Munna Bhai M.B.B.S.

Starring bland annat Bollywood-mega-stjärnan Sanjay Dutt. Vilken rulle. Den hade liksom allt. Lite action i början. Sen humor, allvar, familjeproblem, livsvisdomar och kärlek och emellanåt sång och dansnummer. Gökboet möter Awakening och Jane Austen och Shakespeare. På Hindi men med engelsk text. Jag ska villigt erkänna att jag var nära att stänga av efter typ två trejdejdelar men att jag hängde i och sen grät en tår slutet. Man kan med andra ord säga att filmen vann. En jobbig grej var att den var så lång. Nästan tre timmar och jag började ju kolla först vid 23. Har kollat på de andra filmern och det verkar vara standarlängden.

Sammanfattningsvis kan den nog ändå bara rekommenderas till folk som gillar Indien och det indiska. Det krävs ett visst mått av välvilja för att uppskatta Munna Bhai. Vad gäller Mr Sanjay Dutt så är hans kändisskap en gåta för mig. Han är visserligen ganska charmig men ser ut som en dåligt underhållen Bruce Willis med påsar under ögonen och mage. Och han ser inte särskilt indisk ut men det är kanske typiskt. Han måste lätt vara 45 eller 50. Det enda han har är att han är lång och det verkar vara något mycket fint i Indien, det kanske är det som gjort honom populär?

Rullen finns iallafall att låna hemma hos mig för den intresserade. I cirka två veckor till här i London och sen i Stockholm.

Nu kommer familjen M om cirka 3 timmar. Planen är att få Edit att skriva om familjens vistelse här på bloggen. Vi får se hur det går.