Vaknade med ett ryck och visst i samma sekund som jag vaknade att jag visserligen ställt larmet på kvart i sju (vi skulle ta tåget klockan 07.52 från Euston) men att larmet var inställt på weekdays, dvs att det inte ringer lördag och söndag. Helvete. En snabb blick på klockan och såg att den var tio i åtta. Direkt in till Axel, "vi har försovit oss", "visst har vi?" la jag till av någon anledning. Axel kollade in sin mobil och sa, va konstigt, min mobil visar att klockan är 10 i fyra. En ny blick på klockan samt min mobil visade att så var fallet. Axel tog det med jämnmod och sa "men vad bra, då får vi ju sova lite till". Själv hade jag hunnit jaga upp mig en del så det tog en stund innan jag somnade om. Såg till att larmet på mobilen nu skulle ringa "all days".
Tågresan till Manchester var finfin och jag kände mig mycket nöjd med att jag bokat platser för det var ohyggligt mycket folk och det verkade som att vissa fick stå den tre timmar långa resan. Förhoppningsvis riktiga fans som gärna gjorde det.
Väl framme dumpade vi väskorna på hotellet och tog sen bussen till City of Manchester Stadium. Axel köpte upp sig på merchandise som man kan se på www.susfotboll.blogspot.com Tyvärr torskade City med 1-3 mot Arsenal men vi fick se fin fotboll och det var en kul upplevelse att vara där tillsammans med 46 424 andra. En härligt grej var också att det var så mycket olika sorters folk där. När vi gick av bussen hade vi t ex tre vithåriga damer framför oss som skulle se matchen tillsammans.
Efter mellanlandning på hotellet, Britannia (ungefär så kul som det låter) drog vi ut på stan. Jag ville kolla in en affär som heter Rags to Bitches och brollan ville kolla skivor som vanligt. RtB var en superfin affär men jag har ju aldrig varit galen i vintage och så inte idag heller. Skivaffären var dock mer lockande så vi bestämde oss för att splitta. Jag köpte lördagsgodis och gick hem för att blogga efter en kort lov på en shoppinggata.
Ikväll hoppas jag att vi ska få äta på något schysst ställe. Det är inte precis fashionabelt kring där vi bor men stan känns inte stor så vi kan promenera till lite ballare områden. Ett förslag är att gå Gaucho, argentinare som jag varit på med Monica vid London Bridge, men vi får se hur det blir.
På det hela taget gillar jag Manchester. Det känns hippt och kul so far. Men också mycket som en arbetarstad och det är inte särskilt snyggt.
lördag 2 februari 2008
C'mon City, C'mon
Upplagd av
Frida
kl.
18:18
Etiketter: Manchester
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar