Stefan och hans kollega från Alfa Moving för att plocka upp mina saker. Får tillstå att det varit det mest emotionella hittills. En stor stor lastbil från Sverige som står på Queensway för att hämta mina saker. Nära tårar men ändå inte inte. Jag lämnade dem med mina nycklar och drog till jobbet. När jag kom hem var alla mina saker borta men jag antar att det är så det ska vara.

Sarah, Nicky och Marissa bjöd på lunch. Värsta lyx-lunchen men jag fick lova att säga att vi varit på Pizza Hut när jag kom tillbaka. Vi åt trerätters och drack champange. I ärlighetens namn pratde de mest med varandra men jag hade trevligt så jag ska inte klaga. Och Sarah sa att jag inte FÅR komma till Beliein, där hon bor, utan att meddela henne.

Väl tillbaka var jag så mätt och trött så jag höll på att svimma. Ofattbart hur jag skulle få något gjort men tiden rann som vanligt iväg. Efter ett ärende på stan ringde Marissa och undrade var jag var någonstans, hon sa att Nicky var på väg att gå och ville säga hej då. När jag kom tillbaka till kontoret var det avtackning. Tal, "I am infections entusiastic" och presenter och kort. Jösses vad svårt att tacka för sig på engelska och uppträda korrekt. Jag har ju aldrig slutat på något jobb tidigare eg så jag har inte precis någon vana. Men det gick bra. Jag fick en kalender med bilder över London, en bok och ett supersnyggt armband. Och Michelle hade lämnat egna presenter, ett världsasnyggt halsband och en bagagetag. Ohyggligt härligt att bli så uppvaktad men lite läskigt att var så i fokus.

Efter firandet jagade jag hem. Jag har sen länge haft en date med morbror Olle den här kvällen och jag hade lyckats boka bord på Assaggi i Notting Hill. Av vissa (Sir Paul McCartney och Toby Young t.ex.) ansett som den bästa italienaren i London. Och jag kan bara instämma. Vilken mat!!! Gudomlig. Och vi hade supertrevligt. Vi började och avslutade med lite bag-in-box-vin hemma hos mig.

Imorgon är det sista dagen på jobbet, får se hur det kommer att kännas.