Chennai

Den här resan är verkligen galen och härlig på ett sätt som tjänsteresor inte är så ofta. Och det har nog helt och hållet att göra med att jag är i Indien för här är det mesta ett äventyr. När jag kom ner till hotellreceptionen i morse klockan 05.30 fanns det någon bil som väntade på mig. Efter en kvarts väntan ordnade hotellet en bil till mig, det var en bil som kontoret ordnat som skulle hämta mig.

Senare under dagen fick jag förklaringen att chauffören ”goofed up” (försovit sig). Lite irriterande men vem är jag att ha synpunker på det?

Väl framme i Chennai, som visar sig vara gamla Madras, möttes jag av cirka 30 graders värme, en chaufför och en senior manager. Den här grejen med att städerna här i Indien har bytt namn sen jag gick på mellanstadiet har vad jag förstår att göra med att de vill göra sig av med den engelska arvet. Knepigt med tanke på mina bristande geografikunskaper.

Nåväl, Chennai ligger längre söderut så det var riktigt hett där. Senior managern ursäktade värmen och förklarade att de haft mycket bra väder de senaste dagarna, nämligen regn. Intressant att det kan ses som bra väder, så är det ju verkligen inte hemma. Varken i Sverige eller England.

Jobbet flöt på även om det var tråkigt att vara iväg på egen hand. Till lunch fick jag välja vad jag ville från Pizza Huts hämtmeny. Jag blev färdig lite i förtid vilket gladde kollegorna mycket för det innebar att vi hann med lite shopping och sightseeing. Gudars vad jag inte vill köpa prynadssaker och saris men det är snart sagt omöjligt att inte göra det när man har en entusiastiks kollega som vill visa allt fint de har. Jag försökte skylla på min närstående flytt tillbaka till Sverige för att det inte skulle bli diskussioner om de cirka en meter höga träskulpturerna av olika gudar. Men helt undan kom jag inte. Be aware där hemma, det kan komma att vara lite indiskt stuk på presenterna framöver. Fint indiskt hantverk.

Sen skulle jag se beachen. Och det kan ni också göra på bilderna. Det är världens näst längsta beach, efter Miami.13 kilometer och stans stolthet verkar det som. Se bilerna nedan där ni även får se min kollega. Det sjukt pinsamma är att jag inte fattade vad hon hette i förnamn. Jag har fått hennes kort men på det står det bara V.G. Vet inte exakt hur jag ska lösa detta för jag måste skriva och tacka för jag fick en present från henne som ett minne av dagen. En röd bonad med broderade guldpåfåglar. Precis vad jag önskade mig.

Appropå näst längsta stranden är det mer saker som är på andra plats här. T ex är Indien världens näst folkrikaste land, efter Kina och Mumbai är världens näst största stad, efter Shanghai. Eller möjligen tredje största för New York är tydligen med och tävlar. Men jag har varit i både NY och Mumbai och jag tror att Mumbai vinner.

En rolig grej var säkerhetskontrollen på inrikesflygplatsen i Chennai. De relativt nya reglerna när man flyger är ju ohyggligt irriterande och jag har i mitt stilla sinne tänkt att det måste finns en eller ett par ställen i världen där man ger blanka faan i bestämmelserna. Chennai är ett sånt ställe. Helt ok att ha två handbagage. Laptopen behövde inte läggas separat på bandet och inga problem att ta med sig en vattenflaska om man bara bar den i handen. Det fanns visserligen plakat där reglerna beskrevs men den praktiska hanteringen var inte lika rigid. Jag som inte är så noga med säkerhet och sånt blev riktigt uppåt. Om Chennai låg lite bättre till skulle jag försöka förlägga flygresor dit framöver.

Nu är jag tillbaka på hotellet igen. En mycket skamsen chaufför körde mig från flygplatsen. Han hävdar att det inte var han som försov sig men med tanke på att han bad om ursäkt minst hundra gånger så känner han sig lite skyldig iallafall. Spelade inte någon roll att jag gång på gång sa att det inte gjorde något och att allt hade ordnat sig ändå. Nu svimmar jag snart av trötthet så jag måste lägga av.